Pannkaka

Barn gör som föräldrarna gör. Oavsett vad föräldrar säger åt dem om rätt eller fel, så är det praktiken som räknas.

Köpenhamnskonferensen om vårt klimat är överstökad. Ett riktigt ord i sammanhanget, tycker jag. För stökigt verkar det ha varit, och jag har inte lyckats följa med i alla mötets kringelikrokar under de dagar konferensen varat.

Nu är det slut. Och resulatet blev en rätt tunn pannkaka. Utan fläsk.

Utvecklingsländerna var emot. USA och Kina bromsar tillsammans, genom att som trotsåldersbarn jämföra sig med varandra. "Gör inte du, så gör inte jag det heller"-modellen verkar ha varit deras strategi och därmed kan man ju nästan säga att de samarbetade rätt bra. Fast åt fel håll.

Men vi är i den sits vi är. Vi i de industrialiserade länderna har länge skott oss på andras bekostnad. Vår välfärd har vi byggt upp utan vidare tanke på konsekvenserna. Vi har roffat och förstört. I hundra år.

Nu höjer vi pekfingret åt alla länder och säger att, så får man inte göra. Det är enkelt för oss, för vi har ju redan vår så kallade välfärd och våra resurser. Det har inte alla, men vill gärna ha. Frågan är bara hur de ska kunna få.

Utvecklingsländerna gör som barnen. De lyder inte "föräldrarna".

Det som gäller för oss nu, är att agera.
Att visa.
Gå före.
Även om det svider.
Och lite vilja svider inte.

*****



Läs även Maria Wetterstrands debattartikel i dagens DN.

Andra bloggar om: Miljö, Köpenhamnsmötet, COP15, Klimat, Klimatmötet