Istället för att sitta där ...

.. som i en "konstlad månes sken", går jag ut och lyssnar på ingenting. För ingenting finns där att lyssna till.
Jo - en svag viskning, från någonstans. Vet inte varifrån. Kanske bara från mitt inre. Kanske blodet i mina ådror.

För ute är det tyst.
Alldeles tyst.
Och månen betraktar mig.
Den okonstlade.



Jo, jag vet att bilden är oskarp. Men hur gör man, utan stativ? Jag tycker den duger ändå. Men egentligen tycker jag att den är bättre så här. Inte så perfekt. Precis som jag.

Och förresten ... Vem skrev "uti en konstlad månes sken"?

*****