Och så hälsar vi ...

.. årets första ödlejunior.

6 centimeter lång. Och mycket mera stursk än mamma.

Välkommen!

*****

Men Lena ...

Varifrån fick du nu dina krafter? Visst var det Strandlysing som var det rätta svaret i Blomsterkoll XVIII.

Du fick ju kämpa en del. Men till slut blev det rätt.

Grattis! 
Öppna nu champagnen.

Strandlysing är en ovanlig växt i Norrbotten. Det var därför det var lite lurigt att lägga ut den sådär till allmän beskådan. Jag visste då nämligen inte själv vad det var.

I Finland är den vanligare och därför har den vandrat in över gränsen därifrån. Tornedalen är ett tilllhåll för den. Det var också där jag fann den. På Torneälvens strand. I massor. Även om jag vistats där en del har jag förr aldrig råkat få syn på den. Men den här gången blev det.

 
*****

Ett vattenfall, en fors ...

.. av röda blommor. Det var vad vi hade förväntat oss, när vi investerade i två begoniaknölar i en påse med just en sådan bild på framsidan. Massor med röda blommor som hängde ner från väggampeln. Så som vår, sedan många år bortgångna, vita begonia gjorde under lång tid. Varje år.

Jag var redan från början lite tveksam. Lurad på växter har man ju blivit förr. Och vad jag förstår har vi än en gång blivit utsatta för blomstermaffian. Langarna som inte drar sig för att lura skjortan av godtrogna växtodlare.

Synd bara att jag inte behöll den där påsen med bilden.
Då hade jag reklamerat.

En gigantisk blomma. En!!!

Det var något i den här stilen vi hade tänkt oss. Färg som matchar våra fönsterfoder och med ett lämpligt latinskt namn: Bertini

*****

Dagens designpris

.. går till denna snygga tröja, som den lilla sländan Svart ängstrollslända fattat tycke för.

Tröjans invånare Bert Bodin känner sig också oerhört hedrad.

Foto: Bengt-Ola Niemi

*****

Morgonljus och robotgräsklippare

Tidningsrundan varje vardagsmorgon ger ofta upplevelser av olika karaktär, oavsett väder. Det kan vara hur ljuset förändras med sommarens gång. Rent astronomiska händelser, alltså. Eller att man träffar på någon trevlig människa (vilket är det ovanligaste - ja, inga otrevliga heller, förstås.), någon intressant fågel, eller annat djur.

Idag var det ljuset längs en huggen rågång i skogen. En rågång som vid "ingången" skyddas av en ormbunke med pondus, om jag säger så. Nattens dagg sitter kvar i rävsvansarna, som förmodligen också är behängda med en del spindelnät. Det blir en snygg effekt i motljuset.

Väl hemma fixar jag frukosten. När jag står i köket ser jag att vår ekologiska robotgräsklippare redan är igång med dagens jobb. Den fungerar utmärkt; den drivs av gräsklippet och tillbringar vilopauser, uppladdning och natt under vår altan.

Dagen går vidare.

*****

Blomsterkoll XVIII 2016

Lurig omgång.

Säger inte mer. Och det är ingen ledtråd.

Vad är detta?








Uppdatering: Lösning här.


*****

Raps?

Nej rybs. Här blommar sommarens andra årgång. Det tillverkas Rybsolja här i Tornedalen. En mörkare variant än rapsditon. Och med en i mitt tycke lite "nötigare" smak. Eller smak överhuvudtaget. Rapsolja är ju väldigt neutral.

På senare år har rybsoljeodlare dykt upp även i Avan utanför Luleå.

Det verkar gå bra. Oljan betraktas som exklusiv och priset är högt.

Men det är närproducerat. Det är värt en hel del.

*****

Och nu blir det kultur

Igår var jag på en liten tripp (Här i Nååårrrrland anser vi att en 37-milatripp är liten.) upp mot gränstrakterna till Finland, närmare bestämt till Svanstein. Mest för att titta till en grav. Men vi kombinerar ju med andra upplevelser också. Utsikter, utställningar, fika och mat.

Från Dränglängan i Svanstein

Svanstein ligger cirka 4 mil norr om Övertorneå. En oerhört vacker by på älvstranden. Här finns också den så kallade Dränglängan, med utställningar och evenemang. Det är alltid värt att traska runt i de vackra byggnaderna och se konst, smide, slöjd i de allra mest skiftande former. Skulpturer. Modernt i stark kontrast mot de gamla grå timmerväggarna. Trevlig personal, som gärna berättar. Och gott fika, förstås.

