Israelkonflikten har funnits sedan jag föddes 1949!
Den kommer aldrig att lösas, tro mig.
Hörde en intervju*) med en palestinsk mor idag på morgonen. Tre av hennes söner hade dött martyrdöden genom att spränga sig själva till döds. Hon berättade om hur hon tog farväl av sin yngste son, fullt medveten om vad han tänkte genomföra under den där sista dagen, och kände stolthet. Hon var stolt över sina söner. Men pappan "som inte hade samma starka tro" delade inte hennes åsikt.
Hon var dock bara fascinerad över att martyrblod doftade mysk. Det hade hon upplevt vid alla sina söners död, men aldrig vid andra dödsfall.
Kanske är det så. Krutdoft och idioti blir kanske en oslagbar kombination.
Den israeliska sidan är inte ett dugg bättre. Man använder bara lite mer "förfinade" medel, eller hur man nu skall uttrycka det.
Och jag orkar inte engagera mig längre.
Jag har helt enkelt ledsnat.
Det kan tyckas omänskligt och inhumant att jag tänker så, eftersom så många oskyldiga drabbas. Men att snart 60 års bråkande inte fått folk att inse vad som är bäst för dem själva, får tillskrivas den fundamentalistiska religiositeten. Eller också tycker de att sakernas tillstånd, är precis så som det optimala livet skall levas. Jag börjar snart tro det.
I vilket fall har konfliktens båda sidor lika mycket skuld till det som sker.
Statsbildningar byggda på religion och annan vidskepelse är en fara för mänskligheten.
*****
*)Intervjun fanns med i morgonens första timme av Godmorgon världen i P1
Andra bloggar om: Mellanöstern, Israel, Palestina, Fundamentalism, Livsförakt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.