.. hos Marcus Samuelsson på nionde våningen några kvarter hemifrån. En god hälleflundra, kungskrabba och laxrom. Därefter en god glass och en dubbel espresso.
Allt serverat av alert och mycket trevlig personal.
En fin lördag.
*****
lördag, januari 02, 2016
Vi pratade om ...
.. minnet sådär i största allmänhet, vi tre som satt och åt laxbagels och toast (mycket engelska är det på Wayne's Coffee.)
- Jag tycker det sviker mer och mer med åldern, sa nån.
- På sätt och vis, sa jag. Men egentligen vet jag inte om det är så, resonerade jag vidare mellan tuggorna och kaffeklunkarna.
Anledningen till att vi började prata om det var att vi just varit på matiné. För min del för första gången sedan barndomen. Vi hade sett En man som heter Ove, redan klockan 12 på dagen, eftersom det varit så fullbokat på kvällsföreställningarna. Bra film, för övrigt.
Men det var det där med minnet. Alla tre hade vi läst boken, som filmen baseras på. Och vi kan inte för vårt liv komma ihåg att det hände sådär mycket i Oves liv. Försökte han verkligen ta livet av sig så många gånger som i filmen? Var bussolyckan med i boken? Tog han verkligen hand om den luggslitna katten?
Ove är mitt andra namn och visst kände jag igen mig i vissa situationer, det kan inte förnekas. Därför har jag också den sanna teorin klar till varför det är som det är med minnet.
Det beror förstås på att intrycken är så många fler nuförtiden än för, säg tjugo, trettio, fyrtio år sedan. Man översköljs ju från alla håll; TV, Radio, Tidningar, nätet, omgivningen, mobilen .... Det blir så att säga överfullt i arkivet.
Och min inre arkivarbetare har slutat, om jag inte minns fel.
*****
- Jag tycker det sviker mer och mer med åldern, sa nån.
- På sätt och vis, sa jag. Men egentligen vet jag inte om det är så, resonerade jag vidare mellan tuggorna och kaffeklunkarna.
Anledningen till att vi började prata om det var att vi just varit på matiné. För min del för första gången sedan barndomen. Vi hade sett En man som heter Ove, redan klockan 12 på dagen, eftersom det varit så fullbokat på kvällsföreställningarna. Bra film, för övrigt.Men det var det där med minnet. Alla tre hade vi läst boken, som filmen baseras på. Och vi kan inte för vårt liv komma ihåg att det hände sådär mycket i Oves liv. Försökte han verkligen ta livet av sig så många gånger som i filmen? Var bussolyckan med i boken? Tog han verkligen hand om den luggslitna katten?
Ove är mitt andra namn och visst kände jag igen mig i vissa situationer, det kan inte förnekas. Därför har jag också den sanna teorin klar till varför det är som det är med minnet.
Det beror förstås på att intrycken är så många fler nuförtiden än för, säg tjugo, trettio, fyrtio år sedan. Man översköljs ju från alla håll; TV, Radio, Tidningar, nätet, omgivningen, mobilen .... Det blir så att säga överfullt i arkivet.
Och min inre arkivarbetare har slutat, om jag inte minns fel.
*****
fredag, januari 01, 2016
Sammandrag
Nyårsafton. En dag som förpliktar. Då man ska ha roligt.
Ja .... Det är väl bara att dra igång då. Vi stod för förrätt och dessert. Alltså börjar jag med desserten. Det blir hemgjord hjortron-och-granskottsglass, serverad med just hjortron och granskott. Snabbt fixad. Man har ju glassmaskin. Ingen sådan där elektrisk som står och snurrar och surrar i evighet. Nej, jag har en manuell, som fungerar omedelbums och gör en liter glass på en timme, ja till och med snabbare.
Vår gäst fixar grunden till förrätten. Mandelpotatissoppa med suovas.
Framåt sextiden traskade vi iväg med våra rätter till värdparet några kvarter bort. Champagne, löjromskrustader, renköttssnurror. Skål och trevligt att vi kunde komma. Prat och surr en stund innan vi tog tag i serveringen av soppan. Den blev himmelskt god, även om det var lite panik. Den såg och kändes så tunn (som mjölk), trots att den var krämig när vi gick hemifrån. Jag upptäckte ett Maizenapaket på en hylla och räddade situationen.
Huvudrätten blev renfilé med jordärtskockspuré och grönsaker. Såsen (den hade varit igång sedan förmiddagen) var en Amaronereduktion med cognac och svamp. Ja - Du kan ju försöka ana dig till hur det smakade.
Länge satt vi och surrade mellan rätterna innan det var dags för min glass, som naturligtvis hyllades. Till den drack vi ett sydafrikanskt dessertvin, Nederburg.
Även om vi började klockan sex, så kommer det viktiga tolvslaget rusande och vi fick skynda oss med kaffet och cognacen (norsk Skarven), eftersom vi naturligtvis skulle ansluta till de tusentals lulebor som på nyårsaftonen alltid samlas nere i Norra hamnen för att lyssna på tal och beskåda det alltid lika pampiga fyrverkeriet från fjärdens is. Det är tradition. Kramar hit och kramar dit. Bekanta och obekanta.
Slutligen nyårsbubblet hemma hos värdarna innan det var dags att traska hemåt i blåsten två timmar in på det nya året. Mycket folk i rörelse. Kö till en av krogarna. Unga damer i styltklackar, bara ben och korta kjolar. Jag begriper inte hur det går till. Killarna mera välklädda, för det mesta, även om vi mötte en del i "bara" smoking.
I säng strax före klockan tre.
Sover gott.
*****
Ja .... Det är väl bara att dra igång då. Vi stod för förrätt och dessert. Alltså börjar jag med desserten. Det blir hemgjord hjortron-och-granskottsglass, serverad med just hjortron och granskott. Snabbt fixad. Man har ju glassmaskin. Ingen sådan där elektrisk som står och snurrar och surrar i evighet. Nej, jag har en manuell, som fungerar omedelbums och gör en liter glass på en timme, ja till och med snabbare.
Vår gäst fixar grunden till förrätten. Mandelpotatissoppa med suovas.
Framåt sextiden traskade vi iväg med våra rätter till värdparet några kvarter bort. Champagne, löjromskrustader, renköttssnurror. Skål och trevligt att vi kunde komma. Prat och surr en stund innan vi tog tag i serveringen av soppan. Den blev himmelskt god, även om det var lite panik. Den såg och kändes så tunn (som mjölk), trots att den var krämig när vi gick hemifrån. Jag upptäckte ett Maizenapaket på en hylla och räddade situationen.
Huvudrätten blev renfilé med jordärtskockspuré och grönsaker. Såsen (den hade varit igång sedan förmiddagen) var en Amaronereduktion med cognac och svamp. Ja - Du kan ju försöka ana dig till hur det smakade.Länge satt vi och surrade mellan rätterna innan det var dags för min glass, som naturligtvis hyllades. Till den drack vi ett sydafrikanskt dessertvin, Nederburg.
Även om vi började klockan sex, så kommer det viktiga tolvslaget rusande och vi fick skynda oss med kaffet och cognacen (norsk Skarven), eftersom vi naturligtvis skulle ansluta till de tusentals lulebor som på nyårsaftonen alltid samlas nere i Norra hamnen för att lyssna på tal och beskåda det alltid lika pampiga fyrverkeriet från fjärdens is. Det är tradition. Kramar hit och kramar dit. Bekanta och obekanta.
Slutligen nyårsbubblet hemma hos värdarna innan det var dags att traska hemåt i blåsten två timmar in på det nya året. Mycket folk i rörelse. Kö till en av krogarna. Unga damer i styltklackar, bara ben och korta kjolar. Jag begriper inte hur det går till. Killarna mera välklädda, för det mesta, även om vi mötte en del i "bara" smoking.
I säng strax före klockan tre.
Sover gott.
*****
torsdag, december 31, 2015
onsdag, december 30, 2015
Lugna gatan - med fart och fläkt
Den här dagen började ju inte bra. Inga dagstidningar i brevlådan, när jag stack ut näsan, för att hämta in dem till frukostbordet. Och vi som har gäst och allt.
- Ja, jag gjorde ju uppehåll i min prenumeration, eftersom jag visste att ni hade DN, sa hon besviket.
Naturligtvis ringer jag ju distributören och hamnar någonstans långt bort från Luleå. Dialekten var snarare lidingöisk. Trevlig, men fullständigt oemottaglig för annat än kalla fakta. Att försöka skoja bort det hela med ...
- Jamen får jag båda dagarnas imorgon, så får jag väl läsa dubbelt så mycket.
... föll inte i någon jord alls.
Hon lovade i vilket fall att lokaltidningen, NSD, skulle bäras ut senare idag.
- Det bör jag kunna göra, för jag ser inga avvikelser.
Vad hon såg för avvikelser angående DN, är fortfarande höljt i dunkel. Kanske är jag bannlyst, eftersom jag ofta klagar på centralmedia.
Sedan skickade vi vår gäst till massören. En julklapp som hon fick igår, lite i förtid, eftersom vi ska öppna alla andra klappar ikväll. Men tiden hade vi ju bokat åt henne, så det var bara att lätta på förlåten.
Hade själv förmånen att få samma klapp, som jag utnyttjade i måndags. Lyx att få ligga där och få rygg och axlar grundligt genomknådade under trevligt samtal om skidåkning. Massören hade lagt skidorna (utförsditon) på hyllan på grund av sin ålder (56 vårar), vilket fick mig att upprört meddela att det är alldeles för tidigt. Själv fyller jag 67 till sommaren och har minsann tänkt hålla på ett bra tag till. Vi pratade om alporter vi hade besökt och jag fick tillfälle att även tipsa honom om Levi, Ylläs, Äkäs och Rukka i Finland.
- Ja, Levi ligger ju inte långt från Pello, som jag kommer ifrån.
- Och du har aldrig varit där, frågade jag.
- Nä - jag skäms lite.
- Går att reparera, sa jag.
Nåväl. Det där var måndagen. Vår dag idag gick snart vidare med tur till Gammelstad och därifrån vidare till Kallax Gårdsbutik, där vi bjöds på gott fika i trevlig miljö, bland alla grejorna som säljs där. Jösses!
Väl hemma i stan igen blev det snabb promenad till Biergo, den samiska butiken uppe i backen från oss sett, där vi botaniserade lite, köpte renköttfärs och ett utmärkt tillbehör till morgondagens dessert. Även om vi är bortbjudna, så är det så i vårt gäng, att vi hjälper till med menyn. Alltså är det min uppgift att göra hemgjord glass med just det där tillbehöret, som kom som en extra gåva och passar bra ihop med grundingredienserna. Mer om det en annan dag.
Lång slummer framåt sena eftermiddagen.
Och nu står en gästkock i köket och slamrar.
Inte blev den så tokig ändå, denna årets näst sista dag.
Nä!
*****
- Ja, jag gjorde ju uppehåll i min prenumeration, eftersom jag visste att ni hade DN, sa hon besviket.
Naturligtvis ringer jag ju distributören och hamnar någonstans långt bort från Luleå. Dialekten var snarare lidingöisk. Trevlig, men fullständigt oemottaglig för annat än kalla fakta. Att försöka skoja bort det hela med ...
- Jamen får jag båda dagarnas imorgon, så får jag väl läsa dubbelt så mycket.
... föll inte i någon jord alls.
Hon lovade i vilket fall att lokaltidningen, NSD, skulle bäras ut senare idag.
- Det bör jag kunna göra, för jag ser inga avvikelser.
Vad hon såg för avvikelser angående DN, är fortfarande höljt i dunkel. Kanske är jag bannlyst, eftersom jag ofta klagar på centralmedia.
Sedan skickade vi vår gäst till massören. En julklapp som hon fick igår, lite i förtid, eftersom vi ska öppna alla andra klappar ikväll. Men tiden hade vi ju bokat åt henne, så det var bara att lätta på förlåten.
Hade själv förmånen att få samma klapp, som jag utnyttjade i måndags. Lyx att få ligga där och få rygg och axlar grundligt genomknådade under trevligt samtal om skidåkning. Massören hade lagt skidorna (utförsditon) på hyllan på grund av sin ålder (56 vårar), vilket fick mig att upprört meddela att det är alldeles för tidigt. Själv fyller jag 67 till sommaren och har minsann tänkt hålla på ett bra tag till. Vi pratade om alporter vi hade besökt och jag fick tillfälle att även tipsa honom om Levi, Ylläs, Äkäs och Rukka i Finland.
- Ja, Levi ligger ju inte långt från Pello, som jag kommer ifrån.
- Och du har aldrig varit där, frågade jag.
- Nä - jag skäms lite.
- Går att reparera, sa jag.
Nåväl. Det där var måndagen. Vår dag idag gick snart vidare med tur till Gammelstad och därifrån vidare till Kallax Gårdsbutik, där vi bjöds på gott fika i trevlig miljö, bland alla grejorna som säljs där. Jösses!Väl hemma i stan igen blev det snabb promenad till Biergo, den samiska butiken uppe i backen från oss sett, där vi botaniserade lite, köpte renköttfärs och ett utmärkt tillbehör till morgondagens dessert. Även om vi är bortbjudna, så är det så i vårt gäng, att vi hjälper till med menyn. Alltså är det min uppgift att göra hemgjord glass med just det där tillbehöret, som kom som en extra gåva och passar bra ihop med grundingredienserna. Mer om det en annan dag.
Lång slummer framåt sena eftermiddagen.
Och nu står en gästkock i köket och slamrar.
Inte blev den så tokig ändå, denna årets näst sista dag.
Nä!
*****
tisdag, december 29, 2015
26 procent ...
.. färre tittare, hade årets Kalle Anka i SVT.Alla Sverigemokrater ... och så vi andra, som ledsnat på Kalle (Men inte Gina.)
måndag, december 28, 2015
Min kamp
Trots mitt idoga arbete med att försöka sprida kunskap om min landsända, känner jag inte att jag vunnit några större framgångar. Det finns ett hårdnackat motstånd i form av fördomar, främst från centralt (tycker dom) placerade mediaredaktioner av olika slag.
Det här tioårsminnet, är tyvärr fortfarande lika aktuellt.
*****
Det här tioårsminnet, är tyvärr fortfarande lika aktuellt.
*****
Blaj
Jag kan inte säga att jag blev särskilt imponerad av årets nyordslista, som släpptes officiellt idag. Den sämsta någonsin, skulle jag vilja säga. Tidigare listor har innehållit ord, som jag oftast kunnat relatera till i någon mån. Men knappast i år.
I och för sig har jag inte detaljstuderat. Men många av orden har jag aldrig någonsin hört, eller sett i skrift under året.
Exempelvis skuldkvotstak, talepunkt, obror, mansplaining, douche, kulturell appropriering. (Det förstnämnda ser ut som det är hämtat från polskan.)
Några är lite bättre. Rattsurfa, naturvin, nyhetsundvikare. Och att svischa har jag ägnat mig åt ett flertal gånger.
Kanske är jag konservativ vilket egentligen förvånar mig själv, med tanke på den självdistans jag har. (Hm!!!) Men jag håller nog med någon som nyligen sa att "språkvårdare tillåter numera det mesta". Vilken paradox! Men jag är böjd att hålla med.
*****
I och för sig har jag inte detaljstuderat. Men många av orden har jag aldrig någonsin hört, eller sett i skrift under året.
Exempelvis skuldkvotstak, talepunkt, obror, mansplaining, douche, kulturell appropriering. (Det förstnämnda ser ut som det är hämtat från polskan.)
Några är lite bättre. Rattsurfa, naturvin, nyhetsundvikare. Och att svischa har jag ägnat mig åt ett flertal gånger.
Kanske är jag konservativ vilket egentligen förvånar mig själv, med tanke på den självdistans jag har. (Hm!!!) Men jag håller nog med någon som nyligen sa att "språkvårdare tillåter numera det mesta". Vilken paradox! Men jag är böjd att hålla med.
*****
söndag, december 27, 2015
Redan 2005 ...
.. hade jag bestämt mig. Tyvärr har jag inte hunnit med att bli raketforskare på tio år.
Synd!
*****
Synd!
*****
På med täckbrallorna ...
.. och ut igen för andra gången idag. Snabbt ska det ske. En lång promenad på förmiddagen satt bra, förstås. Men när jag nu på eftermiddagen fick se himlen från balkongen blev det fart igen.
Igår fylldes bland annat Facebook med osedvanligt vackra och intensiva bilder av pärlemormoln över norra Sverige. Mycket vackra. Jag beklagade mig själv att jag inte hade varit uppmärksam nog för att fånga egna bilder av fenomenet.
Nu fick jag plötsligt syn på ett, säger ett, litet moln i väster, som skiftade lite i rött, grönt och blått. Det var därför det blev fart i brallorna och en rask promenad ner till Södra hamnen för att beskåda. Där var vi inte ensamma. Ingen folkmassa, men några fotograferande individer stod redan där och spanade.
Vackert var det, men inte så intensivt som gårdagens "pärlemormolnsexplosion".
