Fem och en halv timme senare ...

.. kommer vi hem igen. Lite hungrig får jag nog säga att jag är och Benke sätter genast igång med middagen. Själv är jag ledig.

Det var efter en lång runda lite hit och dit under dagen. Nere vid Södra hamnen höll jag nästan andan av skräck. Två skrinnare på den tunna isen ute på fjärden. Hur vågar de? Jag menar, isen har inte legat många dagar. Skulle jag ha gett mig ut skulle jag definitivt ha hållit mig inne vid land.

Dagen var vacker. Någon grad kring nollan och knappt någon vind. Vi drar oss in mot stan igen och beslutar gå på Kulturens hus och ta en fika, som sedan avslutas med en titt i konsthallen, där Luleåbiennalens verk finns utställda. Men vi hann bara en rätt snabb titt, eftersom vi hade en tid att passa. 

 Lördagsjazz på Kulturcentrum Ebeneser. 
 - Vi går dit i god tid, så att vi får bra platser, sa jag.
Tur var väl det, för när vi anlände fanns bara ett fåtal kvar. Men vi fick plats vid ett högt barbord för två. Ett glas rött hamnade snart där och sedan började Monica sjunga. På repertoaren stod låtar och historia från Billie Holiday och Nat King Cole. I nästan två timmar. 
 

Där halvt skymda satt Sven och Lisa. Ja, Wollter och Wede, alltså.

Det blev en lång eftermiddag. Och den är ju inte slut än.














*****

Frukosten ...

.. framdukad.

Gomorron!

*****

Jag ljuger

Jag måste tyvärr meddela att det var lite fäjk njoos i mitt förra inlägg. Jag har nämligen öppnat plånboken idag, trots löftet om annat.

En fika på stan.

Men det föreligger en förmildrande omständighet. Fikat var inte rabatterat på grund av - ja, ni vet. Tvärtom var det rätt dyrt. 156 kronor för två personers intag.

Bilden lånad från Coop Värmland. (Mustaschen på vår bakelse
var dock betydligt större.)

Vad som däremot kan läggas till den positiva sidan är att kaffet beledsagades av bakelse. En god sådan, dessutom. Blå marsipan på ytan, som dessutom pryddes av en svart tingest. En mustasch. Det visade sig vara en s.k. mustaschbakelse, som har den lilla finessen att fem kronor av dess pris går till forskningen kring prostatacancer.

Den var god. Väldigt god!



 



*****

Återbruk

Nej. Jag har inte haft fram plånboken alls idag. Men jag har skaffat mig en ny bok att läsa. En returvara. Vi har, som jag berättat tidigare, ett litet bibliotek med säkert 200 titlar nere i husets bottenvåning. Där ställer folk sina utlästa böcker till utlåning. Hur bra som helst.

Idag hämtade jag upp Jojo Moyes. (Se högerspalten här i bloggen!) Någon som har läst den, kan rekommendera den, eller avstyra mig från att börja bläddra.

*****

Dags att göra rätt

Jag blir nästan lite skraj när jag hör debatten om public service-TV och -radio i t.ex. Opinion live igår. Hur inte bara yngre delar av befolkningen tycker att det är trist och tråkigt med SVT och Sveriges radio.
 - Man känner det som att man sitter med i studion på TV4 på morgnarna. Det gör man inte i SVT:s. Det är bara grått.
Så uttalade sig en ung tjej.
Nu är jag ingen anhängare av morgon-TV överhuvudtaget. Jag tycker att radions P1 är vida överlägset. Man kan göra annat, än att hålla ögonen på en skärm och ändå få i sig innehållet i nyheterna.

Jag förstår att mysfaktor är en ledande egenskap för att yngre personer ska trivas nuförtiden. Det får inte vara någon ansträngning; det ska jämt vara kul, utan några döda punkter med tid för eftertanke.

Men jag blir extra skrämd, när en till synes vuxen herre står och ondgör sig över Public-service-avgiften som nu införs från årsskiftet. Kommer tyvärr inte ihåg vad han heter. Men gallan var i god funktion hos honom.
 - Jag vill inte betala för något jag inte gillar, sa han.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag vill heller inte betala för RIX fm, Energy, TV4, Kanal 5 - sjuttioelva. Hur kan jag säga bort dem, för jag tittar så gott som aldrig. Men jag betalar för dem, så fort jag betalar något i en affär. För hur skulle de annars existera?

I vilken konstig bubbla lever de, som säger sig aldrig titta på SVT? Det är inte undra på att amerikanskt tjafs och bjäfs och annan lättsmält smörja blir vår framtida folkkultur. Bevare mig!

Nä - ungdomar och äldre. Det är dags att göra rätt för sig.


Heja SVT, heja SR och heja UR!

*****
Mina övriga inlägg i frågan.

Och så blev det ...

.. konsertkväll på Kulturens hus. Webern, Mozart, Beethoven och Sibelius. Gott och blandat, alltså. Mozart kan jag egentligen vara utan. Vet inte vad det är, men han slår inte an hos mig särskilt väl.

