Ibland blir man fast

Vardagskväll i timmerkojan... nåja - hemma! Och då fastnar jag framför teven. Det är inte alltför vanligt att jag blir sittande en hel kväll, som jag blev idag. Ibland blir det bara Rapport och sen är det bra.

Mästarnas mästare. Bra idé. Jag såg hela förra årets omgång och slogs av att det var trevligt att se lite andra och mer personliga sidor av våra elitidrottsmän och -kvinnor. En annan dimension. Lite mer under huden. Årets omgång lär nog bli lika intressant. Visst! Det är ett tävlings- och nöjesprogram. Men jag tycker att SVT lyckas göra det förvånansvärt trams- och flamsfritt. Något som ingen kommersiell kanal skulle gå iland med. Dessutom är det fritt från reklam. Heja, licensfinansierat! Tisdagskvällarna verkar vara räddade en bra tid framåt, om jag nu prioriterar det.

Men så var det ju ett litet program efteråt också. Med suveränerna Pia Johansson och Dan Ekborg, som lagade middag.
- Inte ett matlagningsprogram till, tänkte jag.
Misstanken kom på skam. Visst lagades mat. Men det var inte huvudpoängen. Det var samtalet kring matlagningen och kring matbordet som spelade huvudrollen. Goda samtal har vi för lite av i TV. Och skulle vi behöva fler av i det verkliga livet.

Jaha! Och sen var det färdigt!? Nej, nej. Den skrämmande dokumentären om Island följde därefter, så jag blev sittande en timme till. Naglad. Rakt och ärligt fick jag följa händelserna på Island efter finanskraschen hösten 2008 och nästan ett år framåt. Jag har ju förstås hört om det i nyhetssändningar. Om demonstrationer. Om konkurser. Om hur folk får gå från hus och hem. Men aldrig så nära, så knivskarpt som i denna film. Hur våldsamma protesterna var. Hur paniken börjar sprida sig. Dramatik på hög nivå.

Jag kan inte låta bli att undra hur det ska gå för det lilla landet. Ska alla unga och driftiga personer tvingas emigrera. Står landet inför en konkurs. Vågar någon av de finansmänniskor, som sågs som skyldiga till det finansiella läget överhuvudtaget bo kvar, eller ens visa sig utomhus? Något som inte hanns med i filmen är ju den nya bördan som kommer att läggas på landet. En skuld motsvarande 48 miljarder svenska kronor, till Nederländerna och Storbritannien på grund av internetbanken Icesaves konkurs. De drabbade två länderna har skyddat sina medborgare som sparat hos det isländska bolaget och garanterat besparingarna. Men länderna kräver nu ersättning från Island. 48 miljarder kronor är mycket pengar för en befolkning lika stor som Norrbottens.

Det är sådant jag står och tänker på, medan strykjärnet framåt nästan midnatt får göra tjänst. Skjortstrykning. Tråkigt göra, men lindrigt i jämförelse med Islandsproblemen. Nu står det och svalnar. Island har det fortsatt hett om öronen.

Vardagskväll i timmer.... Lulstan.

*****


Uppdatering: En liten ljusning för islänningarna, kanske.

Andra bloggar om: SVT, Mästarnas mästare, Teatersupé, Island, Luleå, Norrbotten