söndag, september 30, 2007

Luleå centrum 30 sep kl 12.14, Gültzauudden



Det är längesedan som höstfärgerna varit så intensiva som i år. Den här rostbruna varianten är inte den vanligaste. Gult, orange och rött flödar däremot generöst emot mig på promenaden.

*****

Kappvändning

Brukar inte du betala för en tjänst? Något du har behov av, men inte kan producera själv. Själv tycker jag att det är helt naturligt.

Ett nytt skatteutjämningssystem utreds. Ett system där kommuner i glesbygd får tillskott från kommuner som, så att säga, tjänar på att de andra kommunerna finns.

Du vet, de där kommunerna som ligger långt borta och står för råvaror i form av mineraler och energi som ger landet rikedomar. Kommuner som får delar av sin trakt förödd för all framtid. Som kämpar i motvind med att uppfostra barn, utbilda dem för skattepengar, bara för att sedan skicka iväg dem till bättre bemedlade kommuner, som redan kämpar med jättehöga lönekostnader, trafikinfarkter och bostadsbrist.

Nu klagar kommunerna i Stockholmsområdet över att detta förslag läggs fram, och anser att de är orättvist behandlade. Anförda av finansborgarrådet Kristina Axén Olin i Stockholms kommun.
- Jag förutsätter att regeringen (Av hennes egen färg. Min anm.) slänger den här utredningen i papperskorgen. .... Detta ger mig inget incitament alls för att se till att fler börjar jobba och fler flyttar hit.

Är det inte helt naturligt att de som nyttjar dessa tjänster även betalar för sig? Är det inte ett bra exempel på principen "tillgång och efterfrågan"?

En princip som annars brukar hyllas rätt oförblommerat i alla andra sammanhang.
Det vore väl marknadsanpassat, om något!
Ja, rena drömmen för en moderat.

*****


Andra bloggar om: , , , ,

Lyx...

.. är att känna doften av nykokt lingonsylt sprida sig i lägenheten.






*****


Andra bloggar om: , ,

Nu börjar...

.. höstgardinerna att åka upp här hemma.

Och nu undrar jag om jag kan få ställa en fråga till min intelligenta läsekrets. En fråga där jag vill ha en välgrundad förklaring.

Varför sätter man upp mörka gardiner, när vi går mot den mörka årstiden? Vad är det vi försöker stänga ute?

Jag är medveten om att det här är "traditionsburet".
Men var finns logiken.
*****


Andra bloggar om: , ,

Se den!

Söndag i stan, efter att igår kväll sett premiären på Norrbottensteaterns uppsättning av Krymplingen på Inishmaan.
En tragikomisk berättelse från de små Aranöarna utanför Irlands västkust. En pjäs om drömmar och fördomar, och om vad som händer, när Hollywood plötsligt dyker upp och söker skådespelare för en långfilm. En guldgruva av karaktärer finns, och visst blir det till del lite förutsägbart. Tror man!

Jag är ingen riktig teaterfantast, även om jag försöker se några uppsättningar varje säsong.

Men den här gick in.

*****


Andra bloggar om: ,

lördag, september 29, 2007

Röj


Precis som förra helgen, så blev det röj även denna helg. Så är det på hösten.

Idag skulle stora rishögen nere vid stranden brännas. En fantastisk, strålande, kylig och solig dag, med blå himmel och inte ett moln någonstans hur många gånger man än snurrade runt i 360 grader, eller 400 nygrader. Nix!

Solen vräker ner och havet är koboltblått. Lövträden makalösa i sina gula och röda nyanser.

Grannarna hjälper till. Nu blir allt sly som röjts under sommaren, till aska. En och annan byrå blir också lågornas rov, tillsammans med en ilandfluten trasmatta bortom all räddning.

Kaffe på stranden. Vilken lyx. Kanelbullar, kardemummaänglar. Vi sitter och drömmer och stirrar in i elden, på havet, på höstfärgerna och känner solen värma.
Lena tar oss tillbaka till verkligheten.
- Tänk, i till exempel Afghanistan skulle de nog inte göra så här.
- Vadå?
- Ja, elda upp så här mycket "ved", utan att ta vara på energin.


*****


Andra bloggar om: , , ,

fredag, september 28, 2007

Rånlandet 28 sep kl 23.12


Vad vore jorden utan månen?

*****

Svenskt?

- Du! Nu bjuder jag dig.
- Näe men...
- Jo, jag vill bjuda.
- Men...
- Schluta schwamla. Jag betalar!
- Jamen inte var det ju nödvändigt.


Jag, för min del, hade bara sagt, "tack, vad hyggligt".
*****

Till dig...

.. som sökt information om "dunjackan luktar illa" på Google och hamnat hos mig, vill jag bara säga:

En dunjacka skall användas när det är kallt!
I regn och plusgrader mår den sämst, och vill då helst hänga hemma.
Dun kan mögla.

Varsågod! Detta var ett gratisråd från en som knappt tar fram dunjackan på hela året, trots att jag bor där jag bor.

*****
Andra bloggar om ,

Jag hade tyvärr inget...

.. rödare än vinrött att ta på mig idag.

Hoppas det duger.
Det gäller ju en god sak.

*****

torsdag, september 27, 2007

Fest igen

Jodå! God mat bjöds på jobbet idag. Vår lilla tremannaarbetsgrupp fixade lunch åt de återstående14 kollegerna.

Alltså blev det Marris mustiga renköttsoppa, Berras superbröd, och ett avslut med Babsans urgoda blåbärspaj med vaniljsås. Hemgjort förstås.

Så nu har de andra arbetsgrupperna fått något stirrigt i blicken och små svettpärlor i pannorna.









Hur kontra?

*****

onsdag, september 26, 2007

Tid för allt.

När jag veckopendlade till jobbet i Stockholm under två år på åttiotalet, slogs jag ofta av hur lång tid det tog att utföra ärenden i den stan. Så där till vardags. Det var ett farande och flängande kilometervis om man skulle till posten, banken eller systemet och särskilt om man hade ärenden till flera av dessa ställen efter jobbet. Aldrig kom man hem, kändes det som. Och att ordna något på lunchen var bara inte att tänka på. Då fick man svälta.

Här i stan fixar man det mesta på en kvart. Det är bara att gå utanför dörren en sväng och vända, så är det gjort. Det är den stora fördelen med att bo i en mellanstor stad.

Men idag
fick jag revidera. Jag skulle besöka monopolet och traskade iväg direkt efter att jag lämnat av cykeln och diverse jobbgrejer hemma.

Man känner folk. Man träffar folk. Denna dag en hel del. På Systemet träffar jar Rolle, som är väldigt pratsam. Till saken hör att han dessutom kan en del om vin. "Den där måste du prova. Och den där också."I minst tjugo - tjugofem minuter går vi omkring och botaniserar. Han pekar, och jag kommer ut med mycket mer än jag hade tänkt. Men kul att träffas.

Se där! En gammal bekant. Kent, som jag inte sett på väldigt länge står där och ser pratsugen ut, när jag kommer gående. "Jo, det är fullt upp. Jag har ju varit där ett år nu." Vi var arbetssökande en period samtidigt och sågs en hel del under Trygghetsrådets skyddande vingar. Nu har vi båda fått jobb, och han visste inget om mitt. Där gick en kvart till.

"Nämen hej." Jag hinner 27 meter innan Siwan kommer jämsides. "Vet du", säger hon, "jag har kontaktat Kulturens Hus och tipsat om dina bilder från bloggen. Du borde ställa ut. Anette kommer nog att ringa dig." "Oj", säger jag.

Lämpar av min påse hemma och drar till ICA. Där står Billy och rotar i bröddisken
"Hi Bert. What about Saturday? Shall we meet outside the theatre?"
"Det blir väl bra", säger jag, "halv sju eller nå't. Du har biljetterna, va?"
"Yes. What about dinner?"
"Too early before the play" tycker jag, och vi är överens. "Men Tallkotten har köket öppet till 22.30. Jag har kollat. We could have a bite afterwards."
"Okej, jag kollar med Carmen".
"Gör det", säger jag. "Vi borde kanske boka bord. Pjäsen slutar kvart i tio."

En och en halv timme.
Men mycket blev uträttat.
Aldrig hände så'nt i storstan.
Där tog det bara tid.

*****



Både DN och SvD berättar idag om symptom som visar att storstäder är fel. Helfel.

Andra bloggar om ,

Luleå 26 sep kl 22:13



*****

Efter fikat...


.. tar jag mig en bit till.














*****

Vi ventilerar våra fördomar...

.. under lunchen.

"Vet du hur man definierar en intelligent nordamerikan", frågar M över den citrusgratinerade hokifilén.
"Nej", svarar jag mitt i en kaffeklunk. Jag har kommit till slutet av måltiden.
"Jo, det är en, som har flyttat därifrån."


Det är den typen av djupt filosofisk konversation som präglar lunchstunderna.
*****

tisdag, september 25, 2007

Kluvet

Vad är det som gör
  • att vi utvecklar TV-sändningarna till digitala
    • och får små ljudavbrott och osynkat tal på köpet
  • att vi förmodas önska HDTV-kvalitet
    • och ser fler och fler inslag med lite suddiga och konstgjort raspiga bilder, som vore det en gammal film
  • att platt-TV:n skall vara av gigantiska mått
    • men att vi förväntas titta mer och mer på TV i mobilens fjuttiga ruta.
Schizofreni?

*****
Andra bloggar om: , , ,

måndag, september 24, 2007

Symmetri


Vissa kunder "bor" väldigt fint.
Faktiskt!













*****

Rädda mig

Hur gör man för att slippa ifrån? Varje gång jag söker något på hitta.se så hamnar jag i Kälsjärv. Ja inte om jag skriver in Parkalompolo, Ödeshög, Horn eller Malmö, förstås. Nej Kälsjärv står där för evigt inristat, när jag klickar in mig på "hitta".

Egenligen har jag inget som helst emot Kälsjärv. Kanske är det vackert där.

Men jag gillar inte stalkers.

*****

söndag, september 23, 2007

Kvällsmediaskymning - Tack och lov.

Jag har inte följt med i den där tragiska såpan McCann. För det verkar som det är det, som det hela utvecklats till.

Men jag är alltid mycket skeptisk till historier som blossar upp på det där viset. Något lurt är det. Men ingen vet vad. Pressen tror att de vet, men säger egentligen inget. För om de visste, om de någon gång får tillgång till sanningen i den historien, så falnar intresset. Det är "katastrof" för historiesnickarna, som då måste leta upp någon ny historia. Alltså hålls den vid liv, så länge som det överhuvudtaget är möjligt. Hur tunn storyn än är.

Någon som vet vad som hände med den där österrikiska flickan, som "lyckades fly" från sin kidnappare efter 8 år, eller vad det var.

Den historien litar jag inte ett ögonblick på. Nys, hela rasket.

Men nu tror jag att till och med kvällspressjournalisterna insett att deras alster är av sjunkande kvalitet. I vilket fall tror de inte längre på sin produkt. Hur skall man annars tolka att skiten måste säljas med hjälp av "extramaterial", dvd-filmer, böcker och så vidare. Grejer som någon annan producerat. Någon skickligare.

Men egentligen är det inget jag beklagar.
Tvärtom!

*****



Inlägget är egentligen en kommentar som jag skrivit hos Berndt.
Andra bloggar om: , ,

Förresten... Sa jag...

.. att vi käkade grytstekt älg, med kålrots- och äppel"tagliatelle", smör- och vitlöksfrästa kantareller och enbärssås till middag igår kväll?

Sa jag det?

Nähä!

Men nu vet du.

*****

Gammal bekant

Bakom knuten sitter plötsligt Mikkel/Mikkelina, som om inget hänt. Lite diskret i skymningen har h*n smugit hit. Där i utkanten av brolampans ljuscirkel verkar den helt oberörd, när jag kommer ut. Som om den suttit där hela tiden. Som en gårdvar. Inte sedan i vintras har vi sett till den. Förmodligen har sommaren varit god med gott sällskap och vi har inte "behövts".

Nu mörknar kvällarna med sammetssvart himmel och gnistrande stjärnor. Då passar det sig att söka sällskap, minsann. Då är även en liten rävstackare kanske lite mörkrädd och ensam.

Glada är vi att återse en kompis. Frisk och fin i pälsen, som är betydligt tunnare än den var i vintras. Men svansen har kvar sin yvighet.

Välkommen, säger vi.



*****

lördag, september 22, 2007

Höstlördag

Den här tiden på året präglas mycket av förberedelser. Sommaren är slut och hösten står i full prakt. Vintern kommer. Och den får inte komma objuden. Den kapade och kluvna veden skall in i ladan. Kanske återstår någon hög långved, som fortfarande väntar på att tas om hand. De sista bären skall plockas. Gräset behöver klippas igen. Fasiken vad det har växt i sommar.

Vi kör in till återvinningen med skrot. Vi eldar ris från slyröjningen. Men vi stannar också upp ibland. Njuter av stillheten, klarheten och färgerna.

Eldens rök.


*****

fredag, september 21, 2007

Hallå - Var är du?

Branschen jublar. 350 000 GPS-mottagare skall säljas nästa år till hugade svenskar. "Alla vill ha en", skriver DN i en liten notis.

Karta och hjärna är inget att lita på längre. Nu måste vi ta till satellitnavigering.

Vad skall man säga? Grattis lilla människa! Nu skall du äntligen få hitta rätt i tillvaron.

Jag skulle hellre vilja säga:
Stackars lilla människa, som så vilsen är.

*****

torsdag, september 20, 2007

Dagen gick...

.. snabbt och lätt. Start klockan åtta med besök hos företagshälsovården för provtagning. Vi har misstänkt mögelskada i huset där min arbetsplats ligger. Och nu skulle det konstateras om vi blivit påverkade, eller inte.

Undrar hur mitt prov blev, egentligen. Stoppade nämligen i mig en icke föraktlig mängd jämtländsk blå- och vitmögelost igår kväll. Det är ju så gott. Testpersonalen tror nog att de fått in en blodig gorgonzola.

På jobbet vid halv nio. Kalkyler och offerter. Samtal och e-post. Kontaktar Tanya i Kapstaden för slutrapport.

Till fikat bjuder Claes på kolatoppar. Mums, och förbjudet.

