Rånlandet, Valborgsmässoafton kl 22.07

Det blev en blöt kväll. Inte som du nu fantiserar om i ditt huvud, utan rent bokstavligt. Regn, dimma, lite snöblandat. Inte en chans att få eld på någon brasa, utan otillåtna hjälpmedel. Och här håller vi oss till det någotsånär naturliga.

Vi hade förresten ingen hopsamlad hög att ens försöka med.

Så det blev innekväll, med middag. Det var det!
Lugnt och skönt.

Förutom ett litet drama, förstås. Det var då jag fick syn på något som hasade över snön på baksidan av huset. Bara en rörelse sådär i ögonvrån. Där bakom vinbärsbuskarna. Nej, nu var det stilla. Inbillning. Men så... i halvskymningen såg jag en rörelse igen. Något rörde sig med långsamma, utdragna rörelser över snöfältet. Det såg inte friskt ut.

På med stövlarna och dunvästen, handskar och ut.

Där i den kalla omgivningen hade en stor groda planerat att ta sig någonstans. Den var kall och slö. Hoppa var det inte tal om, utan den släääpade sig fram i den ogästvänliga miljön.

Jag har inte någon större kompetens, när det gäller att rädda växelvarma djur. Annat är det med kraschade fåglar. Men jag ansåg att denna stackare var helt på fel ställe. Lyfte den till ett dike, där frisk smältvatten porlade. Tänkte att den skulle uppskatta detta. Men några tecken på det syntes inte. Den hamnade lite på sniskan och blev liggande, liksom avsvimmad.

Inte kunde jag lämna den där. Så jag tog upp den igen, lyfte på lite vitmossa i dikeskanten och placerade in grodan där. Redan i min hand kurade den liksom ihop sig och fann sig i att bli omstoppad.

- Glad Valborg, sa jag till grodan.

Och gick in i värmen. Till lite ost och vin.
Tur att man inte är groda.


*****

Piteå Valborgsmässoafton kl 1145.

Snöglopp.

*****

Livet pinnar på ...

.. men inspirationen sinar för närvarande. Har jag sagt det förr? Jo!

Sedan går det en vecka eller två och allt är glömt. Inläggen sprudlar, oöverlagda, ogrundade, oroliga och otrista.

Att glömma är vi bra på. Den där svininfluensan till exempel. Vart tog den vägen. Och askmolnet? Det är som om det aldrig har funnits. Nu har vi vaggats in i vår vanliga sömn av trygghet igen.

Maj månad står för dörren. Den glömmer man inte. Ingen favoritmånad här i norr. Snön borta och inget grönt. Brunvår. Tur att den är kort.

Ljuset kan man i alla fall njuta av. Långt in på kvällarna. Blå skymning med röd aftonhimmel.

Så ser det ut vid min horisont den 29 april strax före 22.

Hur ser det ut vid din?

Norra Stadsfjärden för en stund sedan. (Ja, då alltså.)

*****

Piteå 28 april. Något senare lunchtid.

Piteå 28 april. Tidig lunchtid.

Uppsägning

En kort bulletin i nyhetsflödet igår berättar om två överklassungdomars beslut att efter kort förlovningstid gå skilda vägar.

Och skandalen är ett faktum.
Verkar det som.

Jag för min del, kommer inte ens ihåg att de förlovat sig.

Sladderpressen på damsidan, samt Träckspressen och Aftonslasket har tydligen varit fyllda av de rykten som gått innan nyheten var ett faktum. Ty i dylika (dy-lika) publikationer brukar man gräva i all skit som ger pengar.

Naturligtvis hävdar de "allmänintresset" som orsak till att de publicerar ryktena. Och "allmänheten" köper skräpet med hull och hår. Gottar sig.

Kära allmänhet! Eftersom jag sedan flera decennier sagt upp mig från slakspressen, ber jag härmed att få säga upp mig även från er.
Sådant pack vill jag inte umgås med.

Med vänlig hälsning.
Bert Bodin
*****

Andra bloggar om: Kungligheter, Kungahus, Sladder, Skvaller, Intelligensbrist, Media, Kvällspress, Aftonbladet, Expressen, Svensk Damtidning, Tjafs, Skräp,

Det finns tacksamma kunder ...

.. och så finns det tacksamma kunder.

Vi avslutar kvällen med Stafva blå, Gruyère och en okänd storhet bland ostarna, ackompanjerad av fikonmarmelad och ett litet glas Chateau du Juge 2006.
*****

Vad blev det

Det blev improvisation. Kycklingfilé torrmarinerad i mango och curry, serverad på röd quinoa med ugnsbakta rökskinkknyten fyllda med flagad palsternacka och ädelost.

En sallad därtill. Grön plocksallad med mango, crema di limone och nyklippt lökgrönska.

Penfolds retreat, shiraz cabernet.

Kaffe och mörk choklad väntar.

Och ännu en timme till solen går ner.
*****

Läget

Våren finns här också. Inte bara hos gräsmatteräfsande sydsvenskar. Snön försvinner i rask takt, och vårfåglarna sjunger också hos oss. De som finns här är ju av annat virke än de sydligare. Här räds ingen lite snö, utan uppskattar ljuset och den askfria luften.









I sanningens namn ser det ut så här ca 10 meter söder om mätstickan på övre bilden.
*****
Läget den 02 april. Och den 11 april.

Idag ...

.. kunde jag för första gången i år hälsa den vackra ringduvan till vår tomt. Synd att den är lika fjantigt skrajsen som nötskrikan. Fegare fåglar finns nog inte. Därför svåra att fotografera. Jämför talltitor, svartmesar m.fl. som gärna äter ur handen, trots att de är små och värnlösa.

Men en sak slår mig; färgen.

Ringduvor och nötskrikor går i exakt samma färgtoner. En del mönster stämmer också överens, trots att de båda ligger långt ifrån varandra, artmässigt.

Slutsats - Gillar du att klä dig i grårosa, duvblått, ljusturkos och mattgrönt, så är du en fegskit.

Kul att kunna göra sådana vetenskapliga upptäckter så här en lördagmorgon i april.



*****

Aaah, ljuvliga helg

Äntligen ledigt. Andra får ta vid i helgen, om det behövs. Själv är jag redan ute i skogen vid havet.

Utan mobil.
Utan dator... eh - Nä visst nej. Nu har jag försagt mig.

Nåja.
Lugnet råder i varje fall.

Lugnet!

Aaaah.
*****

Morgontofflorna ...

.. känns plötsligt alldeles för varma.

Kan det vara våren?
*****

Dussinet fullt

På min väg till jobbet i Piteå ser jag betande gäss, jumboflyg i form av sångsvanar, luftdansande tofsvipor, och en eftertänksam storspov (årets första) stilla funderande vid vägkanten.

I morgon är det fredag. Den dagen innebär den tolfte dagen på raken, med jobb. Det börjar kännas, till och med i denna unga kropp.

Jag när en from förhoppning om en ordentlig helgvila därefter. För jag vill ut och titta på allt som händer i naturen just nu.

Sådant som syns.
I motsats till det där molnet.

*****

En räksallad . . .

. . på café röda lyktan.

Men varför ska det alltid vara ägg i?

*****

Jo, jag är här

Oändligt trött. Man känner sig som en askkopp, som inte blivit tömd. Och ändå helt tom. Kan det vara multipla personligheter jag drabbats av. Långa dagar. Många dagar, med övertidsjobb. Och det går väl bra. Om man bara såg slutet. En ljusning i molnet.

Att jobba länge, går väl an. Men tempot! Så gott som ingen återhämtning under dagen. Och om man går och tar en kopp kaffe och sätter sig ner i fikarummet, så stiger man upp efter 30 sekunder. Dåligt samvete. Kan jag rädda någons hemresa?

Särskilt när kunderna är trevliga och förstående, så vill man göra allt. Men inser att man inte kommer någon vart i många fall.
Frustration är tröttande.

Imorgon blir det ett långpass igen. I Piteå. Från nio till sex och därefter kundträff på kontoret i Luleå under kvällen.

Det är tur att man har ett kul jobb.
I grunden.
Den håller.

*****

Om livet

Jag vill så här på söndagskvällen dela med mig av ett litet programtips.

Livet och döden, heter en programserie, som är en pärla.

Lyssna!
Du fastnar.

Det senaste i raden av program har rubriken Glädjen.
En glädje som jag inte riktigt förstår mig på.
*****

Det är tur ...

.. att man är vid sina sinnen
när man stiger ut från sin stuga på väg till jobbet
och ser hur julkortet har blivit verklighet.
Så här i april.

Det är tur
att penséer finns.




*****

Söndagslunch

Det börjar bli bekant.

*****

Och när jag kom hem ...

.. till stugan kom jag att tänka på att jag för första gången suttit på jobbet i ett par halvskitiga jobbarbrallor, en blek långärmad och lite urväxt t-shirt, och ullunderställ.

Men det funkade det också.

*****

Jag var just på väg ...

.. ut i den ljuvliga vårvintersolen, när telefonen ringde.
- Hej. Är du i stugan?
- Jo.
- Jäklar! Men du måste komma in. Det är rena kaoset här.

Jaha - det var den lediga lördagen det. Men givetvis steg jag rakt in i bilen och körde in mot stan. Det var ju bråttom. En knapp timme senare stegade jag in och fann mina medarbetare i full fart. Telefonerna gick röda. VD:n satt i växeln och dirigerade samtalen. Personalchefen rotade fram gamla kunskaper och pratade lugnande med nyblivna adoptionsföräldrar, som ville komma hem från långt, låååångt borta med sin nya telning.

I Houston, Kapstaden och Valencia sitter folk och bara väntar på att få komma hem. Valenciakunderna har skrapat ihop en grupp och nu raggar vi buss, som kan ta dem norrut. En kund som blivit fast i Dublin, lyckades jag få på ett plan till Oslo som ska gå på tisdag. Kanske. Hennes man kör ner och hämtar henne. Norrbottningar är vana vid avstånd.

En stackars Rwandier som varit här på studiebesök i en vecka ville åka tåg till Aten, för att försöka ta sig hem innan visumet gick ut. Tågen är totalproppade. Där lyckades vi inte. I alla fall inte idag.

Men det blir jobb imorgon också.
Kanske då.

Nåja - solen försvann. Snön började falla.
Aprilväder.

*****



PS. Och en sak ska du veta: Amerikaner som jobbar på flygbolag är oftast urusla på service. Urusla! Särskilt i speciella lägen. Ingen vågar ta eget ansvar, eller egna initiativ. Finns det inte en "ritning" för den situation som uppstått, så finns inte situationen.