Familjen bodde fyra mil utanför stan. Drygt. Två bilar behövdes för att jobb och fritid skulle gå ihop.
- Men skall vi inte göra slag i saken och göra en förändring, nu när den ena bilen är färdig för skroten?
Sagt och gjort. Nya flotta cyklar inköptes. Med dem skulle de cykla hemifrån gården till busstationen. Busskort blev det också. Här skulle åkas kollektivt. Miljövänligt och motion. Bra idé.
Någon vecka tidigare hade mannen i huset fått begära bärgning. Bilen stannade helt enkelt ute på E4:an. Kamremmen hade gått. Det hade han väntat på rätt länge, men inte gjort något åt. Det var ju en gammal bil. Dyr reparation skulle det bli. Men bilen bogserades iväg till närmaste verkstad, trots allt.
Slaget är förlorat. Pengarna de sparar på att klara sig med bara en bil, och bortvald reparation användes alltså till nya fortskaffningsmedel. Cyklar och busskort. Finfint! Det kändes bra. Och fungerar.
Cirka en vecka efter haveriet ringer verkstaden.
- Har du kollat att din bränslemätare är okej?
- Näe.
- Får vi fylla tio liter diesel i tanken?
- Jovisst! Men varför... ?
Det hände en familj vi känner.
Vår honungsleverantör.
Kollega till sambon.
Modigt att berätta, tycker jag.
*****
Andra bloggar om: Bilar, Miljö, Humor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar