Nya grannar

Var det inte något som rörde sig där borta. Eftersom jag varit helt ensam i hela området - verkar det som - under dagen idag, reagerar jag för allt som hörs eller rörs i närheten. Semesterperioden har inte riktigt tagit fart, så stugorna står tomma såhär en måndag. Men en rörelse, som sagt. Väldigt snabb och egentligen rätt obemärkt sekunden efter att jag reagerat.

Nyfiket går jag åt det hållet. Det är bara sju-åtta meter bort, njae kanske tio. När jag tänker efter kommer jag ihåg att jag sett rörelser i området förr, utan att egentligen reflektera vidare. Men nu ville jag komma till klarhet.

Mamman jag såg var diskret i grågrönt, inte så stor, för att egentligen säga väldigt liten. Och jag började förstå att hon verkligen bodde där i diket vid bastun. En lövsångare. Bygger bo på marken. Gärna i en liten grotta "utgrävd" i en grästuva. Trots att jag sett varifrån hon kom, var det svårt att upptäcka hennes hem. Men till slut hittade jag det.

Snabbt fixade jag fram kameran. Inte var det enkelt att få en bra bild. Det var ju mörkt därinne. Men jag tog ett antal (ca 30-40 bilder) för att vara på den säkra sidan. Försökte också med blixt, men det var inget framgångsrecept.

Därinne låg fem små ägg. De såg ut som påskkarameller. Vita med diskreta bruna prickar. Boet var sorgfullt fodrat med fjädrar och dun. Någon minut stannade jag, medan mamman lika diskret som vanligt, varsamt närmade sig i cirklar. Jag drog mig undan och lät henne krypa in.

Tänker på att boet ligger där, inte långt från vår nordvästra tomthörna, där vi har en huggorm boende. En svart, läcker sak. I och för sig har jag varit där och spolat med vattenslangen, för att den ska flytta. Vi hade hundbesök i helgen också och jag ville inte riskera en träff dem emellan. Men nog vore det enkelt för en hungrig orm, att krypa in i det där boet och få en äggmåltid.

Jag hoppas att lövsångaren får behålla sina ägg, och att det blir barn snart.



Som påskkarameller

*****