Sedan leverantörsinformation med mera fika. Men hon var så snygg att det inte gick att tacka nej vare sig till ambrosiakakan eller toscan.

Lunch med M. Timjangrillad lax, skagenröra och rostad potatis. R kommer förbi och berättar att hon minsann åker till Glasgow imorgon. Bara för att göra mig avundsjuk.

Eftermiddagen lunkar på till 14.00 då jag har min massagetid. Somnar. Och sen var det fika igen. Fler kolatoppar och en ambrosia.

Får in en ny förfrågan som kräver att jag lägger allt annat åt sidan för resten av dagen.... ja, i alla fall till kvart över fyra, då jag tackar för mig och sticker till frisören.

Hemma. Mat. Och sedan iväg till stormarknaden för att bunkra. Svischar sedan ut till stugan i kvällsmörkret. Vi packar in helgens mat, fixar lite och vänder hem under årets, eller i varje fall säsongens första norrsken. Det kan faktiskt gälla som årets första, för i vintras var det sällsynt dåligt med norrsken.

Min lilla kompaktkamera klarade det rätt bra.




*****

Bara så ni vet

Det är snart dags, vilket både Utblick och Insikt, och NorrbottensKuriren påpassligt rapporterar.
*****

onsdag, september 19, 2007

Ständigt denna kamp

På mitt jobb arbetar 14 kvinnor och 3 män. En av kvinnorna har en fenomenal förmåga att nosa upp små oskyldiga skämt, som gränsar till hets mot folkgrupp.
Men vi män, vi finner oss. "Låt dem leka", tänker vi, när skrattsalvorna ekar i lokalerna.
Så storsinta är vi.


Elva människor hängde i ett rep under en helikopter, tio män och en kvinna.
Repet var inte starkt nog för att hålla för dem allihop.
Så de bestämde att en var tvungen att släppa taget för att annars skulle de alla falla.
De kunde inte bestämma vem som skulle bli tvungen att släppa taget förrän kvinnan höll ett gripande tal.
Hon sa att hon frivilligt skulle släppa repet för att hon var kvinna och van vid att offra sig för make och barn och för män i allmänhet utan att få något tillbaka.
När hon avslutat sitt tal började alla tio männen applådera..

*****

tisdag, september 18, 2007

Inget ...

... har blivit skrivet idag. Hm! Jag som hade tänkt utgjuta mig över tjuvjakten i Norrbotten. Brottsförebyggande rådet har ju genom en undersökning kommit fram till att den bild som filmen Jägarna skildrar, stämmer bra överens med verkligheten. Jag minns att jag tyckte detsamma, när filmen var aktuell. Många andra norrbottningar, däremot, tyckte att filmen var en nidbild.
"Så'na är vi inte!"

Jo - det är precis så'na vi är.

Skämmes!

Om du, tjuvjägare, som läser detta, skulle inse hur okunnig du är. Hur fullständigt inkompetent och genomegoistiskt du agerar, så skall du ändå veta att okunskap går att bota. Med bara lite intresse för den natur du nu förbrukar, skulle kanske även du lära dig något bortom förmågan att använda avtryckarfingret.

Tills dess är du bara värd förakt.
Djupt förakt!

---

Länsstyrelsen har inventerat och funnit att skadorna från terrängfordon ökar starkt i länet.

Och det gör mig bara så besviken och arg, att jag inte ens orkar engagera mig i det. Kör slut på naturen bara, så slipper vi turisterna, och allt annat med, för den delen i fortsättningen.

Vi kan ju börja om efter nästa istid.

*****


Andra bloggar om: , , , , ,

måndag, september 17, 2007

När jag...

.. kom ut till cykeln och låste upp den, landade de första regndropparna på sadeln.

Inte förr.
Utan just då!

Ring mig, SMHI, för korrekta prognoser.
*****

söndag, september 16, 2007

Stealth

Somliga gör allt för att väcka uppmärksamhet. Andra försöker undvika den. Den här gynnaren placerade sig på utsidan av det fönster, som jag har som utkik från stugbloggandet.

Naturligtvis åkte kameran fram. Ett par snabba bilder genom rutan. Det är alltså magen på krypet du ser.

Lustig design. Förmodligen för att undgå att bli upptäckt av radar, och då menar jag inte av den sorten som finns på sprejburk. Det måste dock vara oerhört frustrerande att försöka krypa in någonstans och gömma sig för dåligt väder, när man är sådär "bredaxlad".

Ett försök att rusa ut och ta fler bilder, så att säga från ryggsidan, misslyckades. Just när jag närmade mig fick jag se den dra iväg runt husknuten. Försvunnen, till och med för min radarblick.

Vilket förmodligen var helt enligt planerna.
Krypets, alltså.
*****
Andra bloggar om: , , ,

Varför har jag en stark känsla...

