Nedräkning

Sista arbetsveckan. Sedan semester. Första långledigheten på flera år. Fyra härliga veckor. Förhoppningsvis. Inget planerat, förutom fjällvandring någon gång i slutet av perioden. Jag gillar inte att ha detaljschema under ledigheten. Det räcker så gott med att "gå efter schema" resten av året.

Nu gäller det bara att rensa. Slippa lämna över till de som jobbar kvar, eller kommer tillbaka efter sina ledigheter.

På fredag vet jag hur det har gått.

*****

Midsommarblomstret ...

.. i Blomsterkoll III var förstås gräslök. En nödvändighet för varje midsommarbord.

Kryper man nära, så hittar man sköna detaljer. Den eleganta avslutningen på kronbladet, med en ljus liten spets, eller den mörka linje som löper därifrån och ner till blommans bas.

Och där sitter du och glufsar i dig blad efter blad, utan minsta tanke på design.

Grattis qi och husmodern. Etta och tvåa.
*****

Åter i norr

Jag svarar på kommentarer så fort möjligt.


*****

Öster om Gotland

Nyfiken på traditioner i ett av Sveriges största jordbruksbygder, där man dessutom drar upp 20 ton av den läckraste fisken för hand, varje sommar? Då tipsar jag om reprisen av Naturmorgon ikväll klockan 21.05 i P1. Lyssna och förundras över tusenåriga vanor i Norrbotten.

Igen

Hur uppvaktad kan man bli, egentligen? Tydligen hur många gånger som helst. Som nu, när jag väcks med skönsång, champagne och löjromssnittar, på främmande ort. - Så barnslig är väl inte jag, blir mitt sångsvar. Jo!

Men . . .

. . hur hamnade jag här?

Blomsterkoll III

Vi tar en lättis. En kulturväxt. Ett "midsommarblomster", skulle man kunna säga.

Vilken sort?

*****

Om jag nu tar den där ...

.. tryffeln till kaffet efter lunchen; får jag då någon arraksboll till eftermiddagskaffet?

Jag vet inte om jag blivit paranoid

Men ibland har jag en känsla av att jag är avlyssnad, när jag går och hämtar tidningen.



*****

E4 öster om Luleå, 09 juli kl 0707.

Är det bara jag som ska till jobbet?

Kråkan vickar i gräset

Blå kärringtänder. Jag har väl aldrig hört på maken! Nej, kärringtand är en helt annan växt. Syns här till höger, som den presenteras i Wikipedia.




Gårdagens utmaning var förstås en vanlig kråkvicker. Så ser den lätt förbisedda skönheten ut om man kryper nära. Vanligtvis ser man den ju bara som ett "trassel" som snabbt kan invadera en rabatt som man vänt ryggen åt någon vecka. Vi hade ifjol en liten gran på tomten, cirka 1 meter hög, som plötsligt blommade blått.

Kristina i Växjö får äran den här gången. Hon knep det rätta svaret med självklar auktoritet. Grattis!

Brunfelsia, som Inga-Britt föreslagit är en krukväxt. Åtminstone här i Sverige. Stäppsalvian, som Tina tror, är odlad. Sådana äger icke tillträde till denna seriösa tävlingsform. Brudbröd, kommer det tvärsäkert från Martin. Ursäkta!? Har ni inte Wikipedia på östra halvklotet? Brunört, som Ingela och thord föreslagit, är väl inte så tokigt. Men fel! Och så har vi förstås Robert, som tror att gamla kunskaper räcker. Nä'du!

Ellis, ab och Husmodern får läsa på till nästa gång.

Sådär'ja! Då var det avklarat.
Nya utmaningar är på väg.

*****

Luleå 07 juli 2009, Stationsgatan kl 22:13

Det regnar.

*****


Andra bloggar om: Luleå, Väder

Här är den

Boken jag skrev om igår. Matilda i sitt fikarum har hittat den åt mig. Det tackar jag för. Den svenska upplagan såg nog likadan ut, vill jag minnas.

Tänk vilka fina forskarinsatser det finns i bloggvärlden.

*****

Att stan . . .

. . håller på att snyggas till, märks även på mitt lunchställe, som fått en del nya stammisar.

Blomsterkoll II

Dags för nästa utmaning. Vanlig, snabbväxande, förbisedd. Betraktas nog som ogräs, eftersom den inte låter sig plockas och arrangeras i vas. I alla fall inte enkelt. Och varför den heter som den gör, begriper jag inte.



