Så lämnar jag Överlevaren, som jag tyckte sisådär om. Ämnet var bra. Det var mycket aktuellt. Handlar om en världsomspännande pandemi, som drabbar skoningslöst. Folk dör som flugor. En, endast en person blir kvar. Hennes strävan att bygga ett nytt liv, får vi följa. Hon hamnar i Skottland efter en färd från sydligare delar av Storbritannien. Enda sällskapet är en labrador. Och hon träffar också på en levande människa, men det blir ett kort möte, som inte är särskilt positivt.
Som sagt - intressant på sitt sätt. Men jag hade hellre sett att den inte var skriven i jagform. Det blev för mycket dagbok. Det hade räckt att hennes återblickar på tidigare skeden i livet hade haft den formen.
-----
Nu blir det mera engelskt. En liten utmaning. Kommer du ihåg - kanske har du läst -
Shuggie Bain? Den som var så omskriven. En succé enligt många. Den sas ju skulle skildra en barndom i en något trasig familj. Jag tyckte den handlade mest om mamman. Ett mästerverk sas det. Men Douglas Stuart övertygade inte mig.
Jag gör dock ett nytt försök med samma författare. Hans andra roman handlar om "förbjuden kärlek", som det brukar heta när det gäller samkönade förhållanden. Här dessutom i Glasgows machokretsar, med religiösa inslag. Unge Mungo heter boken som jag nu ger mig i kast med.
*****
Var får du dina lästips ifrån? Jag känner oftast inte igen en enda av de författare du läser. Jag får min inspiration från SvD:s litteraturrecensioner, genom att kika på Bokus tio-i-topp-listor eller tips från vänner - ofta från den bokcirkel vi hade i Frankrike. Idag verkar många mest lyssna på ljudböcker och utbudet av sk ”feel-good”- romaner är ju enormt. Inget av detta passar mig och jag orkar inte ens tänka på alla deckare med kvinnliga poliser! Hur gör du?
SvaraRaderaLäste om boken "Överlevaren" och tänkte ladda hem den men har tack och lov inte hunnit göra det. Jag klarar inte böcker som är skrivna i jagform. Vet inte varför?
SvaraRadera@ Monet
SvaraRaderaHur jag gör? Ja, jag blandar nog genrer och tipsställen rätt friskt. Ibland får jag tips från Go´kväll på TV som har boktips på onsdagar. Men i övrigt passerar jag rätt ofta Akademibokhandeln och tittar in när jag får lust. Annars är det recensioner i DN, eller lokalpress. Ljudböcker går bort för mig. Deckare är inte så vanligt att jag läser. Mer inriktad på s.k. spänningsromaner om jag vill ha något liknande.
@ Gunnel
SvaraRaderaSe där! Jag vet heller inte varför jag inte gillar jag-form i böcker.
Men den här var lite intressant ändå, eftersom den handlade om en tid som mycket väl skulle ha kunnat vara aktuell. Kanske inte i riktigt samma utsträckning, men som en kristidsskildring.
"Lektioner i kemi" rekommenderas varmt. Som ljudbok är den suverän.
SvaraRadera@Mari
RaderaTack för tips. Men ljudbok .... Näe!
Så sa jag också förr... innan jag blev klokare. Livet är för kort för att inte prova. Jag tycker det är suveränt med ljudbok när jag går till tåget. Tag en provmånad vettja.
Radera@Mari
RaderaMen det är det där med hörlurar. Har haft "headsetarbete" i stor del av mitt liv. Har tinnitus, kanske pga det. Ogillar också att inte höra min omgivning.
Jag har försökt med ljudböcker..Även med musik i öronen...Börjar må illa...Kanske nåt fel i öronen...Samma om jag tittar ner och läser i bilen...((Och beror inte på nåt av utbuden..))
SvaraRadera@ELIZA
SvaraRaderaFörstår dig.
