Eftertankens friska fläkt

Glädjande nyheter. Vår nya regering funderar starkt på att införa värnplikten igen. Det fiasko som den borgerliga regeringen hittade på med ett yrkesförsvar, ska överges om det går som regeringen vill.

Jag kan bara hålla med försvarsministern, när han konstaterar att försvarets förankring hos folket behöver stärkas. Han talar inte bara i den militära betydelsen, utan rent allmänt. Ett krismedvetande som gått förlorat.

Otaliga gånger ser jag tecken på att småttigare och småttigare motgångar, av många upplevs som katastrofer. Ofta upphaussade av slaskpressen. Det är dödssmittor, chockvärme, snökanoner, monsterstormar och annat. Saker som ofta visar sig starkt överdrivna, men som inte följs upp. Än mindre fastnar eventuella (dvs obefintliga) tillrättalägganden hos allmänheten.

Med tanke på de tecken vi ser, med vresigare väder där människor drabbas av stormar och översvämningar (nu senast i Dalarna, där en campinganläggning plötsligt blev ett "katttttastråååååfområde") borde vi alla tänka till och kanske förbereda oss lite bättre. En organisation som låter dig leva ostört i alla upptänkliga lägen, är omöjlig att förverkliga med löneanställda, vilket nu har visat sig. Yrkesförsvaret har alltför få att ta till. Personalomsättningen är stor. De flesta stannar ett par år och går sedan vidare i andra yrken.

Själv har jag flera gånger efterlyst allmän "krisplikt" för alla vuxna. Kanske kommer vi stegvis närmare.

Heja, heja, heja .....!

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Försvaret, Krisplikt, Värnplikt, Klimat, Regeringen, Bekvämlighet, Naturkunskap, Medmänsklighet

Medelmåtta

Det verkar som att jag blir mer och mer slätstruken med åren. Här har man argumenterat för både det ena och det andra. Saker som många i stort sett bara fnyst åt.

Det ibland omdiskuterade forumet Ring P1 har jag förstås större möjlighet att lyssna på nuförtiden då jag disponerar tiden själv, i stor sett. Där ringer kreti och pleti in om hött och mött, om man säger så.
En del tjafs, förstås, men förmodligen viktigt för den som ringer in.

Men det finns också guldkorn. Och nu har jag börjat märka att idéer som jag skrivit om här i bloggen under åren, börjar bli comme il faut.

Den senaste tiden har jag faktiskt hört flera inringare som efterlyser värnplikt. Tack för det. En välgärning vore det, om det infördes igen. Eller någon form av samhällsplikts-/krispliktsutbildning. Obligatorisk.

Sedan har vi det där med okunniga bilförare också. Idag hörde jag två inringare, som i likhet med mig tyckte att fortbildning skulle vara obligatorisk för att man ska kunna få sitt körkort förnyat vart tionde år.
 - Åh, då skulle jag inte ha något körkort, är en reaktion jag fått.
Nä - just det! Du kanske inte borde ha något.

Tänk att vi finns, vi som nu börjar bli så många, som tycker lika.
Riktiga dussinmänniskor.

Heja!

*****

Läs även andra bloggares åsikter om Värnplikt, Samhällsplikt, Krisplikt, Körkort, Teoriprov, Bilförare

Människans natur

Vad jag skulle önska att den som är intresserad kunde få vara med mig en dag, när det "ofattbara" inträffar. Jag tänker på dagens händelse med vulkanutbrottet i Island.

Nu fungerar inte det, eftersom vi har sekretess.

Men intressant är att inse hur sårbara vi är. Hur utlämnade människor kan känna sig. Låt mig få betona att de allra, allra flesta böjer sig för fakta och inser att vi gör allt vad vi kan för att hjälpa till för att en resa ska fungera. Att en tjänsteresa (det är sådana jag uteslutande sysslar med) måste ställas in är inget konstigt. Går det inte att transportera sig till mötet, så går det inte. Kan man inte komma hem, så kan man inte. I alla fall inte på det sätt, eller inom de tänkta tidsramarna. Dessa människor är oftast väldigt tacksamma för det man (inte) lyckas med, vilket låter som en paradox.

