Julafton IGEN

Minsann fanns det inte grejer i brevlådan idag också! Och nu kom tidningen Vi som jag väntade igår.

Men det fanns mer att hämta. Pengar, rent ut sagt. Två presentkort på COOP hade tydligen lottats ut av Postkodlotteriet. Fyllda med slantar. 

Inte så dumt.

 

*****

Svart krabba ...

.. är den enda bok av Jerker Virdborg som jag läst. En något sönderhackad repetition har det också blivit, då den sänts i P1 som följetong under hösten.

Men nu blir det kanske mer. Kontext är våra författarkvällar här i stan. Ikväll var Jerker Virdborg gäst. Han berättade att just den boken kommer som film på Netflix inom en snar framtid.

Men det finns redan nu flera romaner att ta till sig. Det vet vi efter denna trivsamma kväll.

*****

Alcatraz - nu åkte jag dit

Det kända amerikanska fängelset har av någon anledning gett namn åt ett nöjesetablissemang här i stan. Det är en anläggning för mat och aktiva nöjen. Har aldrig provat det själv. Det är nå't liknande Fångarna på slottet eller ett Gröna Lund inomhus. Här kan man köra Gokart, paintball, bowla, spa-a, äta och en hel del annat.

Nu åkte jag dit. Frivilligt. Det var nämligen dags för Covid- och influensavaccination. En fantastisk organisation gjorde besöket snabbt och enkelt, trots hundratals människor i köerna. Allt under kristallkronor. De passade väl sådär i den hangarliknande lokalen, men det fick gå.

Äldre mest, men även ungdomar och barn. Sistnämnda var väl där för första dosen, kan jag tro.

Två äldre sköterskor tog hand om mig i sitt bås. Skoj och skratt. Jag berömde dem för väl utfört arbete när vi var klara. De rodnade.

Skönt! Nu är det gjort.

*****

Julafton

För det mesta är brevlådan tom. Men när jag kom från gymet idag var det rena julaftonen.

Massor att plöja.

Och jag som bara väntade mig tidningen Vi.

*****

Vad vill hon egentligen

Läget i politiken är grumligt minst sagt. En ny statsminister ska förhoppningsvis tillträda på onsdag. Om röstningen om Magdalena Andersson går bra.

Men så har vi Nooshi Dadgostar som hotar att ställa saker och ting på ända. Hon ger utpressning ett ansikte och ställer krav, för att släppa fram den nya statsministern. Visst - hon är fri att göra så. Det kan inte förnekas. Men behöver vi mer röra än vad vi har i politiken för närvarande. 

Skulle nu inte omröstningen gå igenom ... Vad händer då? Ja, då går uppdraget till herr Kristersson att försöka bilda en ny regering. Skulle det lyckas, så får vi en borgerlig sådan. Är det vad Nooshi ser fram emot, undrar jag. 

Nej jag tycker att denna cirkus börjar likna just det mer och mer. Betänk också att vi har val om ett knappt år. Då kanske allt ska ställas på huvudet igen. 

Behöver vi det?

*****

Äntligen fick vi ...

.. idag lite snö igen. Och nu hoppas jag att den stannar. En runda i stan efter mörkrets inbrott, ger ett ljust intryck. Särskilt efter denna mörka och fuktiga höst. 

Vi går på vad man kanske skulle nämna som bakgator, förutom när vi vänder näsan hemåt och går längs huvudstråket, där gångbanorna är uppvärmda och alltså snöfria. Men "bakgatorna" är trots allt trevliga. Vi passerar huset i kvarteret intill vårt, där ett hus för några år sedan begåvades med en vacker ljusslinga. Det är ett vanligt hyreshus. 

Ser du det mänskliga?

Men vi drar också upp i Floras kulle. Den lilla parken med sina upplysta träd och sin fina älg, som nu har kommit tillbaka efter att ha varit försvunnen några veckor. Kanske på service. Det händer också att den lånas ut. Hörde att den hade fått resa till Umeå en gång. 

Träffar en amstaff. En unghund som fattar tycke för mig och gärna vill leka. Det gör vi en stund.

 - Han är så snäll och nyfiken. Särskilt med barn, säger matte.

 - Ja, jag är rätt barnslig.

Hon skrattar och vi går vidare på nya äventyr. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*****

Månadens ...

.. vinprovningskväll i bostadsrättsföreningen ägnades helt åt glögg. 

Fyra sorter stod på bordet. 

Vi började med Blossas ekologiska och alkoholfria. Den fick oss att gå i barndom.

 - Det här är ju varm saft, sa Nina.

 - Jo, sa jag. Det här fick man när man hade åkt Ungdomens vinterspel på skidor i småskolan.

Glögg nummer två var en äppelglögg. Här dök alkohol upp. 11%. Frisk och inte så söt.

Trean blir Blossa 21 Valencia, den med årligen uppmärksammade flaskor. Mycket god vit glögg, med citruskaraktär.

Slutligen nummer fyra. Blossa Trestjärnig  Guld. Här har vi en riktig glöggchock, för att använda slasktidningsprosa. Ser ut som mörk choklad. Djup och intensiv smak. 

Till allt bjöds snittar, ädelost, smördegssnurror med mera.

Provningen kryddades förstås av trevliga samtal också. Grannar emellan. Och innan sessionens slut bjöds vi på skagenrörakrustader och ett glas Crémant, dvs. bubbel ur ett specialsortiment från Sven och Ninas vinkylare. Som slutkläm stod Lilian för egenkomponerad tacksång.

*****

Novent ...

.. gäller idag. Första advent är ju först nästa söndag, men då är vi inte här i stugan. Skulle vi sedan komma hit till andra advent så vill vi inte börja adventspyssla då. Det ska vara gjort!

Observera den äkta adventsljusstaken!

*****

Det är dom små ...

.. små detaljerna som gör'et sjöng Povel Ramel.

Så sant. I alla fall ibland, eller kanske alltid. Man tänker kanske inte alltid i de banorna när man strävar på i livet. Stressar lite, kanske. Eller så är man så intresserad av allt som händer i världen att man har fullt sjå med att ständigt kolla mobilen, Facebook, pushnotiser från nyhetsmedier eller poddar.

Jag var väl heller inte särskilt inställd på detaljer där jag gick på den nygrusade vägen mot "fiendeland" på min runda idag. Gick mest och tittade mot havsisen och solskenet mot öarna därute. 

Men vid något tillfälle sänkte jag blicken. Vi har ingen snö i våra trakter. 

Men frost.

Det är dom små små detaljerna som gör'et. I det här fallet en nygrusad skogsväg.

*****

Bara så du vet ...

.. så inträffar ikväll en penumbral månförmörkelse! Det lär inträffa ungefär tio minuter efter att den australiska serien Vendettan är färdigtittad i SVT1. Passa på! 

Allt om månförmörkelser kan du läsa här.

Men om du inte håller dig vaken till dess, kan du ju bara njuta av den måne som steg över den nyisade fjärden under eftermiddagen. Stor och mäktig.

Jo - det blir en helg i stugan i skogen vid havet. Hit kom vi vid lunchtid. Det är två veckor sedan sist. Det blir en del pyssel förstås. Det är ju första advent nästa söndag, då vi inte ska vara här. Då har vi annat för oss i stan. Så här åker stjärnan upp redan idag.

Fåglarna har varit flitiga och tömt sina fröresurser noggrant. Inte en smula kvar.

När jag står där och jobbar med att fylla på, blir jag nästan attackerad av två talltitor, som fladdrar till kring mina öron och stämmer upp med sina pri pri pri pri. Vet inte om det betyder tack tack tack, eller om det var en utskällning; - jaha, det passar att komma nu.

Snart har deras kompisar hittat hit också.

Helgen kan börja.

*****

Uppdatering: Det blev fiasko. Den tidsangivelse vi fått var felaktig. Och vi har inte kunnat få någon bekräftelse om när detta fenomen skulle inträffa, eller förmodligen redan har inträffat. Nästa chans uppstår i maj 2022.

Kvinnlig rösträtt ...

.. fyller 100 år. Emma Peters och Emma Molin har skrivit en hejdundrande hyllning till kvinnan - en slags revy.

Och jösses vilket hålligång. Musik, sång, skratt, och en del allvar, särskilt mot slutet av de två timmarna och 25 minuter som föreställningen varade. Helkväll, alltså.

Bilder från programbladet.

*****

Här finns SVT:s recension från Kulturnyheterna.

Medveten

Jag är rätt noga med vad jag sätter i mig - i matväg, alltså. Ekologiskt så långt möjligt, förstås. 

Men jag måste erkänna att på kycklingfronten har jag slarvat. Där har jag inte varit så noga som jag borde. Undrar varför. Kan bero på att jag sett kyckling som ett bättre alternativ än rött kött, sådär i allmänhet. 

Men nu blir det ändring.  Dagens nyheter visar idag en bra översikt om vad man bör satsa på, och inte. Om man nu inte väljer vegetariskt förstås. Det finns bra kött. Man behöver inte köpa brasilianskt, gud förbjude. Det skulle jag aldrig göra. 

Köper jag rött kött blir det närproducerat. Annars får det vara. Det finns producenter i närområdet. Varför ska man inte gynna dem?

Naturligtvis blir det då också vilt. Älg, till exempel. Det finns med bland de grönmärkta produkterna i DN:s översikt.

Men en sak har de glömt. Det som vi äter mest av, när det gäller rött kött är givetvis ..... ren! Det är en skam att tidningen inte tagit med det alternativet.

Ett kött som i det närmaste är ekologiskt. Och framförallt gott. En näring som verkligen borde gynnas. 

Samerna, renskötarna har det kämpigt i dessa tider, när klimatet ställer till det.

*****

Nejstalgi

Häromdagen stod skorpor på inköpslistan, när jag var och handlade. Skorpor har av någon anledning återintroducerats i vårt hushåll, sedan ett år eller två. Vet inte varför, egentligen. Kan det vara pandemin som krävt tröst vid morgontéet; en kardemummaskorpa med apelsinmarmelad till påtåren.

Nu fanns inte den sökta varianten på ICA, vilket fick till följd att jag inventerade andra möjligheter. Det var då blicken råkade fastna på en känd produkt. En sort jag kommer ihåg från barndomen. 

Det var ett positivt minne. Jag slog till.

I morse begicks nostalgitrippen. Paketet öppnades (förr en påse, numera lite för prydligt förpackade) och de perfekt formade skorporna serverades.

Men vilken besvikelse! Det blev ingen succé. Varför i herrans namn tyckte jag att de här skorporna var så goda, när jag var barn? Obegripligt. De smakade ingenting överhuvudtaget. Dessutom var de alldeles för slätstrukna. Som plywood.

Nejstalgiupplevelse.

Nejtack!

*****

Du undrar säkert ...

.. vad som hände med den där klipphängaren som fanns här. Förlåt om jag hållit dig sömnlös de senaste nätterna, men resultatet blev klart först idag. Då kunde jag provsmaka.

Jag bakar matbröd, som sagt. Ibland blir det inte så bra. Här gäller surdeg från grunden, som du säkert förstått. En gång i vintras blev en stor sats helt misslyckad, eller ganska misslyckad. Vi kunde bara få i oss en halv rundkaka innan vi ledsnade på den omgången. Resten blev kvar i frysen. 

Slänger livsmedel gör jag mycket ogärna, så vad skulle jag göra med den nedfrysta biten, med bränd undersida och en tråkig och hård överskorpa? Jo, jag snickrade till den.

Sedan smulade jag sönder resten i bitar och använde i den nya degen. Det har jag aldrig hört talas om att någon gjort före mig. Kanske har jag här uppfunnit världens andra "hjul". Det gamla brödet fick alltså bli nytt, vilket fungerade utmärkt.

Vi kunde avsmaka de nya limporna och konstatera att - inte smakade det gammalt, inte. 

*****

Ord för ord

Det finns ord som jag inte begriper. Detta trots att jag är språkintresserad. De orden jag inte begriper använder jag förstås heller aldrig.

Idag fick jag veta att jag är pragmatisk. Jo, det ordet hör jag rätt ofta, men har aldrig förstått vad det betyder. Inte ens efter att ha slagit upp det, kan jag exakt säga vad som menas. Men jag förstår att det åtminstone i detta sammanhang var en positiv egenskap.

Cynisk är ett annat ord som för mig är rätt luddigt. Vet du?  På något sätt förstår jag dock att det skulle jag inte vilja vara. 

Kanske kan du förklara närmare vad dessa begrepp innebär. På ett konkret sätt, tack.

Då kanske jag får uppleva ett momentum.

Tack på förhand!

*****

I min stad ...

.. kommer man inte undan. Hur än man går sin runda så träffar man på vatten. Fjärdar, älv, kanal ...

