Häromdagen satt jag på ett mig närstående, men inte mitt, utedass. Avskilt placerat kunde jag lämna dörren öppen och fick utsikt över sommaren.
Strax utanför dörren en mossig sten, där en lövsångare hittar mat. Solen silar genom eklöven. Varmt, vindstilla. Pastoralt.
Längre bort till vänster står en spark. Till höger en skottkärra. Bägge väntar på bättre tider, d.v.s. vinter, respektive jobb. För ögonblicket kommer ingen av dom till nytta.
En mygga (jo - dom finns! Rätt många faktiskt.)slår sig ner på mitt ben för att dra nytta av mig. Jag är ingen rå typ som slår ihjäl till höger och vänster, men myggor som försöker med mig drar oftast det kortaste strået. Så också denna gång. En lätt dask, och myggan dalar ner mot golvlisten.
Där har en liten spindel påpassligt spänt upp sitt nät. Liket landar mjukt. Nätansvarige skyndar genast fram och börjar göra ett paket av myggan. Omsorgsfullt och länge. Slutligen knipsar den loss säcken från nätet och drar iväg med bytet ner i ett litet hål.
Så kom den myggan till användning. Och jag vandrar lättad både i samvetet och fysiken ut i den sörmländska idyllen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.