Surt, sa' vi...

.. om räven. Det hjälpte inte att vi gjorde allt vi kunde, för att undvika, det som vi fruktade.

När vi tände strålkastaren ute vid vår infart, slocknade hela huset. Jordfelsbrytaren funkar bra. Och tur är väl det. Förra helgen drog vi ut ny kabel till strålkastaren. Den är inte permanent, eftersom den bara sitter där under den mörka årstiden. Nu grävde vi ner den under snön.

Samma sak gjordes med ledningarna till ljusslingorna i de två granar som tjänstgör som ljuspunkter under juletid. Det är ju advent i helgen och därför gjorde vi allt klart redan innan vi åkte hem i söndags.

Vad hade då hänt? Jo, spåren visar tydligt; Räven. Vår trivsamma kompis. Sorgfälligt har h*n grävt fram kabeln och tuggat hål på den. Sladden till ljusslingan nummer 1 är helt avbiten, liksom själva ljusslingan i granen på andra sidan huset. Avknipsade. Så nu badar tomten i mörker. Inga orienteringspunkter att fästa blicken vid, när man tittar ut. Bara svart.

Någon som har ett tips?
Vad behövs för att vi skall våga satsa på nytt.
Pensla med Tabasco?

*****

Ful typ.

Efter en lunch...

.. med grillade revbensspjäll, potatisgratäng, och vaniljparfait till efterrätt, vandrar jag tillbaka till jobbet, arm i arm med två unga damer.

Så har jag det.
Ibland.

*****

Indexering...

.. pausas på grund av diskaktivitet.

Jaha?!

*****

Uträknat

Norrbotten har stor andel tung industri. Gruv- och stålnäring bland annat. Farliga arbetsplatser, där skyddet för dem som jobbar är extra viktigt.

Länet täcker en fjärdedel av Sveriges yta och har alltså stora avstånd.

Regeringen drar ner antalet arbetsmiljöinspektörer till nästan hälften.

Så värnas företagsamheten.

*****


Andra bloggar om: Arbetsmiljöverket, Regeringen, Arbetsmiljö, Norrbotten

Tog en solig promenad på lunchen

Minus 16.
*****

Det var på 9700 meters höjd...

.. när jag satt och åt frukost i morse, med Umeå glimmande i mörkret därunder mig, som jag märkte det. Irriterande. Det inträffar då och då och särskilt kring jultid. Inte för att det har samband med julen egentligen. Det skulle kunna inträffa vilken tid som helst på året. Om jag hade andra vanor. Men det är ju det där med polkagrisarna.

Någon gång, när jag inte riktigt kan acceptera den vanliga orsaken, mest för att det just inte är jul, men samma sak händer ändå, brukar jag koppla ihop det med en förestående förkylning. Nej - inte nu! Den kommer olämpligt. Bort, bort!

Som om det inte räcker att sadlarna på näsan, är alldeles för smala. De gör ont. "Som stilettklackar", skulle min optiker säga, när jag besökte henne på eftermiddagen tillbaka i Luleå igen, efter förmiddagsmötet hos SAS i Stockholm. Nya glasögon sedan igår och nu tryckte de rent infernaliskt in i näsroten. Plus polkagriseffekten, alltså.

Nu var det müslin, som uppmärksammade mig på det. Den var krispig. Väldigt krispig. Hård, rentav. En oförsiktig mumsning och där var det.

Jag har ont i räfflorna!

Du vet, de där märkliga broskbildningarna, som finns längst fram i gommen, precis innan- och ovanför den övre tandraden. Ett litet oskyldigt müslikorn råkade skrapa emot. Och så var det kört. Dagens alla måltider och fikaraster förstörda.

Och inte blir det tal om en enda liten polkagris heller.

Fast det är klart - Det är ju inte jul ännu.
Kanske hinner man lägga in sig och operera bort dem till dess. Räfflorna.

För vad har man dem till? Varför finns de?

*****

Luleå 26 november kl 22.15, Floras kulle.

*****

Smaka egen medicin

I morse berättades i Ekot om Kamilla. Hon har varit långtidssjukskriven, men har nu valt att arbetsträna, för att försöka återgå till jobb på 100 procent.