Här finns mer från mitt förra besök i midsomras.

Turnen går vidare söderut längs Torne älv. Vi hamnar i Kukkola och stannar vid Kukkolaforsens restaurang för lunch på rökt sik med tillbehör. En stor buffé väntar.

Här pågår traditionellt sikfiske med håv. Fisket sker från så kallade pator, en sorts bryggor som byggs ut i forsen. En del av dem når nog nästan ända till gränslinjen mellan grannländerna och ser rätt rangliga ut. Men de som bygger bryggorna vet nog vad de gör. Sedan går de ut och hämtar fisk. Sik.

Här finns också gamla byggnadsminnesmärken. Kvarnar. Fiskebodar och -stugor. Ett fiskemuséum, ett konstmuséum och en hel del annat att titta på. Lunchstoppet blir lätt ett par timmar långt.

En konsthall byggs i Övertorneå. Den blir intressant att besöka nästa år.

Kul också att precis idag hade Kulturnytt i P1 två olika reportage om det blomstrande kulturlivet i Pajala. Roligt att det inte bara är Vandalorum, Stockholms kulturliv, och konstrundor på Österlen, som rapporteras. Men tyvärr dominerar det rapporteringen i huvudstadsmedia.

Sen har vi ju Bastubaletten förstås. Succé i SVT i vintras. En liveföreställning i sommar och en fortsättning på "TV-serien" i höst.

På andra sidan vajar den finska flaggan

Tänk att gå ut på bryggan och hämta fisk.

Miljöer från Kukkola. Konstmuséet högst upp till höger.

*****

Det mullrar

En åskcell mullrar över fjärden. Den är döende och drar iväg åt nordost.

Men fler står "på kö" ute över havet. Redan mullrar nästa molngubbe. Och den verkar komma närmare oss.

*****

Och nu blir det ...

.. reklam.

Godaste säsongfilen. Återfunnen äntligen. Hittade den förra veckan på Hemköp i Gnesta (!!!?), för första gången i år.

Nu även här.

*****

Erkännande, eller

Idag fick vi veta att allt färre mc-förare åker fast för fortkörning.
 - Jaså, verkligen, tänkte jag.

Nu är det ju så att antal fortkörare, både på motorcykel och i bil har knappast minskat i antal. Sanningen bakom den till synes glädjande nyheten är att det inte finns trafikpoliser som kan kolla hur folk sköter sig. Färre åker fast för att ingen tar fast dem. Så enkelt var det.

Jag förvånades över en intervju i morgonens nyhetssändningar, där en motorcykelkörande kvinna berättade att hon varit ute och kört i helgen. 30 mil, eller något sådant. Hon hade inte sett en enda trafikpolis. Samtidigt medgav hon att "det blir ju en del ögontjäneri, när man ser trafikpolisen. Då sänker man farten", sa hon.

Denna kvinna var dessutom representant för ett motorcykelsällskap, som namngavs i inslaget samtidigt som hennes eget namn.

Hon erkände alltså att hon kört för fort.

Ta av henne körkortet!
Enkel logik.

*****

Slår mig ner ...

.. på gården hemma i stan en liten stund, där bärbuskarna dignar av röda och svarta vinbär, hallon, krusbär och körsbär.

Det finns så det räcker till alla.

*****

En lätt bedövande doft ...

.. möter oss från balkongen, när vi kommer hem till lägenheten i stan.

Doften kommer från flera hundra, nu utslagna blommor i kumquatbusken. 

Visserligen tror jag att någon insekt lockats hit och gjort en del av jobbet. Som jag berättat tidigare har denna buske väldigt bråttom, när den väl sätter igång. I onsdags då vi var hemma senast, var blommorna bara knoppar. Idag har de inte bara slagit ut. En del har redan vissnat och en del visar nämligen små fruktämnen redan. 

Men jag agerade bi med en tops, efter bästa förmåga och ser fram emot god skörd, någon gång på vårvintern.

*****

Tack

Tack och hej för denna gång, juli. Du har varit rätt bra, även om du varit lite väl obestämd och vimsig för min smak. Men du rätade upp dig mot slutet, efter att ha gett oss 82,5 liter vatten per kvadratmeter och ändå lyckats vinna solligan två enskilda veckor. Bra jobbat!

Men till nästa år kan du väl tänka på att dämpa vinden lite. Du behöver inte fixa vita vågkammar varje dag. Bleke är snyggt också. Och sedan kan du väl vara lite mer bestämd åt det ena eller andra hållet. Ett regnväder - Okej. Men sedan högtryck och sol. Den där vimsigheten du visat i år, måste du jobba bort.