Fantastisk solist, Sara Trobäck på violin, gick helt i takt med Norrbottens kammarorkester i denna lagom långa konsert.

Välbesökt. Många bekanta i publiken. Mingel i pausen. Trevligt.

På lördag blir det jazz.

*****

När jag varit ...

.. för att lämna en kasse avlagda kläder hos Röda korset, passerar jag södra hamnen.

Det är två timmar efter solnedgången. Nyis håller på att lägga sig. Det är ungefär fem minusgrader.

Inte kan jag låta bli att ta en bild.

*****

Nu blir ni skraja, va?

DN Kultur idag.

*****

Trevligt ...

.. med en ny tavla på ett av köksskåpen.

Det är en solig morgon.

*****

Så ringer det på dörren

I vår bostadsrättsförening fungerar det mesta. Nödvändiga reparationer av gemensamma utrymmen, tvättstugor, garage o.s.v. Naturligtvis gör vi även själva förbättringar i våra respektive lägenheter. Men en del sker även där kollektivt.

I maj fick vi nytt fibernät i hela fastigheten. Nytt TV-system. Wi-fi och hela konkarongen.

Under året har också ventilationssystemet setts över. Mycket har bytts ut.

Så var det det där med köksfläktar. Vi har centralfläkt med spiskåpa. Det har funkat utmärkt. Men på senare år har det ibland hänt att vi känner matos, som inte är vårt eget, i lägenheten. Inte så kul. Det gjorde att översynen blev gjord. Det visade sig att någon/några på egen hand hade satt in vanliga spisfläktar. Det ställer till det med balansen i systemet och förbjöds.

Men nu, när systemet förnyats ansågs det även att vi behöver nya spiskåpor. Alla var inte glada åt det. Det kostar en slant. Det muttrades.

Konstigt nog fick inte vi något påpekande. Det verkade som att vi inte skulle behöva byta. Av någon outgrundlig anledning. Och grannarna undrade, och tyckte det var konstigt. Men vi brydde oss inte.

Så kom motorder i sista stund. Allt har varit klart en tid. Alla har fått sin nya, godkända kåpa. Men något stämde inte. Hm ...?

Då visade det sig att just vi helt enkelt hade blivit bortglömda. Här hade vi gått och "skrutit" om att
 - Näe vi behöver inte byta. Våran funkar så bra."
 - Var glada för det, sa grannarna. Ni behöver inte slänga ut 2000 spänn.

Så idag ringde det på dörren. En tekniker kom in och började jobba.

Nu sitter den där. En ny fräsch spiskåpa. Ja, den gamla var välskött, men saker utvecklas ju. Och vi får krypa till korset och berätta för grannarna.

Nu blir väl maten ännu godare, kan jag tro.

*****

Kondis - näe inget vidare

Onekligen finns det en del att fundera över. Stora och små saker. 

Kriget i Jemen är en stor. Och fruktansvärt, som de flesta krig. Men här visar det där området av världen att de olika länderna tydligen aldrig kan leva i fred och harmoni med varandra. Inte heller kan de inom varje land hålla sams. Under min livstid har det aldrig varit fullständig fred i Mellanöstern. Aldrig! Man skulle kunna kalla det "Det sjuttioåriga kriget". Men så blir det förstås, när man grundar sin "civilisation" (???) på religiösa urkunder. 

85000 barn beräknas ha svultit ihjäl i Jemenkonflikten. Det borde få varje religiös fanatiker att tänka till och framförallt tänka på människovärdet.

-----

I Sverige kan vi tack och lov ännu så länge leva i fred. Även om vi inte har någon regering, så fungerar landet. Mer än hjälpligt, vid jämförelser. Men så är vi också sekulära till absolut största del. Tänker själva.

Men visst kan man undra, när man hör hur vi tänkt, eller inte, när jag hör morgonens nyheter och den undersökning som gjorts bland över 300 000 yrkesverksamma svenskar och som konstaterar att i stort sett bara hälften av dem har en kondition som inte är livshotande! För 20 år sedan var den andelen bara en fjärdedel. Vad ska vi dra för slutsatser?

På nittiotalet kom datoriseringen på bred front. Vi började kommunicera på ett nytt sätt. Det är väl i och för sig en bra sak med e-post och liknande. Men sedan kom avarterna snabbt. Folk fastnar vid datorn. Inte bara under arbetet, utan även under stor del av fritiden. Det leks, det spelas, det självas (produceras foton på sig själv) och läggs ut på nätet. 

Jag är själv inte helt oskyldig. Jag ägnar tid åt datorn, plattan eller mobilen. Men med måtta, anser jag. 

Samtidigt ska vi ha elcyklar, snöskotrar, vattenditon, självöppnande dörrar, rullband i galleriorna (Även nedåt. Och folk åker där, ofta paralellt med en vanlig trappa !!!?)

Och visst kan jag gå raskt i tio minuter utan att vila. Jag kan gå en timme i rask takt utan att vila. Kanske två till och med. Jag har inte gjort några exakta studier av det. Ska man dra slutsatser av undersökningen ovan, så klarar inte hälften av arbetsför befolkning i Sverige ens tio minuter utan hälsofara. Och den skaran har alltså fördubblats på 20 år. 

Vart är vi på väg? Ingenstans, om man drar ut konsekvenserna av studien. 

-----

Klimatfrågan har tack och lov börjat tränga in i allmänhetens medvetande. Man hör fler och fler, som börjar inse att vi slösar för mycket på vad vår jord kan ge. Vi konsumerar för mycket, för många onödiga prylar, för mycket slit och släng. Årets julklapp har blivit ett återvunnet plagg. Bra, om det går att realisera.

Realiseras görs det ständigt och jämt. Snart vet ingen vad en vara kostar, egentligen. Det är i stort sett alltid "extrapriser". Nu närmast förestående är det "Black Friday", så vi väntas handla för 4 miljarder kronor. Tala om svart!

Därför blev jag glad när jag i dagens tidning läste om Naturkompaniet, som helt sonika skiter i jippot. Heja för dem! Det är nästan så, att man borde gå dit på fredag och ... Nej visst, nej. Det ska jag inte.

Mänskligheten (åtminstone den rika delen) har onekligen en lång bit kvar att vandra. 

Kanske till priset av bättre kondis. Ett bra köp!

*****

Mera om ...

.. Luleåbiennalen 2018.

Här en bild från Södra hamnen under en kvällspromenad. Ljusinstallationen, som är i ständig rörelse, är gjord av den indiske konstnären Vishal K Dar.

Den gamla kranens ljusspel interagerar med ett annat på andra sidan fjärden.

Mer om biennalen.

*****

Du kalifornian ...

.. som med jämna mellanrum, på nätterna svensk tid, på eftermiddagarna lokal tid, går in på just det här gamla inlägget.

Kul om du berättar vem du är. Längtar du hem till Luleå, eller bort till ett trevligt ställe?

Hör av dig!

*****

Konstigt

I lördags invigdes Luleå konstbiennal. Hör och häpna, Skandinaviens äldsta! Det har jag aldrig varit medveten om.

Konst lite här och var i stan, förutom i stora konsthallen. I år har den dessutom spritt ut sig utöver det vanliga, nämligen till närliggande Boden, men också vidare omkring. Jokkmokk, Korpilombolo och Kiruna har invaderats av internationella konstnärer fram till 17 februari.

Jag har ännu inte hunnit med att botanisera i utställningarna. Ja, inte mer än att det på gågatan precis utanför vår gård stod ett staffli ett tag under dagen. På staffliet stod en tavla. Ingen bild, utan en röd, stor text. Räta på ryggen stod det. Och märk ... Det räckte. Omedvetet följde jag uppmaningen. Konstigt. Men så ska väl konst fungera; upplyftande?

På väg till frisören gick jag lite spänstigare än vanligt. Och det vill inte säga lite, eftersom mitt vanliga tempo är spänstigt.

Vid en passage till en gångtunnel hade naturen själv gjort en installation. Där hade man kunnat ställa en skylt: Fruset fall.

Nu är jag nyklippt.

*****

Rosa morgon

Havet i ro. Isen håller på att försöka lägga sig för andra gången i höst.

Det lär inte lyckas den här gången heller. Kulingvindar är förvarnade till kvällen och natten.

*****

Vägen bort

Sen eftermiddagspromenad förgylld av frisk, nollgradig luft och gyllene skyar.

Skönt efter vedhuggning och spännande utförsåkning. (Sistnämnda på TV.)

Nu stiger månen över havet. Jag är middagsbefriad och kan ägna mig åt DN i lagom tillbakalutad position på soffan resten av eftermiddagen. Kanske hinner jag med en start på svåra söndagskrysset också innan (gäsp) jag ssslumr ... zzzzzz.

*****

Novembersol ...

.. över Luleå skärgård.

Ja, även över fastlandet.

*****

Det gick inte ...

.. sådär väldans bra för André Myhrer i världscuppremiären i Levi idag.

Det finns ju andra som klarat den branten bra.

Jo. Det är samma brant. Faltiskt! Men branta backar blir ofta rätt beskedliga när man riktar kameran uppåt och tappar referenser. Så'de'så.

*****

Hej hå, hej hå ...

.. vi ut till myren gå. Finväder. Lite sjukligt varmt för november; 7-8 plusgrader är inte bra för tranbären. Men det var ju några frostnätter i oktober, så idag kom skördedagen. Tranbär blir nämligen godare om de frusit en gång. Och det har ju hänt något år att vi fått gräva fram dem under ett tunt snötäcke. Så det här blev ju idealiskt.

Nöjda traskar vi hemåt efter någon timme. Vi måste ju få oss lite elvakaffe också, sådär vid halvettiden.

Så går det till i våra trakter.

*****

Nä, man kanske skulle ...

.. ta och stiga upp. Jag hör ju att frukosten är på gång på nedervåningen.

*****