Oktober är tranbärets månad. Naturligtvis ger jag mig ut på jakt på den lilla myren någon kilometer från smultronstället. Precis som varje oktober. Solen bländar. Luften är kall.
Myren är frusen. Mossan krasar under fötterna. Och jag ser inte ett bär. Massor med tranbärsljung, men vad hjälper det om inte humlorna varit i farten i rättan tid. Jag är precis på väg att ge upp. Då ser jag en blodröd droppe i mossan. Och där en till, och ännu en. Plötsligt är tuvorna beströdda med bär. Det är typiskt för tranbäret. Oftast halvt gömt. Man får verkligen slita för att få ihop en liten skörd. Men det är det värt.
Vackra, lätt transparenta rubiner fyller snart hand efter hand. På en knapp timme har jag fått ihop en halvliter och traskar hemåt med mitt kap. Tiden blev för knapp. Jag får gå ut nästa helg igen. Om inte annat, så för den vackra myren, eller för att återigen få se sångsvanarna på väg livligt trumpetande.Det är lyx.
*****
Andra bloggar om: Natur, Tranbär, Norrbotten, Fåglar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.