Undergången är nära I

Det går utför med mänskligheten. Jo, det tror jag på allvar. Även om vi utvecklar aldrig så mycket teknik, så kommer något annat att vinna över oss. Inte imorgon. Inte på hundra år. Men på längre sikt ser det inte bra ut.

Men frågan är om det inte kommer att gå fortare än så, tänker jag när jag läser detta.

Var det inte så härom sistens att ungefär 100000 personer drabbades. Per dag!!!

Coronaviruset kan hälsa hem.

*****

Beroende?

Benke glömmer sin mobil på hallbordet, när han sticker iväg till träningen.

 - Oj! Nu tror han väl att han har tappat den. Bäst jag ringer honom, så att han slipper oroa si ... 

Häpp!

*****

Jag förstår inte ...

.. logiken i att slänga ut ensamkommande flyktingar, som går i gymnasiet, om de inte har skaffat fast jobb inom sex månader efter examen.

Har vi kostat på dem utbildning, borde det väl vara självklart att de ska få stanna i Sverige. De blir ju en resurs att ta vara på. Kanske går en del vidare till universitet.

Miljöpartiet vill nu ändra lagstiftningen och göra den mer logisk.

Bra!

*****

Kalla mig gärna ...

.. vädernörd. Jag skulle nog ha blivit meteorolog, egentligen. Förmodligen en bättre sådan, än de som för närvarande befolkar det yrket idag.

Ett bra armbandsur håller koll på vädret.

Idag blev det också ett rekord. Aldrig tidigare har jag, mig veterligen, upplevt ett lågtryck som bara är 950 hPa (hektopascal). Normaltryck är 1013. Men så är också vädret mer eller mindre rekordartat. På ett negativt sätt. Det regnar. Det regnar mycket! Ett evigt strilande gör slut på den period med vidunderligt vackert vinterväder som rått den senaste tiodagarsperioden. Men den fick vi alltså inte behålla. Nix pix. Ordningen måste återställas till sydsvensk standard.

Att det är rekord i lågtryck får vi också höra från Nordnorge. 943 hPa innebär att flygplan inte kan lyfta utan har blivit stående på marken. 

För inte alltför många år sedan hade vi varje vinter snygga isskulpturer här i stan. Det var gigantiska skapelser som ofta stod från december till mars, utan problem. Vår förnämste "konstnär" på området gick i pension för några år sedan, och det var väl tur, för han hade inte trivts med sitt jobb nuförtiden. Det hade inte blivit något av hans skapelser.

Inte heller har kommunen satsat på någon trevlig skapelse på Södra hamnplan. Där har både vuxna och barn under många vintrar kunnat roa sig i islabyrinter, eller sagoborgar och andra fanstasiskapelser. Men se, det funkar inte nu två år senare.

För att inte tala om den stora igloo som blev konsertsal på vintrarna. Ett minne blott. 

Någonting är fel.

Om du nu inte redan kände till det.

*****

Det var ...

.. vad vi fick, alltså. En dryg vecka finvinter! Sedan .....

*****

Bra tilltag i Danmark

Läste om Elisabets äventyr, som hon och sambon råkade ut för härom kvällen. Det var hästar som i mörkret var ute och spatserade i trafiken på en väg. De hade tydligen släppts ut med vilja ur en hage, av några knäppskallar.

Men det var väl inte det värsta, utan det var de bilister som ville förbi, som var rätt hänsynslösa, trots varningar. De körde alldeles för fort.

Jag är också bekymrad över hur folk mer och mer blir egocentriker, odödliga och hänsynslösa, när det gäller trafik. Inte bara när det gäller bilar. Cyklister har en hel del att plantera in i hjärnbarken också.

Därför blev jag glatt överraskad när jag fick höra att de har samma problem i Danmark. Men där har man nu genomfört en tanke som jag haft sedan länge. Nämligen att notoriska fortkörare inte bara ska tas in för förhör och sedan få köra hem till mamma. I Danmark tänker man helt enkelt att inte bara dra in körkortet, utan också konfiskera fordonet. Utmärkt idé. Så tycker jag att vi ska göra här i landet också.

*****

Som vanligt

Ja, vad tror du hände när vi gick ut på en runda på söndagsförmiddagen? Naturligtvis blev det isvandring. Den här gången en mer rejäl variant. Enligt stegräknaren blev det 6 kilometer längs den norra delen. Hade vi gått ut mot öarna hade det blivit en mil. Men det vill ju till att det blir ordentliga distanser på isbanorna. Det holländska skridskomästerskapen ska ju avgöras här som vanligt i slutet av månaden. De har ju långlopp som går upp mot 10 mil. Det blir många rundor, det.

