Ring ring

- Hej, det är T. ...... Du, jag kan ringa tillbaka om två sekunder.
- Ja, vad bra att du ringer och talar om det.
- Hej.

*****

Ledtråd

Eftersom du behöver hjälp med detta problem, får du härmed en ledtråd till.

Jag är säker på att de flesta av mina läsare i Sverige har kommit i kontakt med denna växt, trots att praktexemplaren så gott som alltid återfinns i landets norra del. Det är ingen raritet. Växer även i trädgårdar.

*****

Dagar skola komma

Så här har vi det inte, men nog är det rätt fräscht ute även här i Luleå idag.
*****


Andra bloggar om Norrbotten

Sverige

Fyrtiotvå procent av alla journalister i det här landet, bor och verkar i ett område som bebos av 21 procent av befolkningen.

Inte undra på att Sverige ser ut som det gör.
Snett!

*****


Källa: SR P1, Kulturkrönikan.

Andra bloggar om: Media, Mediakoncentration, Snävhet, Inbördes beundran, Inskränkthet

Förtroende

Egentligen var det tranbärsblomningen jag var ute efter, när jag vandrade ut i skogen och till den lilla myr, som ligger någon kilometer bort. Givetvis skulle jag heller inte bli missnöjd om tranan vore hemma. Men det skulle jag bara se som grädden på moset.

Några tranbärsblommor hittade jag inte. Tydligen för tidigt på säsongen. Men våningen ovanför tranbärsrankorna blommar roslingen. I överflöd. Hela den lilla myren var kantad av miljoner rosa klockor. Inte min favoritfärg förstås, men imponerande, trots allt.
Jag vänder hemåt efter en liten skogsväg. Plöstsligt hör jag fiskgjusens varningsrop och jag ser hur den lyfter från sitt bo ett par hundra meter bort. Förmodligen har den från sin upphöjda position sett mig och vill nu kolla vem jag är och vad jag vill. Gjusar är extremt störningskänsliga. Den siktar in sig på mig. Cirklar runt. Varv efter varv. Jag hör vingslagen ovanför mitt huvud, när den närmar sig. Helt stilla står jag. Kanske tappar den intresset för mig då. Kanske återvänder den till boet. Det är det jag vill. Det är tecknet på att den ger mig sitt okej. Jag utgör ingen omedelbar fara.

Det tar tid. En halvtimme, gott och väl, står jag där med kameran höjd. Gjusen gör några extra lovar.









Men till slut, till slut beslutar den sig och landar på boet, lugnt och stilla. Kommer till ro. Det känns som den nu har godkänt mig. Det känns bra.


När jag fortsätter hemåt ligger den kvar.
Jag ser den. Den ser mig, även längre bort efter vägen.
Allt förblir lugnt.






















*****


Bilderna är förstås klickbara för större format.

Vad är detta för växt

Du vinner ära och berömmelse om du berättar.

Uppdatering: Växer vild i Norrbottens skärgård, norska fjordstränder och svenska fjäll. Men då en röd variant.


*****

Hm!

- Oj, jag glömde av mig.

(Mamma sover gott i gästrummet, när jag knackar på vid niotiden och meddelar att frukosten är serverad. Att hon somnat om, var det inte tal om.)
*****

Sommarfest

Lördag eftermiddag. Öppet hus hos E och H i Unbyn. Hon uppvaktas. Han har brutit armen. Men det funkade ändå. Vädret var något kylslaget och vi flyttade omkring i deras trädgård alltefter hur solen vandrade. Trevligt sällskap. God mat. Tjälknöl, lax, pajer, sallader, frukt, tårta, champagne, whisky, cognac.... Allt fanns där. Unga och gamla.

Nu är vi rätt tröttkörda tillbaka i stugan.



*****

Slabbgöra

*****

Vad är väl enklare

Inte kan man bli arg när göken väcker en. Genom det öppna fönstret ovanför min huvudgärd (Fint ord, va?) koko-ar den glatt. Klockan är kvart i sex. Himla bra med naturlig väckarklocka, för snart börjar ju Naturmorgon i P1, och det måste man ju höra varje lördag. Skönt att ligga kvar i sängen och höra fältreportern sträva på där ute i någon avlägsen skog, på någon myr, eller på ett vindpinat fjäll.

Men idag kommer rapporterna från närbelägna Brändön här i Luleå skärgård. Intressanta historiska fakta blandas med ögonblicksskildringar. Man lär sig mycket.

Emellanåt slumrar jag till, mellan inslagen.

Nyheterna berättar om återfunna dykare öster om Bali. Strömdrivna till öde ö. Och den svenska polisen sänder beundrande tankar till New York-kollegerna och vill strunta i småbrotten och istället jaga stora bovar.

