Det är brinnande valrörelse. Ingen tvekan om den saken. Överbuden rasar över oss från än den ena, än den andra sidan. Det hela liknar mera en bondauktion än rikspolitik.
Enkäter på stan, enkäter i tidningen. SIFO-undersökningar hit, och Synovatekartläggningar dit. Jag börjar bli smått less!
Ett riksdagsval ska förstås tas på allvar. Det är en skyldighet för varje myndig person att gå och rösta, anser jag. Men det där med allvaret verkar många inte ta på allvar, om man säger så.
I de där enkäterna får jag ofta höra "jag har inte bestämt mig", "jag är inte så insatt", "jag bestämmer mig i röstlokalen". Det förbluffar mig. För mig luktar det ytlighet lång väg, och jag ifrågasätter om dessa människor, som helt verkar sakna åsikter eller ideologi egentligen borde ha rösträtt. Jag förstår att förstagångsväljare kan vara lite tvehågsna och det får väl skrivas på deras "ungdomskonto", även om många unga har en mycket principfast övertygelse.
Själv röstar jag på långsiktiga alternativ. Utan att lyssna på glättiga valparoller och tramsdebatter.
För det handlar inte om Idol.
Eller Melodifestivalen.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar