Hur sjukt ...

.. är det amerikanska samhället?

Det som så många ser upp till och vill efterhärma.

*****

02 maj

Majljus

Med raska steg ...

.. gick vi ut på en promenad. Sol kall blåst. Tänkte kolla om några björnar hade vaknat. Men vi såg inga.

Med lika raska steg mötte vi dock denna krabat, som målmedvetet strävade åt det håll vi nyss kommit ifrån.

Den gick i medvind. Vi i motvind, varför vi rätt snart vände om och slog följe. Tänkte vi. Men då hade krabaten redan försvunnit.

*****

Vid liv

Ur morgonens korta väderprognos:
"I söder upp mot 15 grader. I norr ner till minus 3."

Myterna måste hållas vid liv.

Här "i norr" är det plus 7 nu på morgonen.

*****

Nya upplevelser ...

.. i matväg kryddade valborgsmässokvällen.

Efter en GT med tilltugg följde honung- och citruskaramelliserad fänkål bräserad i sitt eget spad, med torrostade cashewnötter och blandsallad.

Sedan kycklingknyten med potatisstomp under gratinerad chèvre.

Dessert blev vaniljglass med norrbottniska jordgubbar och åkerbär. De sistnämnda fortsatte i åkerbärslikören till kaffet och salmiakchokladen.

Ganska fulländat, tycker jag.

*****

Typiskt ...

.. Valborgsväder, sa någon på jobbet. Grått, kallt.

- Det ska mycket till för att få fyr på en brasa ikväll.

Vi åker ut till Rånlandet. Skogen står tyst och lyssnar på fågelsången. Från havsisen ute i den ogenomträngliga dimman spelar orrar.

Eldar gör vi.

Inomhus.

*****

Här sitter jag och väntar ...

.. på långväga gäst. God middag står på mitt program. Ja, att jag ska fixa den, alltså.

Röding är grunden.

Kan inte misslyckas.
Hoppas jag.














*****

Hemska saker händer ...

.. i världen.

Brytningstid

Här bryts inte bara med gamla banken. Här bryts med vintern också. Nu går det raskt. Precis som om någon trodde något annat.

Jag är lika förvånad över att till och med norrbottningar med fasa ser snön som en fiende.

Den försvinner ju varje år. Det har den gjort åtminstone sedan jag föddes för snart 64 år sedan. Och jag tror att den försvann varje år även innan dess.

Så vad är vintern att bråka om?

En härlig tid - frisk, vit, sund, vacker - bryts nu ner under en kort period och blir till en annan.

Tack och lov för våra årstider.

*****

Premiär II

Jag går ändå ut och tänder en fackla. Det känns lite onödigt, eller hur man nu ska säga. Det är ju ljust fortfarande, trots att kvällen är långt gången.

Kvällen är klar, stilla och kylig. Bara någon enstaka plusgrad. I diket porlar smältvatten.

Precis när jag tänder facklan och ser lågan ta sig hör jag ett bekant ljud. Trots kylan. Trots att det är kväll. En klar melodi. Bekant. Fem fallande toner och ett obestämt svirr på slutet.

Rödvingetrasten är här.

*****

Premiär

Så börjar rosésäsongen på solig terass.

Trevlig lördagkväll!

*****

Förmiddag

Frukosten  avklarad. Ute sjunger fåglarna nästan besinningslöst, trots den kalla vinden.

Snö finns, men barfläckarna är i majoritet.
Havsisen blottnar sakta.

En gammal nybekant rotar i torrgräset vid bastun. En järnsparv.
 - Var det i fjol vi såg den första gången, frågar jag.
 - Ja, det var det väl.
 - Eller är det två år sedan?
Jag bläddrar i loggen.
Och finner.

Järnsparven kom till oss för första gången i april 2009.
Både fåglar och år flyger.



Uppdatering: Här är mitt första möte med järnsparven.
*****

Så här i efterhand ...

.. börjar jag tveka om inledningen på gårdagens sista inlägg här på bloggen.
Är det ljuset som dröjer. Eller är det mörkret?

Språk kan vara märkligt och intressant.

Jag menar i alla fall att "Ännu dröjer ljuset kvar", trots timmen.

Kan också konstatera att inget mörker, åtminstone inget nattsvart, rådde ens vid midnatt.

De'du!

*****

Rånlandet 26 april kl 21.45

Ännu dröjer ljuset. Vi åker ut till stugan i skogen vid havet, så snart jobbet är över. Kör förbi storspovsängar och vägslänter med tofsvipa, betande rådjur och möter ringduva och bofinkssång när vi kommer fram.

