Se upp

Skymningsrunda kan man gå rätt tidigt på eftermiddagen såhär års. Solen gick och gömde sig redan klockan halv två. Men ljuset består ett tag till, så då har man ändå stor behållning av att gå ut och spana. Uppåt idag. 

Den vackra granen på Nytorget har sedan i helgen pyntats med världens största pumlor. De är basketbollstorlek, minst. Synd bara att ingen snö pryder grenarna. Men det vore konstigt i och för sig, eftersom vi inte har någon sådan på marken heller.

Nere vid Södra hamnen, står träd som inte är lika yppiga, men som är fina ändå, där de står på kajkanten. Långt ut till  vänster ser man också tre av statsisbrytarna, som ligger och gonar sig i väntan på arbetsuppgifter. Jo - det har börjat arta sig. Man ser faktiskt skridskoåkare. Men inte på den här bilden.

Sedan har vi ny konst i stan. En stor "målning" på väggen där nyaste Coop-affären är inrymd. Den ska påminna om Luleå som stor varvsstad. Området här heter Oskarsvarv och härbärgerade en gång i tiden Sveriges största varvsindustri. (Göteborg kan slänga sig i väggen.)

Sedan har vi ett monument som visar solens uppgång. Eller är det snökristaller? Det får man tolka som man vill.

 - Nä, nu går vi hem och dricker kaffe, sa jag.

 - Men vi måste handla först. Visst fick du med dig listan?

*****

Så kom den ...

.. med Postnord - Sveriges, eller kanske världens snyggaste bildkalender. Som varje år den här tiden. Uppskattad av den trogna skara som föräras ett exemplar. Upplagan är mycket exklusiv. I år endast 8 stycken. Så du inser hur eftertraktad den är. 

Bilden ovan visar omslagssidan. Och jag bjuder även på en tjuvtitt. Januari. Men sedan är det locket på.

*****

Less, lessare, lessast

Inte ett skapandes grand har blivit gjort idag. Regnblandad snö, eller snöblandat regn. Jag har inte varit utanför dörren - jo, förresten - ute på loftgången och fixat till en julgrupp. Den har stått där i över tre veckor och lyst med sin lilla flammande låga som tänds automatiskt vid tretiden på eftermiddagen och 8 timmar framåt. Förvånad över att batterierna räcker.

Men först idag julades den till med hjälp av små pumlor - OBS inga julkulor - PUMLOR!

Syrrorna har bepratats också. Ja  det är väl vad som blivit gjort. Fast DN:s svåraste söndagskryss fixade jag också  när jag tänker efter.

Men utled är jag på denna situation, som vi tydligen ska dras med ett år till enligt media idag.

Stöööön!

*****

Vi åkte ...

.. hemåt mot stan under tidig eftermiddag. Nöjda med helgen i stugan för den här gången. Vädret strålande, i och för sig. Kanske skulle vi stanna. Men enligt prognosen ska det mulna ihop under dagen. I skrivande stund (20-tiden) glänser en klar fullmåne i sydost. 

Nåja - tråkväder lär det ska bli imorgon, måndag. Då kan vi lika gärna vara i stan.

Utsmyckning på vår infart. Nu förevigad.

*****

På första advent ...

.. har solen beslutat att placera en stjärna på täljstenskaminen.

*****

Karantäntillvaro ...

Vägen bort. Eller hem.

.. i skogen vid havet innebär att man inte träffar en människa. Man ser att det lyser här och där, men hälsar inte på. Särskilt när vi vet att ett fall av misstänkt covid finns bara några hundra meter bort.

Men idag träffade vi i alla fall samfällighetens förre ordförande, när han kom körande i sin bil och mötte oss på promenad. Det blev en pratstund med nervevad sidoruta och behörigt avstånd. Han var på väg ner till sin stuga för att adventspynta.

 - Det måste man ju, trots allt, tyckte han. 

Det blev också prat om skridskoåkning. Havsisarna håller ju på att lägga, och han längtar ut tillsammans med kompisar.

 - Nja, sa jag. Läste att isen hemma i Södra hamn bär personer som väger högst 50 kilo. Tror inte du kvalificerar dig.

Han skrattade. 

Och snart sa vi hej, och gick vidare genom tysta skogar.

Snart skymtar vi havet igen.

*****

Nej ...

.. det var ingen gröngöling som kalasade på talgbollarna borta vid fågelrestaurangen. Det är annars ofta det man får höra, när fågelintresserade får syn på den stora hackspetten.

Istället är det en ... vadå? Vinn ära och berömmelse!

Det är en usel mobilbild tagen på långt avstånd, men det struntar jag i. 

Det var första besöket för detta år. Normalt brukar vi se den någon gång då och då.

*****

Efter en god middag ...

.. då vi firade 40-årsjubileum, blev det På spåret, Skavlan, Dips och slutligen The sinner. En helkväll framför teven, alltså.

Ute lyser månen starkt. Det är sju minusgrader när Benke går ut för att släcka facklan. Tyvärr inget norrsken. 

*****

Bara en bild

När havet går i ide.

*****

Från den öfre ...

.. balkongen ser jag hur hararna dansat samba. På patio väst ser jag att storharen förmodligen deltagit.

En ensam sångsvan flyger sjungande över isen. Det låter ensamt och klagande. Kommer förmodligen från Råneälvens isfria mynning och ser bara is framför sig. Hoppas hen hittar mat någonstans.

*****

Här skulle jag ...

.. kunna sitta hela dagen. Går man ut och käkar lunch klockan 11 på förmiddagen, får man plats vid fönstret. Det känns som att sitta på en uteservering och studera gatulivet. Ett liv som inte är så mycket liv nuförtiden. 

Oj, så lugnt det är. På restaurangen kan jag räkna till ett tiotal gäster under den timma vi sitter där. Pratar med hon som är chef. Hon är nästan släkt. 

 - Jag har fått säga upp ännu en nu, suckar hon. Inte kul.

Vi äter vår Wallenbergare och glor. Alltid intressant. Inte mindre än 14 bekanta ansikten passerar där utanför fönstren, eller glasväggen som det egentligen är. Några vinkar glatt. Andra ilar förbi utan att snegla in.

Efter kaffet släntrar vi hemåt. 

*****

Ljus

Det börjar närma sig ljusare tider. Igår fick jag en påminnelse om annat, då mitt hjärta på eftermiddagen fick för sig att börja dansa line dance, eller var det cancan. Det höll i sig till tretiden inatt, trots påfyllnad av medicin. Ändå lyckades jag faktiskt sova rätt bra och vi vaknade först efter klockan sju. Vanligtvis åker radion på någon timme tidigare.

Tacksam att kunna skippa akuten den här gången.

En och annan föraning om ljusare tider är den "ymniga snö" vi blev lovade och varnade för igår. Det blev ett lätt puder, kanske 2 cm. Men det ger ett ljusare intryck. Man får tacka för bidraget.

Dagen går vidare.

*****

Utläst

Tillbaka i hyllan. Jag for ner till bror avslutad för min del. 

Jo - den var bra. Men jag måste säga att det "pikanta" språkbruket ställde till det ibland. Och folkmängden. Det kunde lätt bli lite rörigt i släkt- och andra mänskliga förhållanden.

Visst hakade läsningen upp sig ibland på grund av de hopskrivna orden. Flytet, alltså.

Men trots allt; läsvärd är den. Däremot vet jag inte om jag fortsätter med trilogin. Vi får se.

*****

Läser du ...

.. Svenska Turistföreningens tidning Turist? 

Det borde du kanske göra.

I novembernumret får vi veta att jag bor i en av Sveriges mest spännande matstäder. 

Det visste ju jag. 

Gjorde du?

*****

Alltså ...

.. nu får det ju skärpa sig, vädret alltså. Krispigt och vackert idag. Det blev en kanaltur.

Men imorgon ska det regna. Ingen ordning alls.

*****

Något är på gång

Här ondgjorde (ja, nästan i alla fall) jag mig över att det inte händer något i dessa dagar av självpåtagen karantän. Men en promenad ändrade på det.

Vacker och solig novemberdag, där vi, nästan som rutin tar svängen förbi Södra hamnen, eftersom den vetter mot solen. Den står ju inte högt såhär års, men den bländar ändå. 

 - Vi skulle ha tagit solglasögon, sa Benke.