Då sjunker ersättningen hon får. Och plöstligt får hon börja betala för barnomsorgen. Och med ökade kostnader för att ta sig till jobbet, med mera, visar det sig att hon går rejält back.

Jag antar att det är samma förhållande för medlemmarna i regeringen.
För det är väl även i deras fall arbetsträning de ägnar sig åt.
Eller....?!

*****


Andra bloggar om: Arbetsträning, Försäkringskassan, Regeringen

Äntligen

Ett vitt, luftigt, knappt decimetertjockt nysnötäcke pryder stan. Nu gäller det att kylan kommer.

Tempen ligger fortfarande alldeles för nära nollgränsen.
*****

Sådärja, ljushuvuden

Vad är det här?

Gissa och vinn äran.


*****

Novemberpromenad

*****

Gör som tuppen

Sovit gott inatt? Det har jag. Tyst, lugnt och fjärran från stadens alla ljud. Det är ett privilegium. Kanske har jag själv bäddat för det. Inget ont samvete. Jag öppnade till exempel aldrig plånboken under lördagen och följde alltså den nya seden. Det var ju den Köpfria dagen. Nu är det ju inte så svårt härute i skogen. Här finns inte en affär på närmare håll än en mil. Men jag är ingen storshoppare hemma i stan heller. Kan liksom inte tänka mig att bara gå ut på gatorna och planlöst lägga ut pengar på ditt och datt. Handlar jag, så är det för att jag bestämt mig för att köpa något, i förväg uttänkt. Det blir liksom billigast så.

Men åter till sömnen. Vi svenskar sover både sämst och minst av alla i Europa. Enligt statistiken. Och kvinnorna är sämst. 2005 sov 30% av kvinnorna dåligt och 18% av männen. Stress, oro, snarkning, med mera är orsakerna.

Egentligen borde vi vara bäst. Vintermörkret reglerar melatoninet i kroppen och gör att vi gäspar oss igenom dagarna. Och mörker har vi ju gott om.

Men så enkelt är det inte. En människa behöver i snitt minst 7,1 timmars sömn, enligt forskarna. Det lär vara tillräckligt för att bli utvilad. Med mina vanor skulle det innebära att min väckare skulle ringa ungefär halv sju på morgonen. Och det gör den! Idealiskt, alltså. Då kan jag fortsätta släcka lampan, sisådär vid halv midnatt, utan att ha dåligt samvete över sena vanor till vardags.

Att jag dessutom tar en tiominuters tupplur när jag kommer hem från jobbet, gör mig till en mönstersovare. Luren har jag hemifrån. Ett arv från föräldrarna. Pappa, sov alltid en stund efter maten, innan han gick till jobbet på eftermiddagen (när han hade kvällspasset på tidningen.). Då var det bara att hålla sig tyst. Av hänsyn. Om mamma låg och lurade, när jag var i skolan på vardagarna vet jag inte. På söndagarna var det i alla fall oftast långlur efter middagen. För både mamma och pappa.

Nu kommer säkert någon att invända att det är ogenomförbart i dagens samhälle. Okej! Vill man inte ens försöka, så må man ta det ansvaret själv.

Tuppluren kan inte nog överskattas. Skulle alla lura mera, så skulle vi klara oss med betydligt mindre sömn än nu. Säg mig vilket annat däggdjur, som sover sju-åtta timmar åt gången. Jämför med en hund, eller en katt.

Dags att införa vanorna igen, svenska folk.
Gå och lägg dig!

*****


Tillägg: Sju till åtta timmars sömn är alltså tillräckligt för att man skall vara utvilad. Kroppsligt, alltså. Att man denna tid på året gäspar sig genom dagen, beror på frånvaron av ljus. Det är svårare att komma ifrån.

Inlägget inspirerat efter en artikel i senaste FOKUS. En tidskrift, som jag börjat spana in lite lätt, efter en gåvoprenumeration. Tack Stefan!

Andra bloggar om: Sömn, Tuppar

Är du riktigt säker

Vill du verkligen se hur det var på festen? Handen på hjärtat - Vågar du?

