I blandat väder med den spännande ljussättning som den uppgående solen arrangerar tar vi oss upp på höjderna igen. Där bergstopparna lyser vita av nyfallen snö. Ovanligt tidigt på säsongen, säger spanjorerna. Men bra för skidåkningen. Sierra Nevada har ett par fina skidorter.
När vi kör in i stan regnar det. Inte är det särskilt varmt heller. Bara fem-sex grader mer än i Luleå, denna dag.
Men när vi kämpar på upp genom gatorna, till fots genom den arabiska stadsdelen Albaicín börjar solen dominera mer och mer. Och snart är himlen helt blå.
Vi slår oss ner på ett kafé som nästan inte öppnat. Jodå - en kopp kaffe går nog att ordna. Men inget tillbehör. Köket har inte kommit igång ännu.
- No cakes, sorry.
 |
| Alhambra på sin klippa. |
Härifrån har vi en strålande utsikt mot stjärnan för dagen; Alhambra. Vi är alltså i Granada, om nu någon missat kopplingen till Caterina Valente.
Naturligtvis tar vi oss snart vidare mot Alhambra, morernas sista fäste i Spanien. En hel stadsdel med bostäder, palats, parker och trädgårdar. Allt omgärdat av murar. Ett av Unescos världsarv som haft betydelsen att Spanien blev Spanien.
Här kom jag också att få i mig något under lunchen, som slutligen fällde mig. Matförgiftning. Den märkte jag dock inget av under den guidade och alltför späckade rundturen. Det var först i slutet som min kropp sa stopp.
Sedan ville jag bara hem till hotellet 10 mil härifrån.
Men intressant var det.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.