Jag har ett husapotek. Det innehåller plåster, blodstoppare, munsårssalva, hydrokortisonsalva, Alvedon, Echinagarde och annat, som man kan behöva i livets olika skeden. En flaska näsdroppar finns också i kylen.
Besöker apoteket gör jag förstås, direkt när något av grejerna tagit slut. Inga svårigheter för mig som bor i stan.
Apoteket är utmärkt. Och en privat entreprenör skulle säkert kunna sälja samma saker lika bra.
Läkemedel är läkemedel, oavsett recept eller ej. Jag är dessutom säker på att det finns en väldig överkonsumtion redan nu. De enda som skulle tjäna på en reform som gör att vi kan köpa receptfria läkemedel i närmaste kiosk är sannolikt tillverkarna. Och kiosken förstås. När vi köper mobiltelefoner, datorer eller något annat flashigt vill vi helst tala med en fackhandlare. När det gäller hälsan, är vi beredda att blanda det i lösgodiset.
En lyssnare som ringde till Ring P1, klagade på att han, måste ägna sin lunchrast åt att stå 45-50 minuter i kö på apoteket, för att köpa febernedsättande medel till sina småbarn. Han menade att det vore bättre om han hade kunnat köpa det i kvartersbutiken. Han ringde från Stockholm.
Hur fungerar det för dej, som bor i någon liten by i det inre av Götaland? Där finns ju inget apotek. Och ingen kvartersbutik heller! Kan detta vara svaret på varför landsbygden dör ut? Förmodligen inte. Det handlar om planering av mindre avancerat slag, som även en storstadsbo borde kunna lära sig.
Man skall leva i nuet, men det finns ett nu imorgon också.
1 kommentar:
Vettig poäng! Läste igenom dina tidigare inlägg också, ser riktigt bra ut. Måste bokmärka.
Skicka en kommentar