.. i stan.
Och jag undrar varför inte alla andra varit klokare än jag, och har helghandlat igår?
Då hade jag varit ensam på ICA Kvantum.
Det hade varit skönt.
Nu insåg jag istället att jag är en medelmåtta.
Som alla andra.
Okloka.
*****
fredag, mars 27, 2009
torsdag, mars 26, 2009
Om att överleva
Igår fick jag mig en törn. En tankeställare. Det var Marit Paulsen, som knuffade till mig.
Här handlar jag ekologiskt så långt det är möjligt. Kravodlat och rättvisemärkt. Med stolthet. Och så kommer människan och sticker hål på den, genom att vända hela resonemanget, så att jag istället ska skämmas för vad jag gör.
Marit Paulsen hävdar att ekologisk odling inte är hållbar i längden. Den kräver för mycket resurser. Det är sant att man behöver mer odlad mark för att framställa produkter utan gifter. Skördarna är liksom inte lika "effektiva", som vid konventionell odling.
- Man blev lite ställd, sa M på jobbet. Man tror att man gör något bra och så blir det fel ändå.
Enligt Paulsen räcker alltså inte jorden till för att livnära de 7 miljarder människor som nu finns på jorden, om man skall odla ekologiskt.
- Kanske gjorde den det, när vi var 4 miljarder. Men inte nu, menar hon.
Då är det lätt att konstatera att vi måste överge det ekologiska tänkandet om vi dessutom ska försörja några miljarder ytterligare. Vi förväntas ju ha 9 miljarder kompisar inom en framtid. Fram med gifter och genmanipulation bara. Här ska produceras.
Men så tänkte vi efter ett varv till. Måste vi bli fler på denna jord? Vem har satt det målet.
Vore det inte bättre att jordklotet fick lite färre att föda. Det kanske låter hemskt att säga så. Men jag menar förstås inte att människor ska svälta ihjäl för att vi ska kunna ägna oss åt snobbig ekologi. Men rent krasst kan man väl påstå att det finns en "naturlig avgång". Kanske skulle vi istället göra riktigt slag i saken och stärka det ekologiska förhållningssättet kraftigt istället.
Det tror jag ger en hälsosammare framtid för både jorden och dess invånare.
Förmodligen är jag då en bakåtsträvare.
Okej då!
*****
Andra bloggar om: Ekologi, Natur, Odling, Matproduktion, Marit Paulsen, Livsmedel, Svält
Här handlar jag ekologiskt så långt det är möjligt. Kravodlat och rättvisemärkt. Med stolthet. Och så kommer människan och sticker hål på den, genom att vända hela resonemanget, så att jag istället ska skämmas för vad jag gör.
Marit Paulsen hävdar att ekologisk odling inte är hållbar i längden. Den kräver för mycket resurser. Det är sant att man behöver mer odlad mark för att framställa produkter utan gifter. Skördarna är liksom inte lika "effektiva", som vid konventionell odling.
- Man blev lite ställd, sa M på jobbet. Man tror att man gör något bra och så blir det fel ändå.
Enligt Paulsen räcker alltså inte jorden till för att livnära de 7 miljarder människor som nu finns på jorden, om man skall odla ekologiskt.
- Kanske gjorde den det, när vi var 4 miljarder. Men inte nu, menar hon.
Då är det lätt att konstatera att vi måste överge det ekologiska tänkandet om vi dessutom ska försörja några miljarder ytterligare. Vi förväntas ju ha 9 miljarder kompisar inom en framtid. Fram med gifter och genmanipulation bara. Här ska produceras.
Men så tänkte vi efter ett varv till. Måste vi bli fler på denna jord? Vem har satt det målet.
Vore det inte bättre att jordklotet fick lite färre att föda. Det kanske låter hemskt att säga så. Men jag menar förstås inte att människor ska svälta ihjäl för att vi ska kunna ägna oss åt snobbig ekologi. Men rent krasst kan man väl påstå att det finns en "naturlig avgång". Kanske skulle vi istället göra riktigt slag i saken och stärka det ekologiska förhållningssättet kraftigt istället.
Det tror jag ger en hälsosammare framtid för både jorden och dess invånare.
Förmodligen är jag då en bakåtsträvare.
Okej då!
*****
Andra bloggar om: Ekologi, Natur, Odling, Matproduktion, Marit Paulsen, Livsmedel, Svält
Jag har gjort bort mig...
.. på jobbet idag.
Och jag tänker inte berätta om det.
Och jag tänker inte berätta om det.
(Puh! Skönt att få skriva av sig.)
*****
onsdag, mars 25, 2009
Varför
Kan någon förklara för mig varför amerikaner måste göra om utländska filmer efter egen modell.
Hörde att Daniel Alfredssons film gjord på John Ajvide Lindqvists roman Låt den rätte komma in, nu ska bli föremål för nytt manus och nyinspelning i Hollywood. Filmen har ju gjort succé både här hemma och där borta.
Varför duger inte det?
Är amerikaner dyslektiker, dvs kan ej läsa undertexter.
Är de superisolationister (Nytt snyggt ord skapat av mig själv.), som inte tål att något bra görs på annat håll än hemma.
Eller vad handlar det om.
I det utmärkta SVT2-programmet Babel intervjuas John Ajvide Lindqvist. Han oroar sig inte så mycket över att hans verk skulle kunna bli förvanskat.
Det skulle jag göra.
*****
Andra bloggar om: Film, Babel, John Ajvide Lindqvist, Låt den rätte komma in
Hörde att Daniel Alfredssons film gjord på John Ajvide Lindqvists roman Låt den rätte komma in, nu ska bli föremål för nytt manus och nyinspelning i Hollywood. Filmen har ju gjort succé både här hemma och där borta.
Varför duger inte det?
Är amerikaner dyslektiker, dvs kan ej läsa undertexter.
Är de superisolationister (Nytt snyggt ord skapat av mig själv.), som inte tål att något bra görs på annat håll än hemma.
Eller vad handlar det om.
I det utmärkta SVT2-programmet Babel intervjuas John Ajvide Lindqvist. Han oroar sig inte så mycket över att hans verk skulle kunna bli förvanskat.
Det skulle jag göra.
*****
Andra bloggar om: Film, Babel, John Ajvide Lindqvist, Låt den rätte komma in
tisdag, mars 24, 2009
Ihåligt
Hur kan man, som styrelserepresentant inte ha en aning om hur löneavtalet för företagets VD ser ut?
Jag har varit med och anställt folk under en period i mitt liv. Så här gick det till (Jag skrapar bort de oväsentliga detaljerna):
- Och din lön blir 17 356:- i månaden.
Lätt som en plätt. Sedan multiplicerade jag med hjälp av den kunskap jag fick i ... ja, var det tredje klass i småskolan... och konstaterar att årslönen blir 211 743, om man räknar in semesterersättningen.
Man måste vara bra korkad om man inte klarar det. Och är man det, så kan man tydligen bli LO-chef, eller något annat i samhällstoppen.
Synd att man är så klok.
*****
Jag har varit med och anställt folk under en period i mitt liv. Så här gick det till (Jag skrapar bort de oväsentliga detaljerna):
- Och din lön blir 17 356:- i månaden.
Lätt som en plätt. Sedan multiplicerade jag med hjälp av den kunskap jag fick i ... ja, var det tredje klass i småskolan... och konstaterar att årslönen blir 211 743, om man räknar in semesterersättningen.
Man måste vara bra korkad om man inte klarar det. Och är man det, så kan man tydligen bli LO-chef, eller något annat i samhällstoppen.
Synd att man är så klok.
*****
måndag, mars 23, 2009
Nu skall jag skriva...
.. ett brev. Det ska lugnt och sakligt innehålla en fråga, som kommer att bli ett krav.
Ungefär så här ska det lyda (Ett utdrag):
...och därför så undrar jag hur jag ska bära mig åt för att flytta mina sparade pengar till en annan förvaltare? Flytten ska kunna ske utan kostnad och summan ska motsvara det som jag sparat. Förutom det ska den värdeökning som förelåg vid tiden för er VD:s och vice VD:s flytt av sina pengar, göras tillgänglig för att överföras till någon, som har ett större ansvar för mina pensionsbesparingar än vad ni visat.
Med vänlig hälsning.... osv.
Gissa vart det ska skickas?
Just det!