Ännu dröjer ljuset

*****

Äntligen har jag gjort slut

Det tog ett år. Men nu är det gjort. Gjort upp med ett gammalt förhållande och etablerat ett nytt. I och för sig har vi hållt på och strulat hela sista året, men nu kan vi prata allvar.

Och det är så skönt!

Dessutom fick jag säga sanningens ord och göra ett härligt avslut via telefon igår.
 
 - Ja, jag vill vara uppriktig, sa jag.
 - Jag förstår dig, fick jag till svar.

Banden är lösta.
Ett nytt liv.

Förmodligen bättre.

*****
Läs här om anledningen till varför jag bytte. Det som fick bägaren att rinna över.

En ny bana

Idag fick jag be om hjälp. Kände mig som en 98-åring, ungefär. På ICA.

Jag har ett handikapp. Det visar sig ibland när jag flyger. Jag får med skammens rodnad lämna incheckningsdisken utan att kunna utnyttja automatiken. Den som gör det så enkelt att checka in bagage.

Mina fingrar saknar avtryck. Jag har inga fingeravtryck. Kanske har jag nött ut fingertopparna genom snart 40 års knapprande på tangentbord. Det har en fördel. Jag har kolleger som nöter bort bokstäverna på sina tangenter. Men mina är intakta. Här nöts ingenting numera. Mina blankpolerade fingrar glider friktionsfritt omkring över bokstäverna på tangenterna.

På flyget ska man ibland också checka in med fingeravtryck. Det funkar inte för mig. Idoga försöka har gjorts med växande resenärsköer bakom min rygg.
 - Prova ett annat finger, säger tjänstemannen bakom disken.
Oavsett vilket, så funkar jag inte som andra.

Idag fick jag be om hjälp, som sagt. Jag hade betalt mina varor som snällt hade samlats i en hög i slutet på kassabandet. Underst låg en plastkasse. Den var problemet. Jag kom inte in i den. Där stod jag och fibblade med tummar och pekfingrar. Jag nöp, jag slet, jag fuktade fingrarna. Snart började nästa kunds varor närma sig mina och jag stod bara där och kände mig hjälplös.

Nu är det ju så att man ofta är två, som står och packar varor samtidigt. En ung dam - hon som varit precis efter mig i kön - fick sina varor i sitt fack. Hon tog tag i sin påse, som genast vecklade upp sig och vips började hon packa ner sina varor.
 - Men hur gjorde du, frågade jag. Jag får inte upp min påse.
Lite lamt, hjälplöst menande räckte jag min påse mot henne.
 - Såhär, sa hon.
Trolleri. Inom hundradelen av en sekund såg jag hur hon bara nöp till i en kant, och vips, så var min påse färdig för varorna.

 - Tack, sa jag förbluffat och började packa.

På Systemet känner man till problemet. Den som sitter i kassan där utför det där trolleritricket för alla kunder. Så fort de tar i påsarna som man lagt upp på bandet, så vecklar de ut sig. Magi. Och inte bara för mig. Så känd är jag inte där. Alla får samma service.

Undrar om jag ska börja en ny bana.
I tjuveribranschen.
Ingen kan spåra mig.

*****

Slö i soffan

Halvligger och tittar på TV. Böjer huvudet bakåt och förstår att jag egentligen borde gå ut i den ljusa kvällen.



















*****

I Rapport . . .

. . får vi lära oss varför fåglarnas bakben ser ut som de gör.

Bakben??!

Rättelse

Tänk jag trodde att DI (Dagens Industri) var en rätt seriös tidning. Men nu kom det på skam. Det jag läste härom dagen och blev förgrymmad över, stämde precis lika bra som en det mesta i slasktrattarna Aftonsladdret och Träckspressen. Det vill säga inte alls.

Läser man de länkar som dyker upp i kommentarerna till artikeln, ser man att den är hämtad (lösryckt) från en artikel i The Guardian. Den artikeln visar att herr Brabeck-Lethmate inte alls tycker att allt vatten i världen ska privatiseras. Han anser att rent vatten är en mänsklig rättighet, precis som FN stadgar.

Men han vill att vi slutar med överkonsumtionen. Rätt vettigt, tycker jag. Därmed inte sagt, att jag har särskilt mycket till övers för den ideologi som Nestlé i övrigt står för.

Dåligt DI! Där kvalade ni ner till bottenskrapet.

*****

Läs även andra bloggares åsikter om Dagens industri, DI, Slaskpress