Bakom knuten sitter plötsligt Mikkel/Mikkelina, som om inget hänt. Lite diskret i skymningen har h*n smugit hit. Där i utkanten av brolampans ljuscirkel verkar den helt oberörd, när jag kommer ut. Som om den suttit där hela tiden. Som en gårdvar. Inte sedan i vintras har vi sett till den. Förmodligen har sommaren varit god med gott sällskap och vi har inte "behövts".
Nu mörknar kvällarna med sammetssvart himmel och gnistrande stjärnor. Då passar det sig att söka sällskap, minsann. Då är även en liten rävstackare kanske lite mörkrädd och ensam.
Glada är vi att
återse en kompis. Frisk och fin i pälsen, som är betydligt tunnare än den var i vintras. Men svansen har kvar sin yvighet.
Välkommen, säger vi.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.