Det finns länder ...

.. som liknar Sverige. 

På 1100-talet.

Och återigen styrs människor av gamla religiösa irrläror. Vansinnet lever i sjuka hjärnor.

*****

Ryssland -Ett skämt

Rapport och andra medier rapporterar ikväll att ny lagstiftning i Ryssland, nu förbjuder kleptomaner, transsexuella och transvestiter att köra bil.(???!)

Skrattet fastnar i halsen.

*****

Inte visste jag ...

.. att bofinkar går i ide.

Hej mitt vinterland. Vi är lite tveksamma till att åka ut till skogen. Snörök, runt nollan och en snöröjning som inte riktigt hunnit hålla jämna steg. Men norrbottensbilisterna körde med huvudet idag, och inga BMW-förare vågade sig ut. Så det gick bra.

Kommer ut till en översnöad entré. Vi har ju inte varit här sedan jul, så det blev en del skottande. Men det är kärt besvär. Ett gott snötäcke är som balsam för själen.

Och i radion spelas ...

Hej mitt vinterland, nu är jag här. På vinterholiday, nu väntar stugans ljus på mig ... .. bofink uti granens topp; förlåt att vi väckte dig opp.

Hm!??

*****

Nu är det ...

.. faktiskt lite vinter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*****

Å vad jag önskar ...

.. att jag hade fler tummar än två.

Då skulle jag hålla dem hårt för att snöyran utanför fönstren ska förbli både snö och yra.

Tyvärr är oddsen dåliga. Osunda sydvindar.

Säger inte mer.

*****

Summering

Ja, vad ska man nu säga om Rom. Storstad med småstadskaraktär, kanske. Inte monumental som Paris. Lite gyttrigare. Som London. Lite märklig. Det är det intrycket jag fått efter mitt första besök i den italienska huvudstaden.

Gigantiska byggnadsverk mitt bland de små gatorna och gränderna där folk trängdes och bilarna nästan inte kom fram. Historia kring varje gathörn. Och ett fruktansvärt turisttryck.



Klickbar för närstudium

Vi bodde mitt i smeten, på Björngatan, Via dell'orso, ett stenkast från Piazza Navona. Gatan var smal som en gränd, stenlagd och kantad av små affärer och restauranger av olika karaktär. En liten närbutik, ett kafé (med den suraste minen jag någonsin sett på en servitris) tvärs över från vår stora port ut från innergården, där vi slingrade oss in. Stor lägenhet på 160 kvadratmeter. Fem meter i takhöjd. Ljus och luftig. Tre sovrum, tre badrum. Gott om plats för oss fem personer i sällskapet. Lägenheten hade till och med ett namn: Grand orsetto (ung. "Stora björnungen".) Tyst och lugnt på grund av att de omgivande gatorna var mer gränder, mer eller mindre utan biltrafik, än gator. Kan tänka mig att det är ungefär som att bo i Gamla stan i Stockholm. Men myyyyycket större.

Härifrån utgick vi åt olika håll varje dag. Bara till fots, förutom första dagen som kombinerades med en så kallad "hop on - hop off-buss". Tyvärr av sämre kvalitet. Den operatör vi råkade hoppa på (Roma Christiana) var inte värd sina  20 euro för en dag. Så vi återgick till apostlahästarna. Vi hann med det "viktigaste" ändå. Sista dagen gick vi nästan en mil.

AK-bar, trevligt ställe i Trastevere

Lite besviken blev jag på maten. Italiensk mat låter alltid lockande. Men det som erbjöds överallt i dessa centrala kvarter var sällsynt enahanda. Antipasto, pasta och pizza i oändlighet och utan variation oavsett vilken restaurang du går in på. Pizzan är bättre i Sverige! På varje ställe försökte man pådyvla oss samma antipasto, med samma ingredienser som på förra stället.
Den sista dagen ramlade vi dock in på ett trivsamt ställe i Trastevere. Det hette AK-bar, rätt och slätt, och var originell med omfattande buffé och andra roliga rätter. Inredningen en klass för sig, med intressanta lösningar och bara gammalt och reparerat i stort sett. Återbruk på det mesta, förutom maten.




Åker jag tillbaka? Nja - inte så säkert. Paris, Berlin, London, Barcelona, Köpenhamn, Oslo,
Reykjavik - Gärna!

Jo, vi hade trevligt. Jättetrevligt! Men ...

.. dessutom var Fontana di Trevi under genomgripande renovering och således tömd på vatten och översållad med byggnadsställningar och en "turistramp" över hela härligheten, som jag struntade i. Slantarna som folk slänger i fontänen för att någon gång få återkomma till Rom, låg kvar på den torrlagda bottnen.

Så jag sparade på mina.

Broccolin var av jätteformat.

Med upphöjt lugn 1

Med upphöjt lugn 2

Vatikankön - cirka en fjärdedel av den.

Piazza Navona



Kaffe i Villa Borghese-parken

*****

Kallt

*****

Dag fyra

Vi går och går och går. Och ser och ser och ser. Bästa sättet att lära känna staden är att göra det till fots, tycker jag. Det blir mera gripbart hur stora, eller hur små avstånden är. Dessutom tränar jag upp mitt redan topptrimmade lokalsinne och har således alltid koll på var vi är, och vart vi ska gå om vi vill komma dit vi vill. Och det vill man ju.

Idag går vi längs Tiberns västra strand, söderut mot Trastevere och de mysiga kvarteren där. Solen är stark,  men luften lite svalare än igår. Det är betydligt mindre folk ute idag och kvarteren i just den här stadsdelen är behagligt tomma. Stopp på lämpliga ställen, för både intag och utsläpp. Inte förrän sex, sju timmar senare är vi hemma igen, med trötta ben och huvudet fullt av upplevelser. 

Nu väntar paus, med dusch, drink och kort promenad till middagsrestaurangen. 

Turist i kubik

Rom bjuder denna dag på strålande höst. Ja, nästan sommar. Femton sexton grader och knallblå himmel. Ingen vind. 

Vi ger oss ut i vimlet. Ett vimmel som ibland är nästan övermäktigt. Jag hade för mitt liv inte kunnat föreställa mig att det skulle vara så fullständigt packat med turister den här tiden på året. Men så är det. Fullständigt makalöst. Jag har aldrig upplevt något liknande i någon av de storstäder jag besökt.

Och en sak är säker. Jag kommer aldrig att åka hit under vår, sommar eller höst. Jag antar att det är ännu värre då.

Men stan har sin charm. Det kan inte förnekas. Vi försöker dra oss bort från de värsta stråken och släntrar vidare från toppen av spanska trappan mot parken Villa Borghese, som är väldigt lugnt och fint i jämförelse. Mer italienare än turister. En kaffe. Ett glas vin. En matbit. 

Vi bor väldigt bra till i en stor våning på 160 kvadrat i etage i omedelbar närhet till Piazza Navona. Vår lilla gata är fem meter bred och trafikeras endast av gående, förutom en och annan transportbil. Flera restauranger inom hundra meters radie. Brödbutiker, bare apotek likaså. Vi har de flesta kända landmärkena inom promenadavstånd. Vatikanen, Colosseum, Pantheon, med flera, når vi snabbt till fots. 

Att gå hem, för en välbehövlig paus, eller en liten eftermiddagsslummer innan nästa utflykt är heller inget större företag. Så vi trivs.

Tro inget annat.

 

*****

Istället för ...

.. att åka hem gjorde vi en avstickare till Rom. Tänkte att det kunde vara kul att tillbringa trettonhelgen här.

Det är mitt första besök i stan och jag har egentligen rätt vaga begrepp om den. Visst har jag sett massor med bilder genom åren, men ändå inte fått någon bra uppfattning.

Kul att besöka stan en så pass udda tid. Turister finns det gott om trots vinter. Alla går varmt påpälsade i den dryga tiogradiga värmen. Men det är väl så att italienarna gärna vill visa upp sina vinterkläder.

Vad vi sedan ska hitta på är inte på något sätt planlagt. Vi är fem personer i sällskapet som gillar att improvisera. En fast punkt; vi har en ung dam som fyller jämnt på söndag.

*****

Lugnt

Den 1:a januari är en dag helt i klass med barndomens långfredagar. Förmodligen kan det bero på att man är uppe lite längre kvällen före; förmodligen har även en viss konsumtion av högklassig bubblande dryck runt midnatt också en viss inverkan på livet denna första dag på det nya året.