*****
Igår fylldes bland annat Facebook med osedvanligt vackra och intensiva bilder av pärlemormoln över norra Sverige. Mycket vackra. Jag beklagade mig själv att jag inte hade varit uppmärksam nog för att fånga egna bilder av fenomenet.
Nu fick jag plötsligt syn på ett, säger ett, litet moln i väster, som skiftade lite i rött, grönt och blått. Det var därför det blev fart i brallorna och en rask promenad ner till Södra hamnen för att beskåda. Där var vi inte ensamma. Ingen folkmassa, men några fotograferande individer stod redan där och spanade.
Vackert var det, men inte så intensivt som gårdagens "pärlemormolnsexplosion".
*****
lördag, december 26, 2015
fredag, december 25, 2015
På kudden ...
.. med Lars Lerin i radion, tunga ögonlock och regnet som knäpper på fönsterblecket.
Juldagsmorgon
Visst blev det klappar. Fina. Hos oss gäller måtta och sans. Fyra klappar gäller. En på julaftonsmorgonen, och resten fördelat under kvällen.
God mat. Lugn och ro. Kanske lite för mycket av choklad och "skumma tomtar", det medges.
Nu har jag vaknat och väntar på att frukoststöket i köket ska resultera i ännu mer att stoppa i munnen. Samtidigt undrar jag hur jag ska kunna göra av med kalorierna. Julvädret är nämligen en katastrof. Det regnar. Har så gjort sedan igår kväll. Gatorna ser ut mer lämpade för skridskor, än något annat.
Men nu måste jag ändå dra mig upp ur sänghalmen. Min julklapp från jobbet surrar till på armleden; "Time to move", säger displayen.
God fortsättning!
 |
| Nääär juuuuldagsmorgon gliiiiimmar ...... |
*****
torsdag, december 24, 2015
Luleå - Julaftonspromenad
Det är faktiskt minusgrader (hela två stycken) och skön luft när vi går ut för att få en översikt av situationen i Luleå centrum.Som brukligt, drar vi oss mot solen i Södra hamn. Träffar en bekant, som struntar i julen.
- Jag ska gå på Willys och handla.
- Jamen om du struntar i julen, kan du ju köpa lite påskgodis, sa jag.
Vi skrattar och säger hejdå.
Under tiden har en ung man stannat till vid kajkanten och sitter ner i snön tillsammans med sin fina Samojedspets. Han försöker ta en självis, med dåligt resultat. Vovven vill liksom inte vara med, eller titta in i kameran.
- Vill du ha hjälp, frågar jag.
- Ja tack gärna, säger han. Och jag vill ha med isbrytarna i bakgrunden.
- Ska bli, säger jag och tar ett par bilder knästående i snön.
Nu är hunden lite mer samarbetsvillig, när husse slipper koncentrera sig på motivet.
- Toppen, säger han när han ser resultatet. Det här blir bra.
Tyvärr dokumenterades inte situationen, vilket grämer mig lite.
Vidare längs stranden en bit innan vi viker av upp mot Stadsparken. Där är stämningen förväntansfull. Det är ju sista dagen i julkalenderspelet. Det dagliga, som pågår här varje jul, varje dag till små och stora barns förtjusning. Ja även vuxna. Vi stannar till och tittar en stund på inledningen innan vi går vidare hemåt genom rätt normalfyllda gator. Det verkar som att de flesta svimmat av av julstressen lagom till julaftonen. Det är rent lugnt utanför galleriorna.
Hem till kaffe, saffransbulla och Råneåpepparkaka, innan julaftonen går vidare.
I lugnets tecken.
*****
onsdag, december 23, 2015
Julfika hos ...
.. syster och svåger, med dagba ...daghund. En snäll liten amstaff, som gärna vill ha närkontakt.
 |
| Om jag lägger huvudet såhär, så måste dom väl förstå att jag vill ha en kaka!?? |
*****
Stort GRATTIS, Götalänningar
Lyssnar till morgonens ekosändning. Där berättas att regionen Västra Götaland nu ska införa "personcentrerad" vård. Vården ska "samarbeta med patienten för ett snabbare tillfrisknande".
Vilket genidrag! Förlåt att jag raljerar, men jag måste nog säga att den vård jag erhållit genom mina 66 år i livet, har varit personcentrerad. Det var tydligen infört i Norrbottens läns landsting redan 1949.
Så grattis till er i syd. Ni börjar komma ikapp.
*****
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)