Sedan finns de som inte ger sig. De som letar syndabockar i varje hörn, varje liten detalj. De som vill skylla på någon. Inte accepterar att de inte får sin vilja fram. Som absolut inte godtar att flyget ställs in, tåget är fullt, inga hotellrum finns, att alla hyrbilar är uthyrda, och framförallt att det inte går att stänga av vulkaner. Det sistnämnda lite ironiskt sagt, men snudd på verkligt, vilket vittnar om hur långt vi fjärmat oss från naturen och dess logiska lagar.

Och då tänker jag att vi inte enbart är sårbara. Vi har också en väldigt låg krismedvetenhet. Vi är helt enkelt jäkligt bortskämda. Ingen har mig veterligen dött av det som hänt idag. I alla fall inte direkt. Det har bara varit obekvämt att inse sin litenhet. Egot har krympt.

Jag har sagt det förr: Inrätta krisplikt.

*****

Och i SVT ...

.. står programledaren i Fråga doktorn och beklagar sig över "den hårda vintern".

Jisses! Pest, kolera, svält härjar jämsides med lepra.

Skicka svenska folket på krisutbildning. Krisplikt som alternativ till värnplikt.

Två månader per invånare.

*****

Kris

Ibland blir jag förbryllad över medmänniskorna som jag delar stad med. Riktigt häpen, faktiskt.

En vattenledning måste repareras. Den ligger mitt under en gatukorsning i centrala stan. Korsningen trafikeras bl.a. av lokalbussarna, som har en av de mer frekventerade hållplatserna i närheten.

På grund av de nödvändiga reparationsarbetena har man måst gräva upp ett djupt hål mitt i korsningen och därför flyttat busstrafiken till en parallellgata, dvs till en annan korsning 100 meter ifrån vägjobbet.

Bilisterna rasar. De kan inte tänka sig att förändra sitt "livsmönster" för denna lilla sak. Än mindre kan de tolka vägskyltarna. Det är i stort sett samma vägskyltar med lämna företräde och huvudled, som satt i den ordinarie korsningen som flyttats ett kvarter. För här har de kört i åratal och förmodligen aldrig sett trafikmärkena. Förrän nu, när de måste förändra sitt beteende en smula.

Jag tänker Ukraina. Jag tänker Syrien.

Och jag skäms över hur futtiga våra "problem" är. Men hur stora vi gör dem, utan att skämmas. Ja - I och för sig kan jag säga att jag skäms. Över medmänniskorna.

Två saker hävdar jag som nödvändiga åtgärder. Jag har gjort det förr, och jag gör det igen:

• Inför krisplikt (jfr den gamla värnplikten) för alla myndiga svenskar. Sisådär några månader på logement, där förmågan att anpassa sig, att ta hänsyn, att lära sig ta vara på sig själv kan tränas.
• Inför krav på ny uppkörning vid varje tillfälle då körkortet ska förnyas.

Och en tredje sak: Skäms!

*****

Kalla mig gärna gammalmodig II

Som om jag skrivit det själv. Precis så. Gårdagens ledare i NSD är på pricken, tycker jag. Det handlar om det nyvaknade intresset för värnplikt. Ledarskribenten har fattat galoppen. Och för dig som inte åååååårkar läsa hela texten har jag fetmarkerat särskilt viktiga punkter som jag håller med om. 

Jag fick inga som helst reaktioner när jag skrev om detta för några dagar sedan. Kanske var det för hårdsmält i jule- och nyårstider. För jag tror att de flesta har en åsikt. Fram med den bara! 