.. av att bruksanvisningsförfattare

  • aldrig i verkligheten sett den apparat de skriver om
  • inte kommit på att försöka utföra de handgrepp de beskriver (vilket i och för sig är svårt, med tanke på föregående punkt. Men ändå!)
  • alltid svarar på frågor, som man inte har något som helst behov av att ställa
  • hade IG i svenska
  • i allmänhet är sadistiskt lagda.
*****

Andra bloggar om: , ,

lördag, september 15, 2007

Inte tackar man nej...


.. till reninnerfilé med honungsbakade rotsaker med äpple och dragon. En messmörssås med lingon därtill.

Särskilt inte, när man lagat det själv.

*****

Långkok

Ibland blir jag så där härligt, heligt politiskt inkorrekt.

Läser i länspressen om en skola i Boden, Fagernässkolan, som hårt drabbats av bråkiga elever, som lever ut sina sämsta sidor å det grövsta.

Hot och trakasserier, ja till och med dödshot har uttalats från bråkstakarna, som är i elva-tolvårsåldern (!!!). De som drabbats är yngre barn.

Det har nu gått så långt att en del föräldrar håller sina barn hemma från skolan. Skolledningen sitter i krismöte. Även lärare har råkat ut för hotelser.

Min undran är: Var lär sig ungarna dessa fasoner? TV? Dataspel? Samhället?

Det är då jag drabbas av onda och fula tankar, och undrar om inte det bästa vore....
.. ett rejält och effektivt, gammalmodigt kok stryk.

Ja, åt busarnas föräldrar alltså.
*****


Andra bloggar om: , , ,

Som genom ett trollslag...

.. funkar mitt mobila bredband hyfsat igen. Igår var det rent hopplöst. Jag fick starta om förbindelsen ungefär varannan minut, för att det skulle fungera. Oftast kunde man få iväg ett meddelande. Men något svar från sajten var inte att förvänta.

Döm om min förvåning, när jag i morgonens nyhetssändningar får veta att både Telia och Tele2 har problem med sina mobila bredbandslösningar. Folk intervjuas och berättar att "jo, förbindelsen bryts stup i kvarten". Och jag som trodde att det var den dåliga täckningen här i radioskuggan.

"Det kan bli tal om ekonomisk kompensation", säger Teliarepresentant.

Ja, jäklar. Man kan stämma dem.
Pengar väntas!

Men så typiskt.
Nu funkar det.

*****


Andra bloggar om: , , ,

Klockan är snart nio...

.. och här ligger jag och lyssnar på frukostförberedelserna nere i köket. Radion har varit påslagen sedan kvart över sex. Naturmorgon från ett blåsigt Lysekil. Och samma blåst har nått hit. Plus regnet.

Härligt med brasa i spisen och frukost. Och så får man väl genomlida Ring så spelar vi en timme till. Tydligen har vi ett enormt behov av att ha en mamma (Lisa Syrén) som gullar med oss på lördagmorgnarna.

Men sen blir det Spanarna.

Det blir innedag idag.

*****

onsdag, september 12, 2007

Nu börjar inbjudningarna...

.. droppa in. Tack för det!

Först förstod jag inget alls. Sedan började jag klicka på länkarna. Nu är jag plötsligt med.

Och nu förstår jag ingenting, igen.

Varför?
Berätta!

*****


Andra bloggar om:

måndag, september 10, 2007

Helgblandning

Blåbär och lingon, och världens tranbärsställe.
Vedkap och vedklyv.
Kaffe på stranden.
Sol och moln och träd som skall fällas.
Röjsågssurr och god mat.
Sorgmanteln flyger.
Älgko på tomten.
Markens ljung färgas röd och violett.

Höst.
*****

lördag, september 08, 2007

Fläsket brinner

Plötsligt tystnar musiken och belysningen tänds. Förvirring och frågeteckensansikten.
"Plingplong. Brand har utbrutit i byggnaden. Vi ber samtliga att snarast bege sig mot närmaste utgång. Använd inte hissarna!
Plingplong. Attention please. Fire has been detected in the building..... "

Va?! Ingår det här i showen? Eller är det på allvar. Under några ögonblick händer absolut inget. Vi hör vad som sägs från högtalarna i taket, men vi sitter bara och tittar på varandra. Ingen vill vara första fegis, som springer ut. Men, som på ett givet tecken kommer insikten till alla. Vi måste ut!

Det här händer när Fläskkvartetten precis dragit halva första numret i fredagkvällens konsert. Och i tjugo-tjugofem minuter får vi vänta, stå i entréhallen och trampa, medan plingplongandet återkommer med jämna mellanrum; "... Brand har utbrutit. Vi ber samtliga..."

Brandförsvaret letar igenom byggnaden och konstaterar att ingen brand finns. Det var istället diskotekrök från en annan lokal i byggnaden som irrat sig iväg och träffat en detektor.

Snart sitter vi på plats igen. Konserten kan fortsätta. Voices of Eden heter Fläskkvartettens senaste album. Det är nummer från den skivan, som nu spelas live här på Kulturens Hus. Blandat med nytt material. På skivan finns tolv gästartister. Här finns fyra av dem.

Och det blir som ett fyrverkeri. Freddie Wadlings karaktärsstarka stämma, Nicolai Dungers särpräglade, Andreas Mattsons mer alldagliga, och Titiyos bärande klara. Det blandas friskt. Det leks. Det testas. Det mesta är bra, somligt blir urbra, till exempel Titiyos duett med Nicolai. Oj vad det knottras över hela kroppen. Tyvärr gick Andreas röst fram dåligt. Mixningen felade.

Men kvällen var som helhet lyckad. Och efter att ha lyssnat på skivan regelbundet sedan i vintras, så gav det här nya dimensioner till musiken.

Nöjda vandrade vi vidare i Luleåkvällen. En god bit mat på Tallkotten och en öl med halvbekanta på puben avslutar kvällen.

*****


OBS! "Fläsket brinner" (musikgruppen, alltså) i rubriken har inget med Fläskkvartetten att göra. Att begreppet förekommer här, är bara ett uttryck för den höga nivå, som min humor ligger på.

fredag, september 07, 2007

SJ SJ gamle vän

Här i norr har vi en bedrövlig standard på tågtrafiken. Gamla skitiga och omoderna vagnar (förutom sista tiden, då en viss upprustning skett), har inte lockat kunderna. Ansvarig för transporterna har varit Veolia (låter som någon slags spensalva för vård av kospenar), f.d. Connex.

Men nu har en ny upphandling skett via Rikstrafiken. SJ kommer tillbaka till våra trakter. Och jag får bara säga grattis.

Under en tid hade vi även Tågkompaniet, som skapade en förtroendefull produkt, men som tappade upphandlingen efter alltför kort tid. De gjorde sig populära inte bara bland allmänheten, utan även hos turistföretagen här i norr.

Nu gäller det för SJ att visa framhjulen igen. Förhoppningsvis tar de även över den duktiga personal som Veolia/Connex haft och som många gånger kämpat hårt i motvind.

*****

Inre angelägenheter

Utländska ledare försöker idag få Sverige att stifta lagar. Lagar som passar dem! Jag upphör aldrig att förvånas över vilka påhitt, som uppstår i religionens namn.

Nu kan man bara hoppas att vår statsminister avvisar dumheterna. Vi har religionsfrihet. Men det är väl egentligen det enda sammanhang där epitetet frihet kan kopplas till religion.

Vi har en grundlag att värna om.
Den bestämmer vi över.

Hoppas jag.

*****



Läs även Annika Bryns utmärkta inlägg i samma ämne.

torsdag, september 06, 2007

Noll napp

Polisen lyckades inte finna den granat jag hittade i fjällen för en månad sedan. De gjorde enligt deras egen uppgift en rejäl genomsökning av området.

Lite märkligt känns det, eftersom vi "sprang på den" rätt enkelt. Den ligger helt öppet.

Nåväl. Sökandet återupptas eventuellt när det blir barmark igen, nästa vår.
*****

Jaha

Jag får väl böja mig då. På min skärm var höst-råg-ljusoliv-färgerna riktigt snygga.

Men man vet ju aldrig hur ni har era skärmar inställda. Säkert alldeles för mycket färg. Så jag får väl rätta mig efter majoriteten.

Fast böjer jag mig inte helt. En härligt mättad brun färg i kanterna får ni stå ut med. Och den är verkligen mörkt cacao/kaffebrun. Är den inte det hos dig, så måste du justera på hemmaplan.

Hoppas du trivs bättre nu.

*****

Stopp

Och veckorna går.
Snart är det
jul,
påsk
och vår.

Och ingen gör något åt det!

*****

onsdag, september 05, 2007

Alltså, egentligen

Vad tycker du? Blev den här färgsättningen bra. Jag har nu dämpat ner färgerna lite, sedan jag fått se hur min blogg såg ut på jobbdatorn.

Skrikgult och skrikgrönt! Den såg ju ut som en pakistansk lastbil som kört i diket.

Men nu då?


Tycker du att min blogg blivit...
snyggare
fulare
eller har du inte märkt någon skillnad
  
Free polls from Pollhost.com



*****

Vem var det?

Strosade hemåt, efter lunchen igår. Jag hade ju tagit ledigt hela dagen, bara för lyxens skull, efter mitt läkarbesök. Solen sken från klarblå himmel och livet kändes skönt.

Där jag går på trottoaren på väg från Kulturens hus, cyklar en yngre man upp vid min sida och säger:
"Jaha - Och här går du och sliter. I farten som vanligt".
Jag känner igen honom. Men ändå inte. Solen ligger rakt in i mina ögon, så jag får kisa. Det måste han också göra, så jag ser inte riktigt hans rätta utseende. Men det är något bekant i alla fall.
"Nja", svarar jag. "Sliter gör jag inte. Jag är lyxledig, faktiskt."
"Åhå - Det låter skönt."
"Jo, vädret är ju fint."
"Ja, jag har inte så mycket att göra jag heller, idag", säger han. "Skall bara posta ett brev."
Vem är han? Jag letar i mina hjärnvindlingar. Försöker associera. Visst läspar han lite? Hm!? Från någon fest? En kund? Jobbar han på någon affär, som jag brukar handla i?
"Men har'e bra, då", säger han och cyklar vidare.
"Du också", säger jag.

Man spelar med. Försöker fegt att inrätta sig. Säga de rätta sakerna. Och hjärnan går varm. Jag brukar ha extremt lätt att känna igen folk, och att sätta rätt namn på dem också. Men nu slog det totalt slint.

Du! Om du läser det här; berätta vem du är!

*****

tisdag, september 04, 2007

Förlorad

En idrottsskada, som jag har dragits med i massor av år, skulle undersökas idag. Med kallelsen till specialistmottagningen på kirurgkliniken i Kalix (Jo, här i Norrbotten får vi åka till Kalix om vi vill bli opererade.) i fickan, susade jag iväg i morse. Skulle infinna mig halv tio. "Kom gärna en kvart före", stod det i brevet.

Min skada är av den tjusigare sorten. Förvärvad i Frankrike minsann. Närmare bestämt i fina skidorten, det vill säga Val d'Isère. Och ännu närmare bestämt i en stollift i La Daille, eller Dallaj, som vi i kompisgänget snart döpte om stället till.

Jag har varit rätt stolt över denna defekt. När folk har frågat "Men, vad har du där", så har jag bara svarat "Var?", och sett lite allmänt och klädsamt förvirrad och förvånad ut.
"Där! I knävecket."
"Ååh. Det är bara en liten törn, jag fått av en stollift. I Val d'Isère", svarar jag, i akt och mening att frågaren skall falla i djup beundran för mina bedrifter.
"Men det ser ju ut som ett åderbråck", säger den okänslige.
"Förvisso", säger jag, "men det är det som skadan utvecklats till med åren, förstår du", svarar jag, inte utan en lätt förnumstig ton.

Idag skulle jag träffa läkaren, som skulle avgöra om denna skada skulle opereras. Remitterad av en annan läkare, som jag uppsökt på grund av ett eksem, som jag ville bli av med, och av en slump fick syn på min stolthet.
"Oj", sa han, och skrev en remiss.

Jag tas emot av en rejäl sköterska.
"Jaha - Du har remiss. Ja, då kostar det inget. Har du kört bil hit?"
"Jepp", svarar jag. (Det är åtta mil från Luleå till Kalix.)
"Då blir det sextio kronor."
"Jaha." Jag börjar ta upp plånboken.
"Varsågod. Det är bilersättningen."
"Oj, skall jag få det?"
"Jajamensan. Lite fikapengar."

Jag visas till en soffgrupp och ombeds vänta. Doktorn kommer och hämtar mig, när det är dags.

Doktorn visar sig vara en ung, slank, blond, nordisk huldra på cirka 1,85. Längre än jag alltså. Ser doktorer ut så, nuförtiden? Med fast hand hälsar hon mig. "Hej. Jag heter Anna." Och så lägger hon till "läkare", för att inga tveksamheter skall råda.

Inne på undersökningsrummet får jag berätta. Om skadans uppkomst. Hur jag tycker att den känns, om jag har ont, eller är benet svullet. Jag svarar snällt på frågorna.

"Då skall vi ta och titta", säger hon. "Du kan hänga byxorna där." Hon pekar på en krok under spegeln.
"Oj", säger hon, och jag förstår att hon är imponerad.
Med stor professionalitet undersöker hon. En sorts ultraljud. Hon kollar klaffar och cirkulationsflöde. Klämmer och känner. Stänger blodflödet och öppnar igen.
"Och du har inte ont?"
"Nej", säger jag. "Men det sista året har jag haft lite krampkänningar... ja, sendrag i vaden, alltså."
"Hm." Hon resonerar med sig själv. "Aldrig svullet?"
"Nej."
"Jahapp. Då tror jag vi lämnar det som det är. Vi opererar ju inte i onödan. Det här är ju inget farligt. Det blir inga följdverkningar av åderbråck, så länge cirkulationen funkar."
"Jag förstår", säger jag och inser att jag får behålla min intressanta lilla defekt. Inte är jag speciellt ledsen för det.
"Nej", säger hon, "kanske om tio-tjugo år är situationen en annan. Och då är du välkommen tillbaka." Hon ler ett vackert leende och sträcker fram handen för att säga adjö.
"Ja, tack då", säger jag.
Då säger hon det som hon inte får säga. Det jag fruktar mest.
"Och jag tror inte att det där åderbråcket har uppstått av någon stollift. Nej, jag är helt säker."