Jaja. Det får bli på egen risk. Din!

*****

Rånlandet 24 nov kl. 12.56

Havet ligger fruset. Solen är på väg ned. Några långfärdsskridskoåkare drar iväg in mot Kängsön. I snabba skär, och innan kameran var redo. Snön är ännu bara centimetertjock.
*****


Andra bloggar om: Norrbotten

Nu stänger vi butiken...

.. och drar igång inflyttningsfesten. Det blir alltså övertid ikväll....
Neeeej! Sikta inte på mig med champagneflaskan..... Oj - nu kommer kockarna...


*****

Arbetslusten...

.. föll bara av. I stora sjok. Oförklarligt.

- Välkommen i gänget, sa M.
*****

Inte så pjåkigt ändå.

Lunch på STUK.
Studentkåren, alltså.

39 spänn är den ju värd.
Minst!
Särskilt som man blev bjuden.

Kaffe fick man också.

*****

Vikingfärja flyger i luften

Läser i branschbladet att Airbus vill vintertesta nya superjumbon (du vet, den där nya modellen, som tar 860 passagerare upp i skyn) på Oslos flygplats Gardermoen.

Vintertesta!??? I Oslo!!!

Det är tydligt att den jumbon inte kommer att trafikera nordligare breddgrader än Paris. Jag menar, om Oslovintrarna räknas som "vinter".

Nej - Kör upp åbäket hit till Luleå i stället. En stor flygplats byggd för tunga fraktplan och rejäl vinter, åtminstone någon vecka per år.

Förresten borde Airbus känna till att vi finns. På åttiotalet vintertestades deras förra jumbo A310 här. Vår arbetsplats inbjöds till och med att följa med på testkörningarna. En chans man inte missade.

Tyvärr var länets befolkning dåligt informerade om vad som skulle hända. Under testerna, som egentligen var inriktade på landningsproblematik på vinterbanor, steg denna jumbo inte högre än till 300-500 meter. Vi lågsniffade alltså över norrbottensskogarna och satte skräck i byaarna. En jumbo på så låg höjd ser stor ut. Jag lovar. Eftersom vi skulle göra extra lågsniff över Vidselsbasen, där vi flög under bergtoppshöjd, gick larmet i Älvsbyn. "Den störtar"!

Nu är vi vana. Jag hänger gärna med på en provtur igen.
Välkommen hit Airbus.

*****


Brasklapp: Jo, jag vet att flygtrafiken svarar för en mycket stor del av miljöproblemen här i världen. Men stora plan sänker faktiskt påverkan, förutsatt vi vi inte ökar resandet.

Så nu sjunger vi alla:
Ju fler vi flyger tillsammans, tillsammans, tillsammans
ju fler vi flyger tillsammans,
ju renare det blir.

Andra bloggar om Luleå, Airbus

Inte blev det något...

.. skrivet idag. Så blir det ju, när inget särskilt har hänt. Ovanligt lugnt på jobbet. Härligt, men alltför kortvarigt snöfall vid lunchtid. Rena julesnön. Så nu har snötäcket här i Luleå ökat till hisnande 4 cm. Vi tog långfika. Chefen var bortrest. Hittade en buttekaka i frysen, som snabbt åkte in i mikron på "automatisk" upptining. Det var bara det att det tog en kvart innan vi kom på hur mikron skulle programmeras för att utföra denna tjänst. Som vanligt ingen förståelig bruksanvisning. Och logiskt var det bara inte, med alla symboler. Men bulla blev det.

Slutade tidigt. Till frisör och optiker. Hemma vid fem och direkt, nästan, till träningen.

Torsdagkväll är TV-kväll. Solens mat och Örnen, får inte missas.

Dagen går mot sitt slut.
Och jag kan bara konstatera; Det blev något skrivet.
I alla fall.
Märkligt!

*****


Andra bloggar om: Luleå, Buttekaka, Solens mat, Örnen, Inget särskilt

Tur att vi inte...

.. har någon boende i gästrummet!

Nu, när det blev så här.

*****