söndag, juli 29, 2018

Tillvaro

Så gick den plötsligt. Dagen. Ja, inte hela förstås. Men en stor del bara svischade förbi. Inget blev gjort. Jo i och för sig rensade jag både ogräs och en golvbrunn. Men mycket mer blev det inte.

Solen kom, så småningom. Och värmen. Det blev hett och blåsigt, så vi avvaktar med den löst planerade kajakturen. Vita gäss på vågorna går inte så bra ihop med kajaker, även om det funkar utmärkt, och kan vara rätt kul.

Men om man drar iväg i vågornas riktning måste man ju någon gång vända. Det kan bli tufft. Har en gång varit med om att vi fick kliva ur kajakerna på grunt vatten och promenera hemåt med dem på släp. Varje paddeltag resulterade nämligen i 20 cm framåtfärd, ungefär. Och en kort paus i paddeltagen innebar att man plötsligt hamnade två meter bakåt och fick börja om.

Så det blev en liten promenad på land istället. Jag hade en del "jobb" med att söka upp de som ska justera protokollet från samfällighetsmötet i början av månaden. Men jag fick tji. Ingen av dem fanns på plats.

Istället blev det en stund i skuggan på bron (förstukvisten för dig som inte behärskar norrbottniska) med ett korsord. VI:s svåraste. Lär mig vad "yberboren" betyder, och en del annat jag inte kände till.

Plötsligt får vi besök. Vanessa Atalanta flyger in och landar några meter ifrån mig och börjar dricka nektar från en ölandstok. Amiral; så heter den på svenska av någon anledning. Fascinerande fjäril, som inte klarar att reproducera sig här i landet. Den migrerar årligen från Europa, till och med från södra Europa, bara för att få njuta av våra ljusa och soliga dagar.

Idag var den dessutom villig att låta sig fotograferas. En amiral passerade också för några veckor sedan, med betoning på "passerade", till min stora besvikelse.

Hoppas på fler positiva överraskningar. Dagen fortsätter ju. 

Tur man har mobilen till hands.

*****

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar