Jag intresserar mig sällan för TV-serier. Definitivt inte långa sådana. Och absolut inte meningslösa amerikanska.
- Äsch! Du har bara fördomar. Det finns bra amerikanska serier.
Min invändning mot det "amerikanska" är främst av etisk natur. Den kulturen tränger sig på alldeles för mycket, i alla sammanhang. Det blir helt enkelt lite för mycket. Vi har så det räcker redan.
Men i höstas gjorde jag ett undantag. Serien Homeland var omtalad. För sin intrig. För sina skådespelarinsatser och för sitt ämnesval. Den fick en chans. Jag blev inte besviken - Förrän igår!
Upplösningen kom inte. Det "sista" avsnittet, som var extralångt, utmynnade i en tomt och meningslöst frågetecken. Inte sådär att man stimulerades att tänka vidare. Jag kräver inte färdiga slut. Inte lyckliga sådana heller. Men någon sorts utgångspunkt för att själv kunna fantisera om vad som skulle bli fortsättningen.
Istället fick vi av "hallåan" höra:
- Var inte oroliga! Tio nya avsnitt kommer till hösten.
Ajöss och goodbye.
Den som inte kan berätta en historia på tio avsnitt, är ingen bra berättare.
Ännu en spik i kistan.
Inga fler amerikanska serier för mig.
*****
7 kommentarer:
Och tio ny avsnitt av depressionskomedin Lykke väntar du väl på?
<span>Och tio nya avsnitt av depressionskomedin Lykke väntar du väl på?</span>
Äsch, jag som ska titta på sista avsnittet i kväll på play och förväntade mej just en gastkramande upplösning! Man orkar hur som haver inte titta på alla de där serierna som aldrig tar slut och bara blir sämre och sämre även om de börjat hur bra som helst.
Leif: Jo - Den är trevlig. Men där gör det heller inget om man hoppar över ett avsnitt då och då.
Ingela: Det är spännande in i det sista. Men jag blev som sagt besviken ändå. Jag måste dock säga att skådespeleriet är bra.
Band of brothers, The Wire samt The West Wing...tre väldigt bra amerikanska serier.
Dan (gearhead): Indoktrinerad, märker jag. ;)
Skicka en kommentar