Jag tänker dessutom kräva ett personligt svar. Inget allmänt hållet presstalesmannadito.
Resultatet kommer att redovisas här på bloggen.
*****
Andra bloggar om: AMF, Förskingring, Girighet
Ungefär så här ska det lyda (Ett utdrag):
...och därför så undrar jag hur jag ska bära mig åt för att flytta mina sparade pengar till en annan förvaltare? Flytten ska kunna ske utan kostnad och summan ska motsvara det som jag sparat. Förutom det ska den värdeökning som förelåg vid tiden för er VD:s och vice VD:s flytt av sina pengar, göras tillgänglig för att överföras till någon, som har ett större ansvar för mina pensionsbesparingar än vad ni visat.
Med vänlig hälsning.... osv.
Gissa vart det ska skickas?
Just det!
Jag tänker dessutom kräva ett personligt svar. Inget allmänt hållet presstalesmannadito.
Resultatet kommer att redovisas här på bloggen.
*****
Andra bloggar om: AMF, Förskingring, Girighet
Som tjej...
.. bör du nog tänka dig för två gånger innan du väljer vilken sorts tuggummi du tänker bjuda din pojkvän på.
Det kan misstolkas.
*****
söndag, mars 22, 2009
Fyra timmar
Så kom det till slut en dag med önskeväder. Hemresedagen. Den dag då den tillfälliga bostaden skall städas och allt ska packas. Och då vill man även hinna med, det man egentligen kom hit för. Samtidigt skall man fundera över hur sent man vill komma hem efter 45 mils körning.
Nåväl. Vi struntade i Riksgränsen och bespetsade oss på Björkliden.
Snart stod jag där på toppen, med skidspetsarna riktade neråt backen. Spetsar och spetsar, förresten. Nutida åk görs ju på något som mer liknar sådana där spadar som pizzabagare använder för att langa in, och hämta ut sina skapelser ur ugnen. Lite ovant för mig, som ägnat mig åt telemarksåkning de senaste tiotal åren. Uteslutande, nästan.
Hur skulle det nu kännas att foten sitter fast. Inte fri, som jag är van vid. Att skidorna är korta som barnskidor och att de också är nyvaxade.
Jotack!
Det kändes bra.
Mycket bra.
Några timmars skidåkning blev resultatet av denna helg. Hög insats. Låg utdelning. Men med kvalitet.
Nu är jag hemma igen. Men när jag lägger huvudet på kudden kommer jag nog att sväva iväg norrut igen. I drömmen.
*****
Andra bloggar om: Björkliden, Riksgränsen, Norrbotten, Vinter, Skidåkning
Nåväl. Vi struntade i Riksgränsen och bespetsade oss på Björkliden.
Snart stod jag där på toppen, med skidspetsarna riktade neråt backen. Spetsar och spetsar, förresten. Nutida åk görs ju på något som mer liknar sådana där spadar som pizzabagare använder för att langa in, och hämta ut sina skapelser ur ugnen. Lite ovant för mig, som ägnat mig åt telemarksåkning de senaste tiotal åren. Uteslutande, nästan.
Hur skulle det nu kännas att foten sitter fast. Inte fri, som jag är van vid. Att skidorna är korta som barnskidor och att de också är nyvaxade.
Jotack!
Det kändes bra.
Mycket bra.
Några timmars skidåkning blev resultatet av denna helg. Hög insats. Låg utdelning. Men med kvalitet.
Nu är jag hemma igen. Men när jag lägger huvudet på kudden kommer jag nog att sväva iväg norrut igen. I drömmen.
*****
Andra bloggar om: Björkliden, Riksgränsen, Norrbotten, Vinter, Skidåkning
lördag, mars 21, 2009
Ebbes kök
Det blev utemiddag ikväll. Ebbe visade sig vara ägarens lille son, sisådär 4-5 år gammal.
Restaurangen ny sedan i höstas. Huset fanns inte förrän då.
Trevlig publik. Trevlig personal. Lugn och avslappnad stämning.
Men framförallt - God mat.
*****
Restaurangen ny sedan i höstas. Huset fanns inte förrän då.Trevlig publik. Trevlig personal. Lugn och avslappnad stämning.
Men framförallt - God mat.
*****
Hälsa
När jag är i fjällen, har jag ofta funderat över ett trevligt fenomen. En sak som i stort sett bara förekommer här. Eller förresten.... Det händer nog rätt ofta i trakten kring min stuga också. Små platser kanske är den gemensamma nämnaren.
När man går ut "på byn" och möter någon, så hälsar man. Säger "hej", eller "gomorron". Byter kanske till och med några ord. Ser varandra. Ger varandra uppmärksamhet. Känd eller okänd. Spelar ingen roll. Alltid får man ett leende.
Skulle man uppträda så hemma i stan, blev man väl inspärrad. Eller åtminstone ansedd som lite vrickad. Fast det är klart... Det blir kanske lite opraktiskt, lite svårgenomförbart, eftersom man möter så många.
Här fungerar det dock, för det mesta. Och det är trivsamt.
Men det finns också de, som stirrar stint ner i backen, när man närmar sig.
De måste ha väldigt tråkiga liv.
*****
När man går ut "på byn" och möter någon, så hälsar man. Säger "hej", eller "gomorron". Byter kanske till och med några ord. Ser varandra. Ger varandra uppmärksamhet. Känd eller okänd. Spelar ingen roll. Alltid får man ett leende.
Skulle man uppträda så hemma i stan, blev man väl inspärrad. Eller åtminstone ansedd som lite vrickad. Fast det är klart... Det blir kanske lite opraktiskt, lite svårgenomförbart, eftersom man möter så många.
Här fungerar det dock, för det mesta. Och det är trivsamt.
Men det finns också de, som stirrar stint ner i backen, när man närmar sig.
De måste ha väldigt tråkiga liv.
*****
Och vad hände
När tiden kommer för liftarnas stängning (även om de aldrig var öppna), så bryter solen igenom.
Givetvis!
*****
Falsk marknadsföring
Tror du att jag är ute i backen nu? Såhär på lördagseftermiddagen, och efter den där morgonbilden från sovrumsfönstret, där solen mejslar ut det vackraste hos den snödriva som bildats under gårdagen och natten.
Nix pix!
Vi gladdes förstås åt den blå himlen, det starka solljuset och den svaga vinden. Raskt åkte kläderna på, sedan vi hela morgonen med jämna mellanrum hört lavinsprängningarna från berget. Nu skulle det bli åka av.
Det är en rätt rejäl backe upp till liften från vår stuga. Kanske 400 meter bort har vi en av liftsystemets dalstationer. Vi knatar på med skidorna på axeln och är nästan uppe, när vi möter ett norskt par. De berättar att det är helstängt. Ingen lift går. Inga backar har hunnit prepareras. Så var det med det.
Nu har det också dragit ihop och ett intensivt snöfall gör sikten lika med noll. Vi får traska hemåt igen och motionerar med lite extra snöskottning kring stugan. En idé om att ta bilen till Björkliden fick också skrinläggas. Ett telefonsamtal dit gav information om att deras anläggning också var helt stängd.
Så nu har vi dragit oss inomhus.
Njuter en kopp kaffe.
Slappar.
Vilken skidsemester!
*****
Nix pix!
Vi gladdes förstås åt den blå himlen, det starka solljuset och den svaga vinden. Raskt åkte kläderna på, sedan vi hela morgonen med jämna mellanrum hört lavinsprängningarna från berget. Nu skulle det bli åka av.
Det är en rätt rejäl backe upp till liften från vår stuga. Kanske 400 meter bort har vi en av liftsystemets dalstationer. Vi knatar på med skidorna på axeln och är nästan uppe, när vi möter ett norskt par. De berättar att det är helstängt. Ingen lift går. Inga backar har hunnit prepareras. Så var det med det.
Nu har det också dragit ihop och ett intensivt snöfall gör sikten lika med noll. Vi får traska hemåt igen och motionerar med lite extra snöskottning kring stugan. En idé om att ta bilen till Björkliden fick också skrinläggas. Ett telefonsamtal dit gav information om att deras anläggning också var helt stängd.
Så nu har vi dragit oss inomhus. Njuter en kopp kaffe.
Slappar.
Vilken skidsemester!
*****
fredag, mars 20, 2009
Vad gör man
Inte lockar skidbackarna. Alla liftar står ju också stilla. Utevädret växlar mellan hård blåst och hård blåst med snö. Allt på tvären, förstås.
Det får bli en promenad "på byn". Koopera får ett besök. Personalen där har en lugn dag. Inga bilburna kunder kommer ju hit, eftersom vägen är stängd.
Men humöret är det inget fel på. Vädret kan man ju inte göra något åt. Det är ett litet äventyr i sig själv, att man är totalt isolerad. Nåja - Mobiltelefonen funkar ju. Det blir jag medveten om därute i snöstormen, när den plötsligt börjar spela sin svängiga melodi i jackfickan. Anna från jobbet ringer och rådfrågar.
Hemma i vårt enkla tjäll, blir det kaffe med andra bullar. Chokladprovning med mörk rom. Kanske skulle man köra igång bastun. Eller gå och sova en stund?
Inte är man undersysselsatt inte.
Alla bilder klickbara.
*****
Andra bloggar om: Vinter, Snö, Norrbotten, Vårdagjämning, Katterjokk, Riksgränsen
Det får bli en promenad "på byn". Koopera får ett besök. Personalen där har en lugn dag. Inga bilburna kunder kommer ju hit, eftersom vägen är stängd.
Men humöret är det inget fel på. Vädret kan man ju inte göra något åt. Det är ett litet äventyr i sig själv, att man är totalt isolerad. Nåja - Mobiltelefonen funkar ju. Det blir jag medveten om därute i snöstormen, när den plötsligt börjar spela sin svängiga melodi i jackfickan. Anna från jobbet ringer och rådfrågar.
Hemma i vårt enkla tjäll, blir det kaffe med andra bullar. Chokladprovning med mörk rom. Kanske skulle man köra igång bastun. Eller gå och sova en stund?
Inte är man undersysselsatt inte.
Alla bilder klickbara.
*****
Andra bloggar om: Vinter, Snö, Norrbotten, Vårdagjämning, Katterjokk, Riksgränsen
Här skulle vi ...
.. sammanstråla. Från Luleå. Från Tromsö. När konsumkassen var hembärgad var det så småningom dags för A. att hämta M, som just satt i en buss på väg från Tromsö till Bjerkvik. Bjerkvik ligger 45 km härifrån.
Snön vräker ner. Plogbilen har passerat nere på vägen två gånger den senaste timmen. Här i stugområdet har traktorn gjort flera vändor. Det första som händer är förstås att A fastnar med bilen och blir stående. Vi andra får rycka in. Det skottas, det vrids på ratten, det gasas så där fint precis i dragläget. Inget funkar. Bilen står där den står. Men till slut... Med lite tur (eller var det skicklighet?) så lyckas jag får bilen på rätt köl och upp på vägen. Vi säger "lycka till" till åt A som drar iväg.
Vi som är kvar i stugan börjar förbereda middagen. Om två timmar bör det vara dags att äta. Grönärtsoppa med serranochips. Rotsaksgratäng och kycklingfilé. Tiramisu. Goda viner.
Det är nu problemen börjar. M är försenad. Ett norskt militärfordon har ställt sig på tvärs och bussen från Tromsö blir en timme sen. A anländer till slut Bjerkvik, efter att ha krupit på låg fart genom snöstormen. M blir upplockad och skall börja forslas mot fosterlandet. Stopp! Vägen stängd.
- Men det kommer en gubbe här. Vi ska fråga honom.
- Okej. Ring när ni vet mer.
En halvtimme flyger iväg.
- Nu ska vi köra i kolonnkörning. Vi är vid gränsen nu.
- Bra. Då är nu ju snart här.
Vi väntar. Och väntar. Och väntar ännu mer.
Telefonen ringer.
- Hej. Snön vräker ner. Vi har blivit stoppade igen. Vägen är stängd. En långradare har fastnat och står i vägen.
Vi börjar bli hungriga. Säger att vi nog börjar äta.
Då blir det mörkt. Ett snabbt, blåaktigt ljussken lyste upp hela himlen. Sedan blev allt svart. Strömavbrott. Fattades bara!
Flera timmar har nu gått. Ingen middag har vi ätit. Gästerna på villovägar med dåliga utsikter om att ens komma hit.
