Ibland slås jag av tanken och börjar tänka efter. Hur uppfattas jag nu? Vem är jag för dem. Kanske särskilt i en omgivning där jag inte känner folk.
I vänkretsen däremot, hoppas jag att de flesta vet.
Identiteten är ju starkt kopplad till ens namn. Bert Bodin - Det är jag. Inget tvivel om den saken. Namnet hör till personligheten. Intimt hopkopplat. Även om jag undrade över mitt namn, när jag var liten och nästan skämdes över det, så har jag aldrig funderat på att byta. Jag tyckte det var så konstigt att ingen annan hette som jag. Inte en endaste unge hette Bert. Det var Lars, Jan, Krister, Bo eller Ingemar. Varför skulle jag heta Bert?
Nåväl. Man har sitt namn. Man blir det man heter, på något vis.
Numera är det tydligen enklare att byta sitt namn, än vad det var förr. Det är bara att fråga Skattemyndigheten och få ett godkännande.
Eller också konstrar man till det med ett extra H, eller byter S:et mot ett Z. Bhert Bodeehn, kanske. Är det jag? Blir jag en annan för att jag byter. Är de som byter, eller fiffar till sitt namn missnöjda med namnet. Eller med sig själva.
De allra flesta har fler än ett förnamn. I julinumret av tidningen VI fanns en artikel om just betydelsen av namn. Där föreslår man en liten lek, som nästan blir ett rollspel: Tag ditt andranamn och lägg till din mammas efternamn som ogift.
Vem blev du nu?
Med vänlig hälsning
Ove Wennström.
(Huh...!? Vem är det?)
*****Tidningen VI:s artikel.
Andra bloggar om: Namn, Identitet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.