Jäklar!

När jag skrev in mig, fick jag en blankett, en enkät, som jag ombads fylla i med mina synpunkter på vården.
Den slängde jag.

*****


Andra bloggar om: , ,

måndag, september 03, 2007

Dags att se sanningen i vitögat

Att vi snart ser ut som amerikaner är väl ingen nyhet. Då tänker jag på kroppshyddan.

Sedan 1960 har vi ökat läskkonsumtionen med 243 procent(!!!), och dricker nu 94 liter per person och år.

Godis proppar vi i oss 127% mer än då.

Övervikten skenar.
Och vi skyller på generna!

*****



Källa: Aktuellt 18 idag, i samarbete med Jordbruksverket och Livsmedelsverket.

Andra bloggar om: , , , , ,

Tuffing VI

Många växter skyddar sig mot en fientlig omgivning. Det kan vara taggar, gift, eller något annat finurligt påhitt. Fjällbinkan skyddar sina knoppar och blommor mot kylan, med päls. Mycket intelligent. För det kan inte vara lätt att tillbringa sin tid uppe på ettusentrehundra meters höjd över havet. I ur och skur, blåst och sol. Pälsen bevarar värme. Men också fukt. I stark blåst, som den här dagen då denna bild togs, är det stor risk för uttorkning. Särskilt när man står med rötterna i grus, och solen skiner obarmhärtigt.


*****

Vet inget

Under dagen idag hoppas jag kunna få besked om hur det gick i granatjakten.

I trakten finns massor av granater.
Men av annat slag. Stenar och klippor är på sina håll fullkomligt pepprade av den halvädelsten, som fått samma benämning som de mer dödsbringande tingestarna. Varför de fått det, har jag ingen aning om. Men de är rätt vackra, där de sitter.
*****

söndag, september 02, 2007

Tredje samtalet

”Nu står jag så att jag ser sjön där borta. Är jag rätt då?”
Jag försöker föreställa mig hur det såg ut, där poliskillen står.
”Vad hade du för utsikt, när du hittade granaten”, frågar han.
”Det var dimmigt”, säger jag, och han skrattar till.
”Jaha! Det var ju typiskt. Men det är några små sel här nere i bäcken. Kommer du ihåg om det var i närheten av dem?”
Hur skall man minnas. Jag är nog ett rätt uselt vittne.
”Nja… Jag tror du är lite för långt inne i Norge”, säger jag. ”Du måste nog gå tillbaka mot gränsen ett stycke. Jag vill minnas att det var precis där sluttningen planar ut.”
”Jaha, jaså det tror du.”
”Jo. Alltså jag vill minnas att det bara var ett tio-femtontal meter från de där redbullburkarna jag hittade.”
”Ja, dom hittade vi snabbt. Det såg förjäkligt ut.” Hans kollega säger något i bakgrunden.
”Min kollega här frågar om färgen på granaten.”
”Rostbrun.”
”Ja du förstår – vi har bara fått en svartvit bild faxad till oss. Hur stor är den egentligen?”
”Tja, sisådär … (jag tänker efter)… Som en skollinjal. Om du kommer ihåg hur långa de var.”
”Jodå. Men då vet jag lite mer. Vi söker vidare.”
”Okej. Lycka till igen, då.”
”Tack och hej”. Han låter trots allt rätt hoppfull.

Och jag funderar vidare på hur jag skall kunna hjälpa dem.


*****

Obs! Stör ej.

Jag sitter i telefonkontakt med en helikopterpatrull uppe i fjällvärlden. En polisman ringer kontinuerligt och ställer frågor, eftersom jag besitter specialkompetens på området. De frågar om terrängförhållanden, om gräsplatåer, om stenblock.

Och jag försöker svara, så gott det går. Får skrika genom helikopterbuller och dåliga mottagningsförhållanden till den tålmodige polismannen i andra änden. Men han verkar förstå och har definitivt hamnat rätt. En bit in på norskt område.

Jag säger lycka till och frågar om snön lagt sig.
"Är det den som ställer till det", frågar jag.
"Nej. Det är bara snö på de högsta topparna", svarar han.
"Nå, då är det inte det som är problemet. Den är inte dold."
"Nejdå. Det bör den inte vara", säger han, tackar för hjälpen och säger hej.

Nu på söndagsförmiddagen är polisen alltså och letar den blindgångare jag hittade tidigare i augusti och som jag på inrådan av bl.a. iZac anmälde till polisen. Tydligen tog de anmälan på allvar.

Fast jag hade ju hoppats på att få flyga med, förstås.

*****

lördag, september 01, 2007

Pillerslarv

Mitt i karriären dog Maria Malibran, bara 28 år gammal, gravid, i sviterna efter en ridolycka.


Ridolycka? Jojo! Så kan man också kalla det.

Eller har jag missuppfattat något?

*****



Citatet hämtat från P1:s Mitt i musiken, idag.