Men skönt var det. Lagom kallt. Vinden i ryggen till största delen. Folk man möter hejar och jag blir ibland tvungen att fråga Benke.
 - Vem var det där?
 - Ja, jag vet inte.
Många är inte så lätta att känna igen när de är klädda med vinterkläder, tjock luva och kanske solglasögon. Förmodligen är det människor vi mött genom våra jobb. Är det närmare bekanta hoppas man ju att de stannar och pratar en stund.

Men vi hälsar förstås artigt tillbaka. Man är ju väluppfostrad.

Snöhögar roar, både barn och vuxna.

Solen gör försök att lysa igenom.

*****

Efter ...

.. en skön promenad med inslag av isvandring (Svårt att undvika i en stad omgiven av vatten.) hamnar vi på fiket i Kulturens hus och får lära oss om kaffets betydelse för mänskligheten.

Sedan hem och ser skidåkning från Falun. Och jag kan inte låta bli att undra om det är Kristian Luuk som är den lokale speakern på plats. Han överröstar nästan SVT:s kommentatorer.

*****

Se där!

Solen kastar en solkatt in i vårt kök via fasaden på andra sidan kvarteret, när vi bryter upp efter frukosten.

*****

Efter en god ...

.. lunch på nyrenoverade bistron i Norra hamn, går vi hemåt för en vilopaus.

Alla de där varningarna om snö och underkylt regn kom tydligen på skam. Nu klarnar det upp.

Hur står det till, SMHI?

*****

"Måndag"

Vad konstigt det känns, när man vaknar på morgonen och tror att det är måndag, fast det egentligen är fredag.

Vanans makt är stor och stark. Vi som varit i stugan på Rånlandet under veckan, tog det säkra före det osäkra igår, när vi hörde att morgondagen (dvs. idag) skulle kunna skänka oss underkylt regn. Vi åkte hem till stan.
 - Så'nt gör man ju på söndagar, tycker hjärnan trots att avprogrammeringen från arbetslivet varat i tre år.

Men så blev det. Nu stannar vi helgen i stan och hittar kanske på något kul. Vem vet.

*****

Så var det gjort

Foto: Benke.

Patio väst är nu frilagd för att tjäna sitt egentliga syfte. Snart blr det tid för en fika i vintersolen, eller bara en välgörande D-vitaminsmocka under en stunds filosoferande. Vem vet. Man kan göra mycket i vintersol.

Vintersol har vi idag. Men ännu lite för blygsam. Inte heller stannade alla 26 minusgrader från igår, för de sjappade redan under eftermiddagen. Idag har vi 5 minus ungefär.

Tar en runda. Går ner och kollar att havet ligger där det ska. Resultat godkänt.

Domherrar småpratar i träden på domherrars vis.

Skön vinter!

*****

Utflykt

Bara som omväxling; idag blev det en tur till hemmet. Ja, vi har inte börjat leta äldreboende ännu. Nej, nu gällde det stadshemmet. En hel kvart var vi hemma, innan vi vände åter mot Rånlandet. 

Vi hade en del ärenden att göra. Besök på klinik (Inte jag.), för ögonkoll. Passade på att äta lunch i stan. Handlade fågelmat och ny snöskyffel. 

Eftermiddagen i lugnets tecken. I kubik.

Pensionärsliv av bästa kvalitet.

*****

Morgonljus

Minus 26 grader.

*****

Mysterium i natten

 - Vad är det som ringer?

Benke väcker mig vid midnatt. Jag hör en svag ringsignal från nedervåningen. Lite odefinierbart varifrån, även när jag tar några trappsteg ner. Men i det ögonblicket slutar det.

Förbryllad är bara förnamnet. Jag kollar plattan (OBS inte kok-diton. Det här är en äkta platta - vägrar skriva ajjpädd, eftersom det inte är en äppelskrutt.). Nä, den är då avstängd. Kan det vara alarmet från kylen, eller frysen. Har vi inte stängt frysdörren ordentligt? Det har hänt förr. Men, nej. Allt är stängt. Alla lampor lyser grönt. 

Wi-fi:n? Kökets tidur? Golvvärmespanelen och vattenanläggningen kollas också. Inga problem. Inga avvikelser.

Spöken, kanske?

Tillslut ger jag mig och kryper ner i sängvärmen igen. Lyckas somna tills jag slår på radion vid sjutiden och lyssnar på nyheterna. Förstanyhet är ett valberedningsfall i någon amerikansk avkrok. (Se föregående inlägg!). 

Snart börjar mina tankar snurra runt den mystiska ringsignalen. Hade jag drömt?

Kring frukostbordet inventeras det livligt. Teorier framkastas. Inga resultat.

Men då slås vi båda av en tanke. Kan det vara ....?

Benke böjer sig ner vid altandörren och lyfter fram universalapparaten med stort U, som blivit kvar bakom gardinen. Strålkastarradion, som vi ibland använder när vi sitter ute. Misshandlad och hoptejpad efter ett fall från hög höjd. Den har spökat förr. Och nu kollar vi; jo, det finns en klocka i den också. Med alarm! Och alarmet är PÅSLAGET. Inställt på 00:11.

Där hade vi det. Kanske hade ett dammsugarmunstycke råkat peta till den där lilla piggen och ställt den på ON. Vi har ju aldrig använt detta mångsidiga verktyg fullt ut. Strålkastaren är usel, men radion är faktiskt bra. 

Som sagt; den har spökat förr.

*****

Och hela natten ...

.. har jag suttit och bitit på naglarna och väntat och väntat och väntat och väntat på att Ginna Lindberg, Fernando Arias, Kajsa Boglind och Sara Stenholm Pihl ska redovisa valresultatet från Des Moines.

Hur ska det gå, hur ska det gå?

Medge att det är lite sjukligt; fyra Sverigesradioreportrar plus en radioproducent på plats i Iowa.

Nu har de bara ett femtiotal stater kvar att resa runt i och bevaka.

Hur ska det gå, hur ska det gå?

*****

Sedan gällde det ...

.. ta sig in i ladan. Det blev ett träningspass, tillsammans med jobbet att gräva fram trädbelysningen och den terass vi bestämt skulle hållas någorlunda "snöfri".

Allt det där fick bli dagens motion. Inte dumt! Vanlig gymträning ger ju inte någon konstruktiv sidoeffekt.

*****

Vi byter bostad ...

.. för några dagar. Mot Rånlandet i strålande solsken och 5-6 minusgrader.

Det har snöat även här, förstås. Det blir till att skotta sig in. Snön har kommit med östliga vindar. Det märks.

Men snart är det fixat. Och kaffet på gång.

ÅHEJ'Å'HÅ

Välkommen!

Kaffe finns. Varsågod!

*****

Lugn söndag

Såhär såg det ut igårkväll.

Vädret har lugnat sig. Molntäcket är inte lika tungt som de senaste dagarna. Men solen väntar till imorgon, sägs det.

Det är läge för att komma ut och röra på sig. Ingen långpromenad, men en lagom. Bara för att titta på omgivningarna.

Det är rätt mycket folk ute och i farten. Hundar verkar bli som tokiga, när de får plumsa runt i snö. Folk åker skridskor vid sidan av promenadörer på fjärden. Isbanorna har plogats till en del.

Vi avstår dock isen. Håller oss på landbacken. Vi måste ju hem till elvakaffet klockan 12.30 som vanligt.

Här ett bildsvep från dagens vandring:

I kvarteret intill vårt.

Bilarna har nog inte använts på ett tag.

Välplogade gång- och cykelstråk. Bilarna har också fått plogat, men de syns knappt.

Min gata.

Kajkant i Södra hamnen.

Konstverk i vår port. Kostar inget.

*****

Ja vad ska man tro ...

.. om Coronavirus? Nu, denna lördagseftermiddag, klassas det som samhällsfarlig sjukdom av den svenska regeringen. Farlig för oss människor, eller farlig för samhället? Det är klart att om Sveriges befolkning plötsligt är sängliggande till största delen, så blir det problem.

Men jag funderar också över om vi någon gång förut varit så fixerade vi någon liknande händelse. Möjligen när svininfluensan svepte över världen. Men Sars brydde vi oss inte speciellt om, vad jag kommer ihåg. Och det var en allvarligare sort, om jag inte minns fel.

Nu ställer sig alla inkopplade myndigheter från WHO och nedåt, i något som börjar likna stabsläge. Samtidigt ber man oss ta det lugnt. Ingen fara på taket.

Jag tycker det verkar lite mysko.

*****