I grund och botten

Ska man tycka något om Wikileaks? Alla andra gör ju det. Ja - Många andra, i alla fall. Och det kan man väl tycka vad man vill om.

Ska jag tycka något om Wikileaks? Tja - Det kan jag väl!
Frågan är bara vad.

Att det finns saker och ting som bör fram i ljuset råder det väl ingen som helst tvekan om. Det förekommer säkert en hel del "skumrask" i både små och stora världar. Somt utan betydelse för dig och mig. Annat som förmodligen påverkar oss, utan att vi vet hur.

Ett gäng entusiaster, (någon säger "nördar") har sett som sin uppgift att nosa rätt på händelser, som annars inte skulle hamna i offentligheten. Vilka dessa entusiaster är, har vi inte särskilt stor kännedom om. De tillhör ett nätverk, löst eller fast sammansatt, och med en spindel i centrum, som är efterlyst för både det ena och det andra. Toppstyrt lär det vara. Åtminstone tycker en del avhoppare från verksamheten så.

Ska vi då lita på deras uppgifter? Tydligen. Etablerade media gör i vilket fall det. Allt som Wikileaks öser ut, skopas upp av de stora nyhetsförmedlarna. Jorden runt. Ska vi då lita på budbärarna?

Utan tvivel har häpnadsväckande och avskyvärda saker kommit fram om exempelvis USA:s krigföring i Irak och Afghanistan. Saker som också bekräftats.

Men det här senaste rotandet i diplomatrapporter verkar vara lite väl mycket Aftonslask- och Träckspressen-material, även om förment "seriösa" tidningar också hakat på. Lite pikanta detaljer, av mer eller mindre privat karaktär i offentliga sammanhang. Omdömen, åsikter, diplomatiska finesser och anekdoter. Och slasket gottar sig åt att efter kungens bladvändande och drottningens pappas bravader få ännu mera att väva skrönor kring.

Personliga diplomatrapporter visar väl bara att de som styr och ställer här i världen, i grund och botten är människor.

Det tycker jag känns tryggt.

*****

Andra bloggar om: Wikileaks, Media, Kvällspress, Skrönor, Diplomati, Människor