Ljudböcker är för mig en del av den digitala och pressade tidsandan. Man ska alltid göra ett antal saker samtidigt. Varför ska man ha en massa röster in i huvudet när man är ute i naturen? Tack och lov fungerar sånt som sömnmedel för mig och när jag provade var det för jobbigt att hela tiden spola tillbaka till där jag var innan jag somnade. Böcker ska läsas, inte lyssnas på. Jag arbetar med Alzheimerforskning och en viktig del när det gäller att hålla tillbaka kognitiv svikt är att just LÄSA romaner - med många personer och intriger som gör att man måste komma ihåg vad som hände i föregående kapitel. Läs gärna mitt blogginlägg ”Sluta drick, läs romaner och skaffa hörapparat” på bloggen Azheimer LIfe!
SvaraRadera@Monet
RaderaJag kan heller inte förstå hur man kan gå på stan med ett par stora hörlurar. Jag är för nyfiken och vill gärna veta vad som pågår runt mig.
Monet! Helt magiskt måste det vara att känna att man är så kunnig. Inom nästan allt. Har följt dina bloggkommentarer i ca 10 år. Wow säger jag bara.
RaderaJa wow, då har du säkert lärt dig ett och annat du hade noll kännedom om. Ödmjuk var lite missvisande. Och Monet är allmänbildad och hjälp vad tråkigt det vore om inte de människorna fanns. Nu har förstås jag sett både hjärnor och hjärnceller under min forskargärning och ställt diagnoser förutom alla studier i medicin och neuroscience medan Monet följer andra kriterier och läser om beteenden m m och sjukdomen. Allt är viktigt. Och intressant vore att studera hjärncellerna och alla synapser och axon hos dem som alltid känner sig förnärmande och kallar info och utbyte mellan människor för tjafs m m. Ja, alltid missförstår. Tror jag måste återgå till forskningen. Trots pensionsålder. Där är Monet kreativ som är med i alzheimergruppen t ex.
RaderaOch förnärmade förstås, kan ju drabba en språkpolis, haha.
Radera@Monica
RaderaDu får ursäkta. Men jag hänger inte med i ditt resonemang.
Ja, det varit väldigt mycket kommentarer om Monets kommentarer på bloggar och från bloggarens vänner som då kommenterat Monet och skrivit mycket obehagligt. Är förvånad att inte bloggaren tar bort dem.
RaderaOch det är pensionärstanter som skriver värre än tonåriga värstingar. Intressant på ett vis att studera, men jag hoppas att de inte är representativa för majoriteten.
Och tolkade "Ödmjuk" som en representant men kanske är något helt annat.
Vad är egentligen en bra bok? Vad får en att se bilder, och fångar en? Blir de färre och färre, eller är det man själv som... tja?
SvaraRaderaDe man läser om har förstås fångat en. Just nu har jag två: Unga Ola Wikanders bok om "väldigt gamla språk" från 2006, "I döda språks sällskap" (sumeriska, akkadiska, fornengelska...) och en rolig bok från så där 1957 av DN-kåsören Red Top om en sommar på Västkusten med familjen, "berättad" av en son, som fiktion. (Varmt som tusan var det, långt över 30 grader, och stuga byggde de). Och just nu har jag glömt titeln...
"Tre män i en båt" funkar för det mesta. Bangs krönikor, oftast.
Men nutiden...? Bläddrar förstrött och gäspar. Mottar med glädje tips. Dystopier - nä, de är lite för förutsebara, underligt nog.
Och... "Aniara". Och, när jag var så där tio, försvann jag in i Kristin Lavransdatter och Anna Karenina (den senare förstod jag ju inte helt och hållet). Krig och fred knäckte mig med alla ryska namn. En del Karin Boye. Harriet Löwenhielms dikter, absolut.
SvaraRaderaJag gillar känsla, innehåll OCH form. Att bara gegga på - nej. Det positiva med bra deckare är att de måste ha en struktur.
@Annika B
SvaraRaderaJa, vad är en bra bok? En som fängslar. Som man hänger med i. En som man kommer ihåg.
Det händer att jag läser om böcker. Det ger ofta lite mer.
En bra bok för mig är en där det liksom spelas upp som en film inne i mitt huvud, eller som om jag vore en deltagare i boken(s miljö). Äsch du fattar va?
SvaraRadera@Mari
RaderaDet är väl en mycket gångbar princip.