Och denna vackra höstdag ...

.. med morgonfrost i skuggorna, susar jag in till stan för att arbeta ett pass. Solen skiner. Svag vind. Blå, blå himmel.

Det sägs att det skall mulna klockan 14.
Då slutar jag jobba.

*****

Rånlandet 03 september kl. 22.26

Därute över fjärden,
hänger månen i ett dis.
Vinden sover.

Världen är tyst.
*****

Nä

Idag blev inget skrivet.
Mer än så.

Stressigt på jobbet.
Huvudet slut.
Där är orsaken.

Tomt.

*****

Blomsterkoll XXII 2010

Ett enda exemplar hittade jag. En förstagångare för mig. Har aldrig sett denna art tidigare.

Leve lyckan! Särskilt denna.
*****

Bara en bild

Bästa sommarveckan.

(Klicka för bästa närvaro.)

*****

Där gick ni bet

Äntligen blev det för knepigt. Fyrklövern i Blomsterkoll XXI kunde inte knäckas helt.

Alla rätt krävdes för att få poäng, och det lyckades varken ellem eller gf med.

Fjälltrav, lappspira, nätvide och fjällglim handlade det om, och det var fjälltraven som var "värst". Det förstår jag. För jag var heller inte säker, förrän jag kollat ordenligt med den litteratur jag har hemma.

Ny blomsterkoll kommer imorgon, onsdag.
*****

Kvällen fylldes ...

.. till brädden med härlig musik. Lång konsert med Lisa Nilsson. Stora salen i Kulturens Hus fylld till sista plats.

Jag tror det blev inte mindre än tre, eller fyra inrop och extranummer, innan denna sympatiska kvinna fick "gå hem" för dagen. Vilken utstrålning! Vilken glädje och vilken värme. Vi ville liksom inte släppa henne, trots att hon berättade att det nu var dags att gå till turnebussen, där hennes tre och ett halvtåriga dotter redan sussade.

Hemåt i natten. Hon till sitt.
Vi till vårt.
*****

Strövtåg

Efter en mer än lovligt lat dag, ger jag mig till slut ut på en liten tur i skogen. Går ner mot den lilla myren, där tranbären mognar. Det blir skörd även i år, men det är ännu för tidigt. Oktober brukar vara rätt tid för dem.

Beslutar mig för att gå vidare för att hälsa på fiskgjusarna, som vi inte stört sedan i maj. Vi vill ju så gärna ha dem kvar i sitt nybyggda bo. Jag hör dem långt innan jag siktar boet. Där är de. Fyra stycken. Far och mor och två nästan fullstora syskon. Lite mindre skygga nu, jämfört med i våras, då de gjorde allt för att lura oss därifrån. Nu har de inget att frukta från mig och betraktar mig alltså lugnt och värdigt, medan jag går förbi på behörigt avstånd.

Färgerna tilltar i styrka nu i slutet på augusti. Hjortronbladen och rallarrosorna går före, medan björk och andra lövträd lätt avvaktande förblir gröna, förutom enstaka undantag.

En sval dag, som känns som slutet av september.







Innan jag var hemma träffade jag på en ordentlig spillningshög från björn. Jag tog en bild, men den besparar jag dig.

*****

Hur röstar du

Det är brinnande valrörelse. Ingen tvekan om den saken. Överbuden rasar över oss från än den ena, än den andra sidan. Det hela liknar mera en bondauktion än rikspolitik.

Enkäter på stan, enkäter i tidningen. SIFO-undersökningar hit, och Synovatekartläggningar dit. Jag börjar bli smått less!

Ett riksdagsval ska förstås tas på allvar. Det är en skyldighet för varje myndig person att gå och rösta, anser jag. Men det där med allvaret verkar många inte ta på allvar, om man säger så.

I de där enkäterna får jag ofta höra "jag har inte bestämt mig", "jag är inte så insatt", "jag bestämmer mig i röstlokalen". Det förbluffar mig. För mig luktar det ytlighet lång väg, och jag ifrågasätter om dessa människor, som helt verkar sakna åsikter eller ideologi egentligen borde ha rösträtt. Jag förstår att förstagångsväljare kan vara lite tvehågsna och det får väl skrivas på deras "ungdomskonto", även om många unga har en mycket principfast övertygelse.

Själv röstar jag på långsiktiga alternativ. Utan att lyssna på glättiga valparoller och tramsdebatter.
För det handlar inte om Idol.
Eller Melodifestivalen.


*****

Nu åkte ...

.. allt kortbent i tvätten.

Sommaren verkar inte vilja mer.
*****

Lägre än dagis

Zlatan hit och Zlatan dit. Men snälla nå'n! Vad har det för betydelse?

Är det en världsnyhet?
Är det en sverigenyhet?
Är det en nyhet?

Är det barnsligt?
Ja!
Det är hur barnsligt som helst.
Kanske till och med mindre än så.

Något embryonalt.
Eller spermialt. (Nytt ord för nullitet.)
*****

Varför göra ...

.. som alla andra. När man istället kan bli så här snygg.

*****

Blomsterkoll XXI 2010

Den här gången blir det ett helt litet knippe att lösa.

Varsågod!
*****

Rånlandet 28 augusti kl 07:39

Skrakarna ger sig ut från stranden till dagens första fiskafänge.

Solen försöker skicka några strålar, för att få vattnet att glittra. Det är åtta grader varmt i luften och vinden är svag.
*****

Efter en klassisk . . .

. . fredag, med klassisk övertid, drar vi ut till stugan.

*****

Liljorna på marken

Vem kunde tro att det växer liljor i de svenska fjällen? Mer än jag själv, som vetat det rätt länge.

Grattis gf. Det var björnbrodd. Den 5 cm höga, ståtliga vita liljan, som ibland växer ensam och ibland i små klungor.

ellem får silver, och Maja får läsa på. Det där sista är rätt vanligt, när det gäller Maja.


*****

Final

Så kom den sista dagen på vår fjälltur för denna gång. Med regn. Men bara på morgonen. Vi har ingen brådska. Den trivsamma stugan är bekväm och innan vi hade gjort oss klara för att gå den sista 12 kilometersetappen, hade det börja spricka upp igen.

Ett kort stopp hus stugvärden Ylva med pojkvän. Vi hade lovat ta med post till närmaste brevlåda. En pratstund och sedan iväg.

Det är faktiskt första gången vi går den här sträckan från söder till norr. Trots att vi gått den åt söder tre gånger. Som alltid ser man saker ur ett annorlunda perspektiv, när man går en invand sträcka åt ett annat håll. Vissa passager känner vi inte alls igen.

Vi ser imponerande isälvsavlagringar, som liksom pyramider finns över ett stort område. Man ser dem inte lika påtagligt, när man passerar åt andra hållet.
När vi närmar oss slutmålet får vi en vidunderlig Medelhavsutsikt. Likheten är slående. Gröna bergssluttningar ner mot turkos- blått vatten. Vindstilla, sol och mycket varmt. Små hus, som klättrar uppför bergen i Staloluokta.

Svettiga kommer vi fram och går mot "fjällstationen". Vi tänker nämligen lyxa oss med inomhusboende även denna sista natt innan helikoptern skall ta oss hemåt.
- Har ni några lediga platser, frågar jag.
- Jodå. Enstaka finns lite här och där, svarar den glada receptionsdamen.
- Inget VIP-rum, frågar jag, eftersom jag läst att det är finnas ett sådant.
- Nej, men ni ska få vårt näst bästa.

Så blir vi visade till rum nummer 8. En svit på sex kvadrat. Ljust och trevligt inredd. Vi installerar oss snabbt och får tips om var vi kan tvätta av oss.
- Gå ner till bastun. Det är pojkarnas tid nu halvs ju, så ni kan simma ogenerat i Luobbal.

Simmar gör vi inte, men tvättar oss från topp till tå i den lilla sandbottnade tjärnen. Bastun väljer vi bort. Vi har svettats tillräckligt. Två tyska damer trotsar "pojktimmen" och nakenbadar i skydd av en liten buskförsedd udde.

Fräscha som fjällsippor vandrar vi iväg i rena underkläder och skön oanvänd skjorta. "Shopen" måste förstås besökas. Ett litet skjul i en backe en bit längre bort har blivit kiosk. Vi handlar glödkaka och torkat renkött. Det blir bra som drinktilltugg respektive kvällsthémacka.

Medelhavskänslan håller i sig hela kvällen. Solen hänger som en apelsin över det spegelblanka Virihaure. Värmen känns osannolik långt in på sängdagstimmarna.

Innan vi törnar in, går vi ner till stranden. Bara för att ta adjö av fjällen för denna gång. Det är så vidunderligt vackert. Jag känner ett sting i hjärtat. Redan saknad? Jo - Så är det faktiskt. Det är en liten sorg att vända åter till det vanliga livet.



Dagen kommer med regn.
Det underlättar.

Helikoptern lyfter oss i kraftig turbulens tillbaka till Kvikkjokk och den väntande bilen.
Allt blir som vanligt.
Men friden stannar kvar.
Länge, hoppas jag.

*****

Blomsterkoll XX 2010

Vilken växt är detta?

*****

Lokalt engagemang

Här i Norrbotten har vi tre tongivande lokaltidningar. Det är NSD, Kuriren och Piteåtidningen.

De två förstnämnda är rätt stora, för att vara dagstidningar i ett län med rätt liten befolkning. För det mesta håller de också en hög kvalitet.

Jag blev lite nyfiken på hur den nyhet som nådde oss i lördags, skulle rapporteras i dessa tidningar. Det var nyheten om att Unesco nu beslutar underkänna Torneträsk som biosfärområde.

Som jag skrev i mitt inlägg är beslutet grundat på att det lokala engagemanget saknas. Från befolkning och från länsstyrelse. Att bli degraderad på miljöområdet under detta av FN proklamerade "Mångfaldens år", borde väcka slumrande krafter.

Den lokala pressen borde också vädra morgonluft.

Inte ett ord. Inte en stavelse har nämnts om detta. Inte i någon av tidningarna. Miljöintresset är noll. Finns några miljöreportrar i den norrbottniska mediavärlden?

Däremot har samtliga tre tidningar nogsamt rapporterat om att Everglades, träskmarkerna i Florida, är hotade och ska föras in på Unescos lista över skyddsvärda områden.

Det var det där med bjälken och grandet.
*****

Grattis Mian

Hon gjorde det igen. Träffade rätt i Blomsterkoll XIX. Det var en snöbräcka.

Det är bara att säga grattis till Mian.

Men hur är det med er andra. Lämnat walk over, eller?

Nästa koll kommer imorgon, tisdag.

*****