Helena von Zweigberk bidrog nyss med en liten betraktelse i Gomorron världen i P1.
Hon läste sagor för någon ung lyssnare (barn eller barnbarn, kanske). Denna gång ur Bröderna Lejonhjärta, en inte alltför ålderstigen urkund.
Helena berättar om "...den grrrrymme Tengil...." med rullande r och rynkade ögonbryn, för att sätta lite respekt i det värnlösa barnet.
Barnet, som bara undrar varför hon låter och ser ut så där. Grym, som är så positivt, coolt, snyggt, ballt och eftersträvansvärt.
Det går inte att skrämma barn med grymhet längre. Du måste ta till något annat.
Fråga mig inte vad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.