Bortskämd

Regnet piskar mot rutorna i stora sällskapsrummet. Det är kyligt. Bra sju ynka plusgrader och frisk vind från havet. Hade vi legat i tält, som brukligt, så hade vi antagligen accepterat och vandrat vidare. Nu väljer vi stugvärmen. En dag med Annika Bryn, är heller inte dum.

I Riksgränsen finns ett nytt, mysigt hotell. Litet och intimt. Kallas Ski Lodge på nysvenska. En gammal meteorologisk station, som byggts om från tå till topp. Hotellet och restaurangen är följaktligen döpt till Meteorologen. Helhäftigt! Men med gemyt. Denna fredagkväll får stället vår odelade uppmärksamhet. Vi käkar middag.

Högklassigt i alla delar. Personalen är trevlig, personlig, och så kunnig, att man bara häpnar. Det man inte får veta om vinerna och maten, är inte värt att veta.


Varje kväll serveras en fast meny. À la carte-gäster göre sig icke besvär. Vi får en skogssvampsoppa med lättrökt reninnanlår och pepparrotscreme. "Nyyyyydelig", hör jag en av de norska bordsgrannarna säga. Till det ett madeiravin. Special må jag säga.

Bara 320 liter produceras varje år. Ett litet antal buteljer har hittat hit.

Huvudrätten är grillad lax på lättkokta puylinser, palsternackspuré och rostad mandelpotatis. Till det väljer vi ur den digra vinlistan. Det blir Tahbilk Viognier 2004. Själv har jag bara provat Tahbilk Marsanne tidigare, så det blir en ny bekantskap. Godkänt med råge.

Tiramisu, med hjortron och blåbärssås. Ett bra dessertvin också, förstås.

Stället har atmosfär. Några stammisar släntrar in i baren, där vi tar vår espresso med mörk choklad. Stämningen är intim. Alltså hälsas vi med ett "godafton" även av dem. Levnadskonstnärer, som förmodligen är här just nu, men drar till andra breddgrader under årets övriga delar. En legendar bland dem, Pancho Snöfall (Jo, han heter faktiskt så.) bor dock i närheten året om.

Nöjda vandrar vi de två kilometerna hemåt i ljusa sommarkvällen. Det är sex grader, klar himmel, vindstilla.

Det är nästan svårt att hålla tårarna tillbaka.




*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Mat