Strömmen kommer åter. Klockan halv elva sätter vi oss och äter förrätt. Hungern sliter i magarna.
- Kolla, nu kommer kolonnen.
Vi ser raden av bilar efter plogbilen. Äntligen.
Middagen tar sin början efter elva. Här har vi kontinentala vanor. Surr och prat och spännande berättelser, tills tröttheten tar över.
Nu är klockan långt över midnatt. I köket surrar diskmaskinen. Strömmen har varit borta en stund till. Stugan börjar komma till ro. Någon borstar tänderna ljudligt i badrummet. Blädder i en bok.
- Gonatt.
- Gonatt, gonatt. Sov gott!
Klockan är halvtvå.
Jag kryper ner i min säng.
*****
Snön vräker ner. Plogbilen har passerat nere på vägen två gånger den senaste timmen. Här i stugområdet har traktorn gjort flera vändor. Det första som händer är förstås att A fastnar med bilen och blir stående. Vi andra får rycka in. Det skottas, det vrids på ratten, det gasas så där fint precis i dragläget. Inget funkar. Bilen står där den står. Men till slut... Med lite tur (eller var det skicklighet?) så lyckas jag får bilen på rätt köl och upp på vägen. Vi säger "lycka till" till åt A som drar iväg.
Vi som är kvar i stugan börjar förbereda middagen. Om två timmar bör det vara dags att äta. Grönärtsoppa med serranochips. Rotsaksgratäng och kycklingfilé. Tiramisu. Goda viner.
Det är nu problemen börjar. M är försenad. Ett norskt militärfordon har ställt sig på tvärs och bussen från Tromsö blir en timme sen. A anländer till slut Bjerkvik, efter att ha krupit på låg fart genom snöstormen. M blir upplockad och skall börja forslas mot fosterlandet. Stopp! Vägen stängd.
- Men det kommer en gubbe här. Vi ska fråga honom.
- Okej. Ring när ni vet mer.
En halvtimme flyger iväg.
- Nu ska vi köra i kolonnkörning. Vi är vid gränsen nu.
- Bra. Då är nu ju snart här.
Vi väntar. Och väntar. Och väntar ännu mer.
Telefonen ringer.
- Hej. Snön vräker ner. Vi har blivit stoppade igen. Vägen är stängd. En långradare har fastnat och står i vägen.
Vi börjar bli hungriga. Säger att vi nog börjar äta.
Då blir det mörkt. Ett snabbt, blåaktigt ljussken lyste upp hela himlen. Sedan blev allt svart. Strömavbrott. Fattades bara!
Flera timmar har nu gått. Ingen middag har vi ätit. Gästerna på villovägar med dåliga utsikter om att ens komma hit.
Strömmen kommer åter. Klockan halv elva sätter vi oss och äter förrätt. Hungern sliter i magarna.
- Kolla, nu kommer kolonnen.
Vi ser raden av bilar efter plogbilen. Äntligen.
Middagen tar sin början efter elva. Här har vi kontinentala vanor. Surr och prat och spännande berättelser, tills tröttheten tar över.
Nu är klockan långt över midnatt. I köket surrar diskmaskinen. Strömmen har varit borta en stund till. Stugan börjar komma till ro. Någon borstar tänderna ljudligt i badrummet. Blädder i en bok.
- Gonatt.
- Gonatt, gonatt. Sov gott!
Klockan är halvtvå.
Jag kryper ner i min säng.
*****
torsdag, mars 19, 2009
Vägen från Konsum...
.. blev lite annorlunda idag. Inget slabb. Inga plusgrader. Nej fin, vit och mycken snö.
Långhelg i fjällstuga.
Vilken tur att man bor i ett generöst och variationsrikt län.
*****
Andra bloggar om: Vinter, Norrbotten
Långhelg i fjällstuga.
Vilken tur att man bor i ett generöst och variationsrikt län.
*****
Andra bloggar om: Vinter, Norrbotten
onsdag, mars 18, 2009
Imorgon...
.. är en annan dag. Jo, jag vet. Det är en sliten fras.
Men den här gången stämmer den lite mer än vanligt.
*****
Men den här gången stämmer den lite mer än vanligt.
*****
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)