Har de redan glömt, att det var just småbrotten som NYPD tog itu med för inte så länge sedan. Nolltolerans gällde. Och konsekvenserna blev att storboveriet minskat rejält. Den svenska polisen vill tydligen börja i andra änden. Kanske ger det högre hjältestatus.

---

Nu vaknar huset och frukosten väntar en trappa ner.

*****


Andra bloggar om: Natur, Luleå skärgård, Gök, Polis, Koko

Stora, starka fotbollskillar

Sickna fegskitar de är. Skrajsna för vad ett, i sammanhanget, litet företag kan ställa till med bara genom sin blotta existens.

Jag skrev om historien redan i april, och skyllde på jätten glufsglufs. Då fick jag veta att det istället var fotbollsfarbrödernas fel.

Sedan trodde jag inte att det blev något av, eftersom det verkade klinga ut och Max konkurrent inte verkade bry sig.

Nu läser jag hos Nya Äventyr om att Luleåföretaget har fått vika sig ändå. På grund av utpressning.

Så ädelt uppträder idrottsrörelsen.
Så fint.
Så danande.
Så kriminellt.

Stäm dem, Max!
Stäm dem.

*****


Andra bloggar om: Kriminalitet, Utpressning, Marknadskrafter, USA, Fotboll, Fegskitar

Ändan bak

Så har vi då fått en ny helgdag att glädjas åt. Observera - inte en extra helgdag. Annandag pingst är ju borta som röd sedan några år. I år har vi däremot berövats en extra ledig dag. Det ovanliga fenomenet med Första maj och Kristi himmelsfärds dag, som inföll på samma torsdag var ju trist.

Näringslivet måste vara till sig i trasorna och kan öka direktörsbonusarna två snäpp till. April och maj har aldrig varit mer helgfria än i år, vad jag minns. Det ökar säkert vinsterna med kopiösa procenttal. Åtminstone låter det ofta som katastrof, när helgerna någon gång ger maximal arbetsbefrielse under ett år. Vi förlorar miljaaaaarder.

Men nästa år... Då tar vi igen det. Första maj en fredag. Utmärkt! Kristi Himmelsfärd en vanlig torsdag. Förträffligt! Och nationaldagen...... Jäklar!
En lördag.

Hm!

*****


Andra bloggar om Nationaldagen, 06 juni

Nationaldagsafton

Vad skall man kalla kvällen innan, om inte Nationaldagsafton. Givetvis firar man lite i den varma sommarkvällen ute på altanen.

Gamla mor är utbjuden till stugan och vi sitter med ett svalt glas rosévin och pratar, medan maten lagas. Förföriska dofter smyger ut genom altandörren.

Luften är fullständigt stilla. Drillsnäppan piper nere vid stranden. En humla surrar förbi och flugsnapparen jobbar på med sina ungar.


Till rödvingesång serveras gräddbakad hajmalfile fylld med västerbotten- ost. Tillsammans med enkel vårsallad och kokt potatis blir det som bäst. Ett grekiskt assyrtikovin. Tillfälligt fynd på Systemet, serveras därtill.

Dessert blir det också. Men eftersom jag är middagsfri ikväll vet jag inte vad det blir.

*****

Logik

- Men allstå, nog undrar man. Jag tycker tjejernas kjolar är alldeles för korta. A beskärmar sig efter ett tjänsteärende på stan. - De går ju knappt nedanför rumpan.
- Jamen - det är ju där killarnas brallor börjar.

*****

Män är djur

Kommer ni ihåg rabaldret. Jag tog verkligen åt mig. På ett positivt sätt, förstås. Vi så kallade människor är en djurart. Inget tvivel om det. Det finns djur som är närmare släkt med oss och det finns slemmiga saker som man helst inte vill identifiera sig med.

Hundar är trevliga. Dessutom lever de nära människan. Väldigt nära.

Man kan undra hur hunden upplever oss. Det sägs ju att de ser oss som flockmedlemmar, som gelikar, om än i lite olika rang.

Utanför mitt jobbfönster sitter en liten hund parkerad. En glad typ. Varje passerande människa möts med en glad uppsyn och intensiv svansviftning.

Undrar om den undrar varför de som går förbi inte gör detsamma.

Vi är nog rätt underliga djur.

*****

"Vi umgås ihop"...

.. sade radiorösten.

Tänk - Det gör jag också.
För det mesta.

*****


Andra bloggar om: Umgänge

Kolla in den där lilla lusen

Som jag har jagat den och dess kompisar. Ända sedan förra hösten, då den började dyka upp på de övriga växterna ute på balkongen. Hårda som sten, tyckte jag. Men jag klämde sönder dem. Sköldlöss. Ingen idé att spruta, och det är jag i vilket fall alltid tveksam till.

