onsdag, januari 25, 2017

Ensamheten värst

Igår kväll träffade jag bloggaren, akvarellisten, författaren och säkert en hel del annat, Sven Teglund, tillsammans med en fullsatt salong på lilla kulturhuset Ebeneser här i stan. Under namnet Kontext ges under höst och vinter litterära kvällar då och då, där inbjudna författare intervjuas på scen.

Det var mer än fullsatt när moderatorn Kerstin Wixe, tillsammans med skådespelerskan Sara Arnia och Sven intog sina platser. Det skulle talas om boken Ensamheten värst, som Sven sammanställt av sin mor Signes dagböcker. Korta, dagliga noteringar om livet som änka efter en älskad make. Att ensam ta tag i alla de uppgifter som ett hus innebär. Det må vara problem med avloppet i källaren, eller något annat, som vanligtvis inte varit hennes ansvarsområde.

Att se nära släktingar och vänner och grannar försvinna av en eller annan anledning från byn. Många "slutar", vilket var mammans kanske lite förmildrande omskrivning av att de avlider. Hon skriver aldrig död. 

Hon skriver heller aldrig om att hon virkar, förstår jag. Men det gjorde hon. Dukar, dukar, dukar och dukar, berättar Sven. Varje jul, varje födelsedag, lite närsomhelst fick man en duk av henne. Sven har en hel låda hemma. Det var så det började med boken. Sven började måla av några av dukarna; in i minsta detalj så att man, när man ser de inramade bilderna, tror att det är duken i original som ligger där.

Däremot nämner hon vid något tillfälle att hon stickar. 

Vi får axplock upplästa i kronologisk ordning och märker förändringen hos Signe. Hur hon med åren blir mer och mer fäst vid Jesus, även om hon aldrig utåt visade sig religiös. Sonen Sven kan heller inte påminna sig att han och syskonen uppfostrades särskilt gudfruktigt.

Dagboksanteckningarna är rätt kortfattade och berättar sakligt om väder och vind, besök hon fått, eller gjort, och slutar så småningom lite förvirrat. Mitt i en skrivstund får Signe en stroke.

Intressant och gripande skildring i sin enkelhet. 

Kerstin Wixe, Sara Arnia och Sven på scen, där också några av hans tavlor stod uppställda. Sven signerar en bok till Benke. 

*****

8 kommentarer:

  1. Hade velat vara där.Tycker om boken

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja. Sådär blir det när man bor ocentralt. :-)

      Radera
  2. Och Sven är bara så genomtrevlig!

    SvaraRadera
  3. Ni har bra kulturutbud i Luleå,kul

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jepp. Ikväll bär det iväg till Ebeneser igen för ett musikevenemang.

      Radera
  4. Tack Bert, fint skrivet om kvällen igår! Så roligt det var med så mycket folk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv, Sven. Det var en trevlig kväll.

      Radera