Jag kanske har ...

.. haft fel. Hemska tanke! Men jag är en rätt förlåtande människa, så jag får väl slicka i mig av eftertankens kranka blekhet.

I förmiddags kom vi hem med tre stora och tungt packade kassar, efter att ha varit och storhandlat. Det var en del som gällde julmat, några fynd, och en del nödvändighetsartiklar. Notan slutade under 1000:- kronor. Till en del beroende på att vi fyndade bland de erbjudanden som affären lockat med. Man är ju lättlurad också. Nej - tro inte det. Jag är väldigt lyhörd för locktoner. Men givetvis köper vi saker till extrapris om det är varor som vi brukar köpa.

Att storhandla är billigast. Så skrev jag i februari detta år. Men den metoden ifrågasätts nu till en del. Många storhandlar tydligen lite för mycket och packar frys och kyl med grejer. Grejer som hamnar längst bak i skåpen och glöms bort.

Härom dagen träffade jag en bekant som jobbat som konsumentombudsman här i stan i många år. Han hade nyligen läst en forskningsrapport som hävdade att man "bara ska gå och handla det man för ögonblicket behöver". Vad som menas med ögonblick i detta fall, kan väl diskuteras. 

Han hade själv hos sina barn sett kylskåp fullproppade med varor, som aldrig blev använda. Ägarna visste knappt vad som fanns där bakom, längst in. Själv har jag bekanta som har samma åkomma. Där står diverse såser, sylt, halvfulla förpackningar med någon "udda" produkt, som använts vid ett tillfälle för ett halvår sedan. Allt förmodligen köpt vid en razzia på någon stormarknad. En stormarknad som dessutom ligger någon mil eller mer bort, och som man är tvungen att kosta på en biltur för att nå.

Så att storhandla är inte helt rekommendabelt. Kanske. Och jag hade fel i februari?! Kanske.

*****