Nu upptäckte jag plötsligt flera stycken på fönsterglaset och började fundera vad lössen hade att hämta där. Insikten kom som en blixt. Vilken blåsning jag gått på. Fram med lupp och kamera. Skarpt läge, kan man säga. En lus fick komma in och tillbringa en liten tid på ett vitt papper. Inte rörde den sig ur fläcken, hur jag än provocerade.

Forskningen gav resultat. Det är ingen lus. Det är ett frö. Ett ogräs, som följt med ett citrusträd har spritt sig i flera krukor. Det är någon sorts väppling. Väpplingar är kända för att kunna spränga sina frökapslar med stor kraft för att sprida sin avkomma. Så har det gått till.

Kanske kan jag börja sälja.

*****


Andra bloggar om: Löss, frön, växter

Fikasnack

- Hörru, jag är född sjuttitre, och jag är inte gammal.
- Hörru du. Därom råder olika meningar.
*****

Evigt ung

Har jag inte använt den rubriken förr? Men det är väl inte så konstigt, eftersom den så bra beskriver mig. Ständigt blir jag påmind.

Och nu har det hänt igen.

Jag är snuvig. Lite lätt, sådär. Och det går i vågor. Nyser gör jag också. Flera gånger om dagen. Emellanåt får jag dessutom klåda i ögonen.

Visst! Redan i barndomen, närmare bestämt den totala solförmörkelsens år 1954, inledde jag min hösnuvekarriär. Vi hyrde hus i Mjöfjärden (alldeles i närheten av min nuvarande stugplats.), och jag hängde mest på bondgården intill och åkte hölass. Det var bärgningstid. Ingen visste då vad allergi var. Distrikstläkaren i Råneå skrev ut borsyrelösning att användas för att badda mina igenklibbade ögonlock på morgnarna. Det var inte mer med det.

Med åren har den där allergin klingat av mer och mer, vilket tydligen följer mönstret. Ju äldre man blir, desto mindre besvär. Så har det varit. Jag har numera bara nässpray och ögondroppar i "akutväskan" om behov uppstår, så att säga. Behovet uppstår bara under kort period i juli, då timotejen blommar. Och knappt ens då.

Men se nu har jag nya symptom. Månntro det är björken, som jag aldrig varit känslig för tidigare. Den frömjölar sig extremt mycket, och jag snörvlar och kliar.

Slutsats: Ny allergi - Ung på nytt.

Det växer väl bort.
Med åren.
Kan jag tro.

*****


Andra bloggar om: Evig ungdom, Fräschör, Persikohy

Jaha - Och vi andra då.

Beach-08 närmar sig med stormsteg, även i denna landsdel. Snart kommer lata dagar, när man då och då kränger sig upp ur hängmattan och flippfloppande släntrar nerför stigen mot havet, för att ta sig ett dopp. Finns det något bättre än att ligga där och låta det ljumma Bottenvikenvattnet omsvepa en, liggande på rygg och studerande de lätta sommarskyarnas stilla flykt över himlen.

Eller en snabb simtur längs stranden bort till grannarna längst ut på udden och tillbaka. Bara för motionens skull.

Men vad tar man på sig, innan man tjusigt springer ut mot de salta, eller i mitt fall bräckta vågorna, och likt en säl låter sin brunbrända och slanka kropp utan ett enda plask snabbt glida ner i böljorna.

Tidningarna fylls nu med badmode, strandmode med matchande tillbehör. DN:s Söndag vill inte vara sämre. Inte mindre än sju sidor ägnas dessa minimala, men ack så betydelsefulla plagg. Det är volang, jordgubbstryck, stickat, silkigt, heltäckande, magvisande, prickigt, randigt, blommigt, pistage, citron, romantik, 50-tal och Flower Power.

Så vad skall då jag svida om till, för att passa in? Kan jag få svar på den frågan. Men se där gapar sidorna fullständigt tomma. Inte en stavelse, inte en tanke, inte en endaste liten ledtråd om vad som gäller för oss grabbar. Vad är detta för förtryck. Var finns jämlikheten?

Så skyll er själva! Jag tänker minsann inte anstränga mig, eftersom jag inte vet hur.

Och jag vill inte höra ett enda knyst, inte ett enda andetag om hur mina 16 år gamla badbrallor från Panos har fallit ur smaken.

Jag försvarar mig med en riktig klassiker.
Jag tar de små svarta.

*****


Andra bloggar om: Bad, Mode, Badmode, Mansförtryck