torsdag, oktober 11, 2018

Inte spelar det väl någon roll

Mer och mer hör jag människor som beklagar sig över klimathotet. Inte för att de fruktar förändringarna, utan att de ska behöva ändra på sig själva aldrig så lite.
 - Inte spelar det väl någon roll vad jag gör.
 - Varför ska vi i Sverige göra något. Det är ju som en piss i Mississippi.

Nej, många vill bara gå vidare som om inget hänt.

Tänk att tillmäta sig själv sådan betydelselöshet. En nolla, rent ut sagt.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Ett slitet uttryck. Men det är sant. Själv är jag inte bäst i klassen. Men jag försöker så långt möjligt.

För det har betydelse, det jag gör. Om inte annat för de barn och barnbarn som jag inte har.
Och för mitt eget samvete.

Hur mår ditt?

*****

16 kommentarer:

  1. Jo, det mår ganska bra och det är till stor del pv:s förtjänst. Han lever verkligen som har lär. Tar ytterst sällan bilen, om det inte är av nöden tvunget, inte ens när han köper enstaka virke hos Byggmax ,-) Han komposterar allt som är möjligt att kompostera, har ingen sophämtning, övrigt till återvinningen. Jag följer liksom med av bara farten. Att flyga till Thailand nu skulle kännas ..., inte bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra där PV! Och god bättring, Elisabet. ;-)

      Radera
  2. Så där.... Jag flyger för mycket. Inga långflygningar (hittills) men ofta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett dilemma, jag också dras med. Tack och lov har jag ingen lockelse till t.ex. bortre Asien. Men NZ hade varit kul.

      Radera
  3. Mitt mår här i Frankrike alldeles utmärkt. För här har man i vårt tycke en realistisk hållning kring framförallt sopsortering som på sina håll helt urartat i Sverige. Här sorterar vi i stora behållare som står i varje by i varje hörn. Glasflaskor, plastflaskor (eftersom man dricker sitt bordsvatten ur dem härnere), papper för sig. Det är allt och det räcker banne mig. Och sen i andra stora containers hushållssopor som man här tack och lov slipper sortera. Det är som förr i världen. Äggkartonger går ihop med överbliven spaghetti. Å andra sidan kommer sophämtarna VARJE dag till vårt lilla område och tömmer allt, ingenting står veckovis och luktar eller samlar på sig råttor och annat elände. Ska man slänga gropsopor kan man antingen åka till ett sånt område själv och få hjälp med sortering - jodå batterier och annat tas åt sidan - eller också kommer kommungubbarna hem och hämtar skrymmande prylar vid dörren. Och - hur är det med sånt här i Sverige - här tillåts inte egen tomteldning av trädgårdsavfall, det anses miljöförstörande utan detsamma gäller där, löv, kvistar, grenar, nerfallet och avfallet ska avlämnas på miljöstationen. I Sverige eldar man ju ihjäl sig på varenda tomt utan att tänka på vad det innebär? Vi varken flyger eller kör längre sträckor med bilen dessutom - det kan man ju fundera på hurn miljövänligt det är om man har sommarställe som man bara kan ta sig till med bil? Eller tycker det är OK att på olika sätt ta sig runt i Europa eller till andra längre bort belägna ställen. Antingen det sker med bil, buss eller flyg. Det spelar verkligen ingen roll om det är till Thailand man väljer att inte flyga, det är i så fall i min bok lika illa med kortare resor. Och VARFÖR skulle man skuldbelasta sig för det när det nu äntligen finns tid och utrymme för det senare i livet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra! Jag tycker det låter rätt mycket som förhållandena här hemma. I alla fall om jag dömer efter hur det går till i vår bostadsrättsförening. Vi komposterar allt som går att kompostera. Matavfall, alltså. Vi har ett välskött soprum nere i underjordsgaraget, där vi separerar kartong, övrigt papper, glas färgat och ofärgat, plast, plåt, brännbart och slutligen rest- och riskavfall. Olika bilar kommer in och tömmer sina "områden".
      Vi använder bilen till stugan. Jo, det gör vi. Men det är i stort sett det. Har kört 7000 mil på 8 år.

      Men vi plastbantar också hemma. Så långt det bara går. Och det går finfint.

      Man vill ju känna att man åtminstone försöker skärpa sig.

      Radera
  4. Mitt miljösamvete mår bra. Sedan lång tid tillbaka har jag ingen bil, reser aldrig numera (har inte flugit sedan 2007), handlar närodlat när det är möjligt, är överhuvudtaget en måttlig konsument, sopsorterar efter bästa förmåga och försöker vara så snäll jag kan mot Tellus. Jag anser mig vara en icke-miljöförstörare i jämförelse med många andra. Det är ju tur att det finns några sådana annars skulle vår jord må ännu sämre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Alla har betydelse.
      Vi handlar också närproducerat i största möjliga mån. Och det är mer än man tror, när man blir medveten om att det funkar. Kött - endast ren och älg, och i mycket liten omfattning. Fisk från Norrbotten och nordnorge. Grönsaker från länet sommartid. Aldrig sydamerikanska eller europeiska äpplen. Bara svenska. Annars får det vara. Att ta vara på rester är vi också duktiga på, vill jag hävda. Här slängs ingen mat. Men vi köper heller inte på oss mängder, som bara står i kylen och surnar.

      Radera
  5. Nog känner jag mig bekymrad. Har gjort klimattest på nätet för att se mina siffror, de är ändå hyfsade pga valt miljövänlig el, går till jobbet, närproducerat, ingen shopoholic osv. MEN sen är det flygresorna! Jag är en skurk! Flyger till Medelhavet ca 2 ggr/år. Blir inrikesflyg till Sthlm ca 2 ggr/år (här försöker jag kombinera nytta med nöje).
    Tåget inrikes känns inte som ett vettigt alt. Har kollat priser ibland och det blir både dyrt och väldigt lång restid. Är knusslig av mig och vill inte dela kupé så det är ju en del av problemet..
    Men tänker på miljön och vill bli bättre, strävar efter det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du har också insett din betydelse i sammanhanget. Det är ju det som fler borde göra. Sedan kan man ju bara beklaga att järnvägen är så lågt prioriterad från stockholmshållet. Jag åkte i och för sig nattåg i somras för första gången på länge. Det gick över förväntan. Den gången.

      Radera
  6. Flyger i stort sett aldrig (4 gånger till Europa på 17 år), sopsorterar hårt, mycket till och från 2nd hand med möbler o dyl.

    Men jag har tre mil till jobbet och jag bor omvänt så som bussarna går och ibland behöver jag bilen i tjänsten ( >50 mil i månaden).
    Det bekymrar mig. Men jag vill inte flytta närmre eller byta jobb.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Därtill nästan inget affärsköpt kött eller fisk. Och bara Norrmejeriers produkter.
      Men dricker kaffe och ibland vaskar vi skvättar. Illa.

      Radera
    2. Du vinner, Cecilia.

      Men det där med kaffet .... Hm! Det går ju att frysa in. ;-)