*****

Krossad illusion

Jag färdas ofta jorden runt. Varje dag. Det ingår i jobbet. Inte fysiskt förstås, men i tankarna, och av nödvändighet.

Idag råkade jag snubbla över Tombouctou. Inte för att någon kund skulle besöka platsen Den skymtade bara förbi, när jag letade en annan afrikansk stad med hjälp av Google maps. Tombouctou - Smaka på det namnet. Exotiskt. Men för mig innebär det också ett minne.

Tåget till Timbuktu, hette en barnbok, som jag vet att jag hade. Vad den handlade om vet jag inte. Men förmodligen om ett litet ångloksdraget tåg, som korsade öknen för att komma till den lilla staden i Mali. Jag har ett vagt minne av hur boken såg ut. Jag har letat efter en bild av den på Google, men inte lyckats.

Jag kunde förstås inte låta bli att spana in Timbuktu, eller Tombouctou som staden egentligen heter.

Två saker vet jag nu om den.

Det är svårt att odla gräsmatta där.

Färgbild från Google maps

Och inte verkar det finnas någon järnvägsstation heller.
Kanske för att det inte finns någon järnväg.

*****

Rätt och fel

Det var ingen orkidé. Där bet ab och qi i gräset. Och samma gräs kan Kersti smaka.

Lejongap ... tja - Lite rätt blir jag väl tvungen att ge Maja och Monet. Visst är det en lejongapsväxt. Men den familjen innehåller ju en oherrans massa arter.

Jag utser Husmodern till otvetydig segrare.
Hon var först med det rätta svaret Gulsporre, tätt följd av Kristina, som visserligen garderat sig och även nämnt lejongap.

Amber berättar om ett kul användningsområde. Det blir också hög poäng. Måste försöka själv. Martin har också rätt. Inte dåligt på så långt håll.

Vad säger vi då om Thords bidrag. Njae ... Klart influerad av Husmodern. Får vi efterlysa mer självständiga förslag i fortsättningen?

Stackars Marianne. Jag säger bara det.

Den där vackra och lite ogrässtämplade växten finns i mängder på vissa håll. Ända upp i nordligaste Sverige växer den på magra slänter, ja den verkar klara sig i grus.
Gällivareljus var vi också kallat den lokalt.

Snart dyker en ny och knivigare sak upp här. Lycka till med den.

*****

Blomsterkoll

Nu återupptar jag fjolårets kolossala framgångssaga. Blomgissningstävling.

Varsågod. Första omgången serverad.



Äran står på spel.

*****

Öga för detaljer

Flera gånger har jag klagat över hur faktaartiklar i dagspress ibland fullständigt saknar pedagogik.

Ta till exempel den häpnadsvärda lilla artikel som jag fann, när jag skummade DN på nätet i morse.

Här följer ett litet utdrag:

Martin Jones hade för länge sedan gett upp hoppet om att åter kunna se då han hörde talas om kirurgen Christopher Lui och dennes team från Sussex Eye Clinic i Brighton. De är ensamma i världen om den revolutionerande metoden som väldigt förenklat går ut på att tanden omformas och placeras i en optisk lins. Därefter fästs den innanför kinden där den under två månader tillgodogör sig omkringliggande vävnad. Slutligen opereras den in i ögonhålan.

Anledningen till att just en tand används – förutom att det uppenbart tycks fungera utmärkt rent pr-mässigt – är att den är organisk. Forskarna tror nämligen att kroppen lättare skulle stöta bort annat material, exempelvis plast.

Två veckor efter den åtta timmar långa operationen kunde Martin Jones se igen. Och den första han hade ögon för var sin fru – som han gifte sig med för fyra år sedan och aldrig tidigare sett.

Jaha! Hurdå? Vadå?
Fick du några svar?
Hos mig uppstod bara ett enda stort frågetecken.

Läs gärna hela artikeln du också. Som hämtad ur slaskpress. Men det är Dagens Nyheter.

Berätta sedan för mig!

*****


Andra bloggar om: Media, Journalister, Slarv

Sommarfrukost

Juli!? Ja, jag kan undra. En-siffrigt gradtal ute, när jag kliver ur sänghalmen. Svalt på nedervåningen, när jag tassar ner för att göra min frukost. Min frukost är det, eftersom jag är singel i helgen. Så jag gör som jag vill. Skrotar omkring länge i morgonsärken. Läser några bloggar. Och i avsaknad av papperstidningar skummar jag både lokaltidningarna och DN.

Och eldar.



*****