Samtal

- Hej. Hör du vem det är?
Rösten är sig lik.
- Nämen hej. Jo, jag hör vem det är. Klart och tydligt, svarar jag.
- Jag måste ju höra hur det är med er. Har försökt ringa flera gånger, men får aldrig något svar.
- Kanske ringer du på helgen, när vi inte är hemma, säger jag. Men nu har du ju hittat mobilnumret.
- Jo, det var Jeanette som kom på att hon hade det. Men hur är det då. Är allt bra?
- Jajamensan. Bara fint, svarar jag.
- Få se, var jobbar du nu?
- Det är samma gamla bransch som alltid. Det går inte att slita sig. Fast nu jobbar jag ju åt vår värsta konkurrent, förstås.
- Nåja - det går väl bra det också.

...

- Nå men du själv då. Mår du bara fint, frågar jag.
- Inga större problem här heller.
- Bor du kvar i Skelleftehamn?
- Jo, jag är på besök här uppe hos sonen. Men jag kör tillbaka om någon timme.
- Jaha. Och du har fått vara frisk.
- Jo faktiskt, svarar han.
- Ja, du gör väl dina armhävningar varje morgon, frågar jag.
- Det kan du skriva upp. När jag vaknar ställer jag mig i brygga i sängen. Och så räknar jag till hundra. Sedan lyfter jag benen i fyrtiofem graders vinkling och håller upp dem tills jag räknat till hundra. Sen blir det armhävningar på golvet. Så är jag redo att möta dagen.

Vem som ringde? Det var min chef från för länge länge sedan. Våra vägar skildes 1987. För 22 år sedan, alltså. Han heter Uno och blir 90 i mars.

*****


Andra bloggar om: Hälsa