Reaktion

Veckans händelse i Tusby, med sammanlagt nio släckta unga liv är en skrämmande påminnelse om hur våldet i samhället ökar. Och förtvivlan växer inom mig, när jag märker hur maktlösheten förlamar. Jag kan tycka att händelser som skolmassakern i den finska skolan är fruktansvärda. Jag kan näppeligen helt sätta mig in i hur det känns att bli utsatt för en sådan situation själv. Bara till en viss grad, där fantasin slutligen sätter en gräns. Men kan man göra något för att förhindra, eller mildra, utan att bli skälld för moralpredikant och bakåtsträvare?

Skall jag acceptera sakernas tillstånd, rycka på axlarna och tänka att någon annan får väl reda ut det där. Jag är ingen psykolog. Är det så vi alla tänker; Vad lilla jag gör har nog ingen betydelse.

Massmordet i Jokelaskolan har rapporterats och analyserats in i minsta detalj. Ingen förstår. Killen beskrivs som en lugn och "vanlig" kille från ordnade förhållanden. Ingen utåtriktad typ. Men heller inte utan kompisar, eller mobbad. Plöstligt förvandlas han till ett odjur. Varifrån kommer inspirationen?

Att människan kan vara ond har vi sett (och ser vi) många exempel på genom tidsåldrarna. Som den mest intelligenta varelsen på jorden borde vi väl ha förmåga att vara kloka, resonerande och goda. Inte ett enda djur gör liknande saker av bara ren ondska. Ändå kallar vi ofta människans råa våld bestialiskt, djuriskt. Istället kan vi sätta oss själva i topp på ondskelistan.

Intelligens och ondska hör alltså ihop!?

Mats Wiklund skriver i en spalt i fredagens DN om hur individer med, kanske dåligt självförtroende, eller en allmänt inbunden läggning, kan skapa sig en känsla av makt och bekräftelse, genom att lägga ut sina idéer i form av filmsnuttar på t.ex. YouTube. Precis så hade Pekka-Eric Auvonen gjort. Flera gånger. Filmer som blixtsnabbt spreds över jorden, särskilt efter dådet. YouTube tar inget ansvar för det som läggs ut på deras nätservice. Bara om många hör av sig till dem och berättar om olämpliga inlägg. Så skedde rätt snart, efter att massakern blivit känd.

Två ungdomar i en skola i Enskede, utanför Stockholm, sitter anhållna för stämpling till mord. Rektorn på skolan hotades. Tack och lov överhördes ynglingarnas "planer" av flera, bland annat en skolvaktmästare. Enligt tidningar skall de två ha inspirerats av Jokelamassakern.

Igår tog jag upp mina tankar kring de här företeelserna på fikarasten på eftermiddagen. Jag gjorde helt klart att jag bland annat tycker att föräldrar som ger sina barn dataspel med våldsskildringar gör dumheter. Att det är föräldrars ansvar, åtminstone till en ganska stor del. Föräldrar bör känna till vad barnen ägnar sig åt. Etikkunskaper bör i första hand komma hemifrån.

Det blev rätt tyst kring bordet. Diskussionen kom liksom inte igång alls. Väckte jag ett samvete, eller tyckte de att mina tankar var helt åt skogen. Jo, en eller två höll med.

Men vi måste börja någonstans, även om det är ett litet steg. Tystnad är inte bra.
Det är det förslag jag har.

Har du ett bättre?


*****



Mats Wiklunds krönika finns tyvärr inte på nätet. Men en annan artikel som skildrar gärningsmannen, är intressant i sammanhanget.

Andra bloggar om: Jokela, Tusby, Skolmassaker, YouTube, Våld, TV-spel, Dataspel, Action, Ansvar