Lycka till 2017!

Ängspärlemorfjäril på rödklöver

*****

Jaså, så enkelt - Blomsterkoll XVII

Det blev tydligen för många ledtrådar i senaste Blomsterkollen. För den kneps direkt. Eller nästan direkt. Knappa två timmar efter utläggning hade ellem lämnat in det rätta svaret.

Ljung.

Christel och Cecilia N, hängde på, med liknande berättelser. Jag visste inte att det där skrocket var så vitt spritt.

Grattis till ellem.
Hedersomnämnande till övriga.

*****

Sätter oss på ...

.. bron, (förstukvisten för dig som inte förstår norrbottniska) efter middagen och tittar ut över en fjärd som skiftar i blått och rosa.

Det är varmt. Vindstilla. Tyst för det mesta. Nyss körde en vattenskoter förbi.

En säl ligger ute på grundet.

*****

Blomsterkoll XVII 2016

 - Nej. Plocka inte in den i huset, sa våran hyresvärdinna på Blidö i Stockholms skärgård, där vi hyrde en stuga sommaren 1952. Jag var tre år, då.
 - Det betyder otur. Någon kan dö, fortsatte hon.
Mamma brydde sig inte utan satte en bukett i en vas. Allt gick bra.

Vad är det för mobbad växt?

*****

Uppdatering: Här finns lösningen.

Skönt är ...

.. att sitta i soldiset och värmen på terrassen; höra Klingan i SR P2 genom det öppna fönstret. Musiken blandas med middagsförberedelsernas svaga slammer.

Och jag behöver bara vänta.

*****

Grattis Gudrun, Norbergianblue och (Hm!) Christel

Blomsterkoll XVI visade en ängsklocka. Det gissade Gudrun och Norbergianblue. Grattis till er.

Christel, däremot gjorde en liten fuskmanöver. Men hon har, hos sig, lovat vara kunskapstörstande, så hon får ett hedersomnämnande.

Ny koll kommer senare i kväll.

*****

Långa dagar

Tro nu inte att jag beklagar sommarljuset, som vi begåvas med här i norr. Jag tycker det är fantastiskt. Inte störs jag av det, heller. Sover som en stock, vanligtvis. Utan mörkläggning. 

Inte heller skulle jag vilja vara utan det midvintermörker, som vi får om 5 månader. Det påverkar mig inte särskilt mycket. 

Alla årstider är intressanta, och jag skulle inte vilja vara utan dem.

Men det finns ett problem. I-lands i och för sig, men ändå. Vi drabbas av det ändå, just på grund av ljuset. 

Här i världen kan växter delas in i kort- respektive långdagsväxter. Växter behöver ljus. Kortdagsväxterna vet när de har fått nog. Men det gör inte långdagsväxterna. När kortdagsväxter stänger av, så fortsätter långisarna att växa. Så länge det är ljust skjuter de i höjden. Ohejdat. Om det inte blir ökentorrt förstås. Men det är en annan sak. 

I vår perennarabatt planterade vi för många år sedan Kinesisk smörboll. De såg så läckra ut på de bilder som överallt presenteras av plantskolor och växtförsäljare. Och beskrivningarna lät bra. 

• Sol till halvskugga
• Gärna fukthållande jord
• Höjd 60-70 cm

Idealiskt för den plats, som vi planerade för nykomlingen.

Nu var det bara det att Kinesisk smörboll tillhör långdagsväxter. Sådana trivialiteter publiceras inte. Det kanske inte är nödvändigt för andra breddgrader, där publikationernas fakta sammanställs. Men här i norr stämmer inte beskrivningarna. I alla fall inte när det gäller höjd.

Långdagsväxten kinesisk smörboll växer och växer och växer. Och förväxer sig. Tillslut kan de inte sköta sig, utan börjar rumla omkring och lägga sig över alla andra växter i sin närhet. Några stammar blir dock stående. Stolta, men inte så snygga. De kompakta "tuvor" man ser på bilder ser man inte här.

Den högsta smörbollen här på bilden är 172 cm hög. Blott en decimeter kortare än jag själv. Ingen av de blommande stjälkar vi har i rabatten är lägre än 120 cm. Nu har våra exemplar gjort sitt för i år. De har blommat ut, och beslut är taget om att flytta hela rasket (för det har blivit ett "rask") till någon plats ute i skogen, där den får växa hur den vill.

Varudeklarationen stämmer alltså inte för oss i norr, med evigt sommarljus. Men det är inget fel på växten. Det är växthandlarna det är fel på.

De är okunniga. 

*****