Nu till Olov Abrahamssons ledare i NSD:

---------------------------------

Den 16 juni 2009 drev den dåvarande borgerliga regeringen igenom beslutet att skrota den allmänna värnplikten i fredstid. Det var ett beslut som fattades med knapp majoritet i riksdagen. Bara tre röster skiljde. Röstsiffrorna var 153-150. Socialdemokraterna var emot. Man kan i och för sig diskutera hur allmän värnplikten var i realiteten. Den gamla folkförsvarstanken hade urholkats rejält i början av 2000-talet – och även tidigare S-regeringar hade sitt ansvar för utvecklingen. Visserligen var alla män mellan 18 och 24 år skyldiga att mönstra. Men allt färre blev kallade. Åren innan skrotandet av den allmänna värnplikten var det bara 10 procent av de unga männen som gjorde lumpen. 

Många borgerliga ledarsidor hyllade avskaffandet av värnplikten. ”Äntligen”, skrev till exempel det liberala flaggskeppet Dagens Nyheter i sin huvudledare dagen efter riksdagsbeslutet 2009. Värnplikten beskrevs som både ”gammalmodig och ineffektiv”. Men sent skall syndaren vakna. I sin söndagskrönika 19 december 2015 medger nu DN:s chefredaktör Peter Wolodarski att ”slutsatsen var lika tidstypisk som felaktig”. Han argumenterar istället för ett militärt försvar med bättre folklig förankring. ”I dag behövs mer än på länge en mötesplats där unga svenskar, oavsett bakgrund, samarbetar”, skriver Wolodarski bland annat. Omtänkandet är senkommet men ändå mycket välkommet.

Värnpliktsförsvaret hade egenskaper som aldrig kan uppnås med ett yrkesförsvar som bara rymmer de mest motiverade stridisarna. Själv gjorde jag lumpen på gamla I19/P5 i Boden 1982/83. Stockholmare, norrbottningar, arbetarbarn, överklass – folk av alla sorter – fick en utbildning i att samsas och ta gemensamt ansvar. Vi fick lära oss att inte bara tänka på oss själva, utan också vikten av samarbete för att samhället ska fungera. Författaren och journalisten Göran Rosenberg har beskrivit värnplikten som en nationell brobyggare och smältdegel. Och så var det. Värnplikten var inte bara en militär fråga; den rymde också sociala och demokratiska värden som inte går att underskatta. Det spelade roll att SSU:are från Kalix och MUF:are från Lidingö bodde på samma logement och fick samma miltära grundutbildning.

Nu öppnar också nye försvarsministern Peter Hultqvist (S) för att återinföra värnplikten. I höstas tillsatte han en utredning om en ny typ av värnplikt. ”Vi måste hitta vägar så att vi breddar den folkliga förankringen. Men det handlar också om kunskapen bland svenska folket om hur man hanterar krissituationer oavsett om de är militära eller civila”, sa Hultqvist till radio-Ekot 28 oktober. Enligt direktiven ska utredningen titta på en kombination av anställda soldater och värnpliktiga, en modell som både Danmark och Norge har. Uppenbarligen har en sådan inriktning ett starkt folkligt stöd. Sju av tio svenskar vill återinföra värnplikten, enligt en aktuell opinionsmätning från DN/Ipsos. Man diskuterar exakt hur en ny pliktlag ska formuleras. Men den borde omfatta både män och kvinnor, liksom innehålla både militära och civila inslag. Det handlar inte bara om militära hotbilder. Den stora branden i Västmanland sommaren 2014 visar till exempel vikten av att snabbt kunna mobilisera många människor för att lösa en akut situation. På samma sätt kan det handla om allvarliga samhällsstörningar som orsakas av stormar och översvämningar.

Vi lever i ett allt mer individualiserat, segregerat och polariserat Sverige. Men ska samhället fungera krävs förmåga till gemensamt ansvarstagande. En ny form av allmän värnplikt kan skapa en mötesplats som fostrar fram en ny samarbetsanda i det svenska samhället och förbereder ungdomar för deras liv som vuxna samhällsmedborgare. 

Olov Abrahamsson

--------------------------

Här är mitt förra inlägg i frågan.
Och här finns flera exempel på inlägg som handlar om liknande frågor i stort och i smått.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Värnplikt, Samhällsplikt, Krisplikt