måndag, oktober 10, 2011

Om att ta en annan väg. Eller - Jokken som försvann

I evigheters evighet, vad det nu vill säga, eller i alla fall sedan den senaste istiden, har Gohpasjohka ringlat sig nerför sin dal. På vintern frusen under snön, men ändå tillräckligt stor för att inte frysa helt. På våren och sommaren en brusande fors, som med kraft format sin egen väg nerför fjället. Från högfjällsdalen sydväst om Gohpascorru och ner till Torneträsk. En färd på en mil och en höjdskillnad på 800 meter. Det blir en rätt vild färd.

Men så en dag i juli beslutade sig jokken för att bryta sina vanor. Kände sig färdig med sin vanliga väg, gjorde slag i saken, vilket i det här fallet var sitt eget "golv", bröt upp det och försvann. Rakt ner i jordens innandöme.

Trakten kring Björkliden, där Gohpasjohka finns, är känt för sina grottor. Några av Sveriges absolut längsta grottsystem finns här. Grottkrypning är populärt och även jag har varit inne i en del av dem. Det fick man göra som skolutflykt under skoltiden i Kiruna.

Det som hände i somras är en unik händelse. Grottforskare säger att sannolikheten för att det ska inträffa är en gång på tusen år.

För två veckor sedan besökte jag stället. Det är fascinerande att gå i den torrlagda jokkfåran. Se hur jokken jobbat, slipat, polerat klippväggarna till riktiga konstverk. Jag kunde inte riktigt bedöma hur lång den torra fåran är, men kanske någon kilometer. För när man kommer längre ner mot Björkliden, så finns jokken där, som om inget har hänt.

Där ungefär mitt i bilden försvinner jokken ner i underjorden.




"... som om inget hade hänt."



*****
Andra bloggar om: , , ,

Läs mer här.

Och här.

Om grottkrypning i Björkliden.

10 kommentarer:

Elisabet sa...

Helt fantastiskt!!

thord wiman sa...

*DONT_KNOW*   iofs fascinerande - men vill inte för mitt liv besöka detta instabila grottsystem. Vem vill riskera möta en jokk som är ute och ser sig omkring.

Bert sa...

Elisabet: Jo, det är intressant att gå omkring och titta på alla slipade ytor, små grytor i klippan och mycket annat.

Bert sa...

thord wiman: Men det är ju alltid kul att leva lite äventyrligt.

Ingela sa...

Coolt. Nästan ett trick man skulle vilja behärska. Bara försvinna och sen dyka upp igen längre bort som om inget hade hänt.

Bert sa...

Ingela: Jo - ibland vill man ju sjunka under jorden. ;)

Cecilia N sa...

Jag håller med. Läskigt att inte kunna hoppa undan där i underjorden.

Bert sa...

Cecilia N: Fegis!

Maja sa...

Grottor - med eller utan jokk - får gärna vara för min del. Onödigt att spä på klaustrofobin.

Bert sa...

Maja: Jag har också stor respekt för grottor. Men jag har som sagt varit in i en del av grottsystemet i Björkliden.