Inte mig emot. 

Södra stadsfjärden.

*****

Antikrundan

Det blir en fin promenad runt Skurholmsfjärden. Solen står lågt. Det är fyra minusgrader ungefär, och mycket svag vind från norr. 

Isen har börjat lägga sig, om än tveksam. Inget att ge sig ut på. Bilden visar inte fotspår eller stigar, utan naturliga sprickor som uppstått genom skiftande vattennivåer. 

Men vackert är det. 

Egentligen heter denna slinga Hälsans stig. Men den så kallade folkhumorn döpte om den till Blodomloppet. Sedan några år kallas den nu Antikrundan. Det var väl lite ironiskt, tyckte många. 

 - Det är ju bara pensionärer som drar runt där.

Jojo - de skulle prova gå där själva, tänker jag. Här blandas unga joggare, vanliga promenadörer, och givetvis äldre. 

 

Det tar en timma att gå runt i rask takt.

 

Skurholmsfjärden ligger vit. I bakgrunden syns delar av innerstan. Domkyrkans spira sticker upp till vänster i bild.

*****

Uppväckt från ...

Där står den och bubblar.

.. dvala, eller idet i frysen. En surdegssats ska få träda i tjänst efter att ha varit nerfryst sedan någon gång i vintras.

Jag bakar ibland matbröd. Men på något sätt tycker jag att det hör senhöst och vinter till. Vet inte varför.

I fjol lyckades jag med en osedvanligt bra surdegsgrund. Den ville jag jobba vidare med. Det  blev en rejäl mängd  och när våren kom så trädde "surdegskarantänen" in, och jag tyckte det var synd att denna fina grund skulle gå till spillo.

Men så råkade jag läsa att man kan låta grunden gå i ide. Sagt och gjort. Grunden delades upp i småportioner och fick somna in i frysen.

Nu har jag väckt den. Den var lite motsträvig  men efter två dygn i rumstemperatur är den alert igen.

Imorgon blir det brödbak. Och det blir en annorlunda skruv på det brödet. Följ den spännande fortsättningen. 

*****

Barhopping

Det var länge sedan. Men ikväll blev det av. Vår jakt på musikupplevelser drog oss runt i stan. Vi bor ju mitt i smeten, så det är ingen större ansträngning att söka kultur och nöje. 

After work på Café Noveau.

 - After work, tänker du. Du har väl inte jobbat idag.

Sant. Jag slutade för fyra år sedan, så vad är after work om inte detta?

 

En god buffé med diverse läckerheter började kvällen. Kvarterskrogen ligger som sig bör i nästa kvarter.

Sedan blev det lobbyn på Clarion. Där hade musiken redan avslutats, men vi satt kvar i baren och njöt ännu ett glas vin och tittade på folk, innan vi smet upp i den så kallade Sky-baren. 

 

 

Inte blev vi kvar där. Och vi som hade tänkt gå hem för länge sedan fann oss snart på väg till baren Invit. Men där fick vi inte komma in. Det var fullt. Uppträdande av en kul kille, som vi alltså gick miste om. 

 

Lite småsura (nä, jag skojar) drog vi vidare till Bistron, där Vasas flora och fauna skulle uppträda. Det gjorde de med den äran. Mysig musik. Roliga texter. Och massor av publik. Det blev höjdpunkten för kvällen. I publiken träffade vi också förre landshövdingen, Charlotte Lindmark och Lennart Jähkel, innan vi drog hemåt i kvällen. 

Lyckad kväll. 

 

 *****

Idag blir det ...

.. stressigt. Men på ett kul sätt. Fredag och lördag pågår nämligen något här i stan som heter Luleå live.

Det handlar om musik. Musik i många former. Från kända och okända. Ja, jag måste erkänna att jag inte ser så himla många, för mig kända namn. Men man får ju kasta sig in i utbudet på vinst och förlust. Det pågår nämligen "överallt" i stan. På fik och restauranger. På konserthus och teatrar. I hotellfoajéer.

Här är alla artister. Vasas flora och fauna har man ju hört talas om. Liksom Maia Hirasawa, Jenny Wilson och några till. Monica Tellström är bekant också, liksom Bo Selinder. De två sistnämnda är luleåprofiler.

Och här är spelschemat och alla platser.

Vi får se vad vi lyckas med. Det är ju gratis.

*****