Nyisen blir inte gammal. Den sopas ihop i ett hörn.

Som vanligt möter vi folk. Folk som vi känner. Det var Kristina, Lisbet, Emilia, Henrik och några andra på vägen hemåt genom stan igen. Vet inte om folk blivit mer öppna och kontaktsökande på grund av att tiderna ser ut som de gör. Men det verkar så. Igår, då vi sprang på en kusin till Benke och hennes man och stod och pratade, kommer två poliser gående förbi. En av dem sökte liksom kontakt med mig och sa hej. Jag svarade lite förbluffad. Kände inte igen honom på något sätt. Kanske var det en son till någon av mina f.d. kolleger som blivit stor. 

Så lite händer ju, trots allt. Och när vi passerar Nytorget verkar något vara på gång. 

Hm!??

*****

Måste hållla med ...

.. den kvinna från Piteå  som ringde in till Ring P1 idag, med synpunkter på den skånska dialekten.

Serien Jakten på en mördare i SVT är utmärkt bra. Jag är språkligt utbildad upp på universitetsnivå, men tappar minst en fjärdedel av vad de säger i den serien. Jag som normalt begriper danska rätt bra!

Kanske är det allmänt dålig ljudkvalitet i just den serien, eller ...?

Vad tycker du?

Observera att jag värnar dialekter. Men vill man nå ut till stora grupper, bör man kanske undvika överkalixmål. Och älvdalska.

*****

Nej, idag ...

.. hände inget. Det var söndag. Det var väl allt. Läste en artikel i DN som handlade om hur dagarna i coronatider flyter ihop. Särskilt när datum som är kända för något speciellt  flyttas fram ett halvår, eller så. Fasta punkter flyter omkring lite hursomhelst. Vi kan inte hänga upp händelserna på en tidsaxel.

"Franska öppna", tennisturneringen gick inte som traditionen kräver, på försommaren. Den gick av stapeln när löven började gulna. Svenska akademiens högtidssammankomst som enligt tradition ska äga rum mellan 17:e och 20:e december, flyttas till våren. Och inte blir det någon Nobelfest heller. 

Allt flyter, panta rei. Och vi flyter med, utan att veta när vi når land.

*****

Här finns artikeln i DN.

Nu igen!

Näe - nu sviker vintern återigen! Efter en period med åtminstone några tiondels grader under noll, och till och med ner mot 5-6 minus, så kunde inte klimatet hålla sig längre.

Det spöregnar.

Usch! Glad blir man inte.

*****

Insikt

Det är en omskakande värld vi lever i detta år 2020. De som är 80 år och äldre har upplevt världskrig och det elände som det ställde till. Själv har jag levt i de bästa av tider, utan särskilt omvälvande livsbetingelser. I alla fall hittills. 

Pandemin ställer till det. Näringslivet, en del av det i alla fall, går på knäna. Det gäller främst servicebranschen, restauranger, hotell, resebyråer. Affärer i citykärnorna går omkull. Folk handlar på nätet. Det verkar ju vara Kina som ska tjäna på oss. Obetänkt, tycker jag. 

I morse hörde jag en intervju med en restaurangägare, som naturligtvis börjat inse att hans verksamhet inte skulle överleva. Klagade över den nya restriktionen att han inte fick servera alkohol efter klockan 22 från och med idag.  Dessutom måste man stänga etablissemanget en halvtimma senare.

 - Vi hinner inte med en andra sittning.

Min fundering blev då: Varför inte starta lite tidigare med den första? Man får väl anpassa sig.

Han hade dock möjlighet att få 50% av personalkostnaderna täckta från statligt håll. Enligt uppgift kunde han också få upp till 75% av de fasta kostnaderna i bidrag. Jag förstår att detta kanske ändå inte är tillräckligt. Men staten räknar kanske med att det ska bidra till en återgång till gamla gängor, när chans finns.

Tänk vad bra vi har det. Det är bara att luta sig tillbaka (Jag raljerar.) och vänta på Staten. Därifrån kan man få hjälp. Miljarders miljarder slussas ut. Summor som är fullkomligt obegripliga. Staten är vanligtvis inte särskilt populär. De vill bara ha in skatter, skatter och åter skatter.

Just det!

*****