Vi sov alltså rätt länge idag och frukost intogs inte förrän klockan tio, vilket förstås förrycker schemat för resten av dagen. Nu fanns ju inte så många punkter att pricka av förstås. Det blev en liten promenad. Det var allt. Och en gofika lite senare då värdinnans syster och svåger besökte.

En glad lax hade fått sätta livet till för vår improviserade middag, och sedan blev allt lugnt igen. En kopp kaffe till desserten.

En skön kväll. Morgondagen väntar med något högre tempo.



*****

Tur ...

.. att man inte är hemma i Luleå och ser eländesvädret.

Varmast i landet med sex plusgrader nu klockan åtta på morgonen,  tillsammans med Umeå.

Usch!!!

*****

Söka ljus

Se den lilla filmen!

Här: http://www.svtplay.se/video/2574547/soka-ljus

*****

Nyårsaftonsdag

Efter en stärkande promenad runt Vasastan, där vi studerar folklivet och träffar Fredrik Lindström, och funderar över ett mycket bitskt brev till den rumänska ambassaden med en vädjan, nej, stark uppmaning om att de ska ta bättre hand om sina flyktande medborgare och inte skämma ut sig som det EU-land det är, är det skönt att slå sig ner i kökssoffan och betrakta förberedelserna för kvällens middag. Det börjas med desserten. Huvudrätten blir delvis mitt huvudbry. Men dit är det långt än så länge.

*****

Efter en dag i Stockholm ...

.. med inkvartering hos Birgitta, god lunch, gott fika, liten julafton, och en rödingmiddag där jag bidrog med ett visst hantverk, går jag nu och lägger mig nedanför och ett nytt fönster som sprakar av jul.

*****

- Det är säkert bra

En ung kvinna intervjuas om den nya amerikanska mattrenden. Pulver i vatten. Ungefär så. Det blir mer och mer vanligt.

- Och USA ligger ju ofta före, säger nyhetsreportern.
Så det kommer nog snart hit också.

- Det är säkert bra. Folk har ju så bråttom. Då får man tid till annat, sa den unga kvinnan.

Jag undrar: Till vad?

*****

Mobilzombie

Vilket himla bra nyord. Mobilzombie. Du vet de där som går gatan fram och stirrar ner i sin telefon. Fullständigt omedvetna om att det finns en värld med människor där utanför. Framför dem.

För mig är det obegripligt, men jag har själv sett dem i mängder. Kanske inte så många här i Luleå, men prova att gå på Drottninggatan i Stockholm en vanlig dag. Du får "åka slalom" för att väja för de bortkopplade, nerkopplade och egocentriska zombierna, som tror att de är uppkopplade.

Radarstyrda är en bättre benämning.

För någon månad sedan roade jag mig med att står kvar, när jag såg en zombie på väg rakt mot mig på just den gatan en vanlig vardagseftermiddag.
Intresserad av att samla på förvånade ansikten?
Där finns massor.

Och inget är mitt.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Mobil, Smartphone, Mobiltelefoner, Mobilzombie, Nyord

Här kan du läsa mer om årets Nyordlista.

Pust

Har just gjort något som jag ogillar rätt kraftigt.

Men det gick vägen.

Hej hopp!

*****

Såhär skulle den se ut ...

.. bilden som inte gick att klicka på i ett tidigare inlägg.




























*****

Språket

Lyssnade på programmet Språket i SR P1 idag. (Repris från i tisdags.) Där rapporterades om den för SAOL nya ordet pumla.

Det visar sig att ordet härstammar från tyskan (pummel, rultig, rund, mullig), engelskan (pommel, som betyder sadelknapp, eller den lilla pumla som sitter högst upp på svärdets handtag.) och franskan (pommelle, diminutivform av pomme, äpple, eller knapp)och tydligen har gått Sydsverige helt förbi, eftersom begreppet inte är känt där.

Men det är klart. Vi norrbottningar har ju alltid haft internationella kontakter. Förstås.

Du ligger efter, sörlänning!

*****
Pumlans vänner hittar du här.

Läs även andra bloggares åsikter om Pumla, SAOL, Svenska