      Radera
  7. Tänkte ge lite ytterligare information kring miljö- och klimattänk härnereifrån Södern. Vi bor sedan 10 år mer än 250 mil enkel resa från familjen. Åldrig mamma, vuxna barn och flera små barnbarn. En gång om året har vi kört Sverige tur och retur med då miljövänliga person- och husbilar. Dessutom miljöklassade under senare år för att kunna veta var i Europa man kan köra. På tio år under 5.000 mil. Vi har av akugta skä flugit en gång under hela den här tiden. Idag på franska nyheter visar man att man ur huset går ut på gatorna i varje stor fransk stad för att demonstrerar mot miljöhoten. Dagligen, med tanke på att vi härnere haft sånt extremväder under flera år, är klimatfrågan ständigt och seriöst på tapeten. President Macron driver miljöfrågorna lokalt och internationellt som ingen annan. På det lokala planet uppmanar man just till det jag tidigare skrivit och som gäller samtliga trädgårdsinnehavare. Elda inte lokalt avfall eller trädgårdsavfall hemma. Det ska lämnas centralt. Undvik uppvärmning (och för den delen mysfaktorn) i öppna eldstäder och kaminer i hemmen. Och, till Elisabet och andra engagerade i miljöfrågor vill jag berätta att från de flesta livsmedelsaffärer idag slängs ingenting. Det finns en utbredd organisation som ser till att allt avfall och spill i form av grönsaker och andra varor som nyligen gått ut dagligen efter stängningsdags samlas ihop och distribueras till hemlösa (jo, de finns i de större städerna) men framförallt till frivilligorganisationer som tar hand om och gör mat till dem som behöver. Det här landet har varit i två svåra krig och därför vet man både vad solidaritet och omhändertagande innebär. Här finns heller inga plastkassar. Sen decennier handlar här husmödrar i egna medtagna korgar eller tygkassar. Vi också. Plastbanta är därför för oss ett helt okänt begrepp. De flesta fransmän flyger heller inte iväg från sitt land. Det beror på att de inte är bekväma med att inte kunna tala andra språk än franska men också på att de väljer att leva ganska spartanskt under sin semester (detta är campingarnas förlovade land) men också resa runt och upptäcka allt det detta land kan ge. Svenskar ska prompt resa från sitt land, vare sig det gäller till Holland eller Irland eller Mosel eller vad det nu kan röra sig om. För att nu inte tala om USA och NY. Dit åker inte en fransman i onödan. Men man slår sig heller inte för bröstet och talar om att man är så duktig på sopsortering eller miljötänk. Man agerar naturligt som alltid helt enkelt. Jag gillar det!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar. Det där låter väldigt bra. Att fransmän inte flyger iväg på semestern kan ju bero på läget i Europa. De har både Medelhavet och alperna på tågavstånd, eller bildito. Mycket av svenskarnas reslust kanske delvis beror på klimatet.

      Radera
  8. Det är möjligt att du har rätt. Eller inte. Parisare har i regel samma klimat som i Sverige men pratar inte om att åka till värmen som svenskar gör. Detta är också ett stort land - beroende på var man bor är det långt till både Medelhav och Alper. Man räknar på antalet mil och vad det kostar i form av diesel eller bensin innan man ger sig iväg. Ingen svensk tänker ens i de banorna. Energibolagen lockar med låga kostnader och weekendrabatter vilket de flesta är engagerade i. Detsamma gäller lågenergiprodukter inklusive både uppvärmning, lampor, kylskåp och inte minst bostäder där det numera är lag på energideklaration inför försäljning. Höga skatteavdrag ges också inför boendeförbättringar som treglasfönster, energisnäl uppvärmning (men aldrig som sagt spiskaminer), ombyggnationer som syftar till bättre isolering. Här finns inga elcyklar eftersom man vet att de kostar skjortan att ladda och och här i cyklismens förlovade land så cyklar man på riktigt. Fransmän semestrar som regel som jag sagt i sitt eget land, dels för att precis allt finns här i form av klimat, natur och kultur. Man vill också hålla sig inom sitt språkområde även om många förstås gärna vill upptäcka andra världar. I synnerhet Skandinavien lockar många men då är de ofta inte klara över hur kallt det är och kan inte skillnader mellan svensk skärgård, midnatttsolen i Kiruna eller fjordarna i Norge. Allt detta sagt och också ovan för att markera att jag här i detta landet kommit att inte precis uppskatta det svenska sättet att prata miljöfrågor och inbilla sig att man bidrar till att lösa ett globalt extremt svårt problem genom att minska antalet personliga inköpsplastkassar. Det krävs andra åtgärder, typ de jag beskrivit här. På både det personliga och övergripande nationella planet.

    SvaraRadera