Något är på gång

Här ondgjorde (ja, nästan i alla fall) jag mig över att det inte händer något i dessa dagar av självpåtagen karantän. Men en promenad ändrade på det.

Vacker och solig novemberdag, där vi, nästan som rutin tar svängen förbi Södra hamnen, eftersom den vetter mot solen. Den står ju inte högt såhär års, men den bländar ändå. 

 - Vi skulle ha tagit solglasögon, sa Benke.

Nyisen blir inte gammal. Den sopas ihop i ett hörn.

Som vanligt möter vi folk. Folk som vi känner. Det var Kristina, Lisbet, Emilia, Henrik och några andra på vägen hemåt genom stan igen. Vet inte om folk blivit mer öppna och kontaktsökande på grund av att tiderna ser ut som de gör. Men det verkar så. Igår, då vi sprang på en kusin till Benke och hennes man och stod och pratade, kommer två poliser gående förbi. En av dem sökte liksom kontakt med mig och sa hej. Jag svarade lite förbluffad. Kände inte igen honom på något sätt. Kanske var det en son till någon av mina f.d. kolleger som blivit stor. 

Så lite händer ju, trots allt. Och när vi passerar Nytorget verkar något vara på gång. 

Hm!??

*****