Det pågår ett matrally. Ständigt. I rasande takt. Runt, runt. Men i varje kurva byter man taktik. Jag undrar till vilken kurva man nått nu. Är det möjligen den sista rakan som inleds, nu när man hunnit till sjukhusmiljön.
Jag kan inte låta bli att förundras över alla dessa dieter, som i en aldrig sinande ström, tycks det, passerar en del av mina kolleger. Helt utan effekt. Det prövas än det ena, än det andra. Någon månad si och nästa månad så. Det verkar jäkligt jobbigt. Och det kanske är det som är meningen. Det ska vara jobbigt. Kanske håller det kroppen i form. Vad vet jag.
Härom året var det viktväktardiet för hela slanten. Och GI. Sedan LHCF. Pauluns hälsokakor. Nutrilettsoppor, Atkins-, Iso-, Flygvärdinne-, Dukan- och nu till sist sjukhusdiet. Tjejerna sitter och äter någon oaptitlig grönsakssoppa. Till frukost. Till lunch och förmodligen även hemma till middag. Samma soppa hela tiden.
Hysteri, kallar jag det.
Själv har jag i 62 år tillämpat Husmansstenåldersvarieradgrönsaksärtsoppsslottsstekpannkaksgrötblodpuddingsoxfilélaxrenköttfilochmüsligrönärtsleverkakahönssoppsskaldjurgodisochkakortorskbroccolilinssmörochbregotthavssaltsapelsinjuiceettäppleomdagenochettglasvinglassvåfflormedgräddepölsakålrotkycklingblodpuddinginlagdsillskinksalladkikärtskanelbulledieten.
Den mår jag bäst av.
Den finns överallt. Enkel eftersom man bara behöver använda delar av den och kan varieras i det oändliga.
Och jag hade toppvärden på hälsokontrollen i torsdags.
*****
Andra bloggar om: GI, Diet, Atkins, LCHF, Stenåldersdiet, Mat, Dukandiet, Sjukhusdiet, Fixering
Bingo för dej då (hälsokontrollens toppvärden), men det finns folk, ( faktiskt) som har en ngt
SvaraRaderamera komplicerad inställning till mat ... och därav detta sökande efter den optimala dieten, som
ger hälsa och välbefinnande, utseende och lösning på många extensiella spörsmål, tror jag ... Kanelbullar och stuvade makaroner i all ära, om de kan inmundigas lite bekymmerslöst, så där
iförbifarten, men för dem som inte kan det, utan löper amok och överkonsumerar besinningslöst,
är nog dessa dieter (Atkins, LCHF osv) ett hopp om att kunna falla in i mera ett "normalt" ätbetende.
Have mercy with them!
kristina: Mercy - Visst. Med dem som behöver göra något. Men jag tror att den stora majoriteten matrallyister bara använder det som en sorts religion.
SvaraRaderaNu förstår jag inte vad du säger ...? Behöver göra nåt?
SvaraRaderaApropå Lingonkaka (tidigare inlägg) ... Vill du berätta om hur man gör?
SvaraRaderakristina: Det finns förstås människor som har problem med såväl under- som övervikt. Sedan finns det många andra, som tror att de har det, men ändå håller på med att byta diet så fort det dyker upp ett nytt nummer av Aftonbladet. Det tror jag ställer till mer oreda i kroppen än en vanlig och varierad kost. Hur gjorde vi på 50-, 60-, 70-, 80- och 90-talet, då jag tror att ätstörningar, övervikt m.m. inte var lika frekventa som nu?
SvaraRaderakristina: Originalreceptet har hamnat ute i stugan, så till helgen får jag tag på det. Den variant jag hittade ett recept på i torsdags var något liknande, men ändå inte riktigt det rätta. ;)
SvaraRaderaHär finns mjukt lingonrågbröd att köpa. Faktiskt riktigt gott. Tyttebær. En liten bit med ost på gillar Marcel att äta.
SvaraRaderaVisst skiljer sig matkulturen åt mellan länderna. Se här bara. Hörde att McDonalds återigen har etablerat sig mitt i Luleå efter en tids frånvaro.
Katten äter minst 20 ggr per dag och är kräsen som fasiken. Nu har i och för sig en av de bättre djurmatsproducenterna sponsrat honom med 1 års valfritt käk. Ändå skall han nödvändigtvis smaka på allt vad jag lagar till och stoppar i mig.
Att varje dag busa med honom är synnerligen energikrävande och man tunnar fort av ifall man inte äter ordentligt. Så det blir att jag tar rediga portioner, och så vill katten givetvis också ha nån sked eller två. Mat som han slukar. Han håller örnkoll i köket.
Kantareller gillar Marcel, helst gräddstuvade. En dag gjorde kattens gudmor rykande varm kantarellsoppa med lök åt oss. Varmt & gott tyckte jag men det fnös Marcel åt för han gillade inte kombinationen med lök. Så hoppade han upp i hennes knä och spann lite för att få henne på bättre tankar. Snabbt fick han kyckling. Katten gillar sin gudmor som oftast förstår honom på direkten.
Ja det är tråkigt när folk (läs: kvinnor) inte kan få njuta av mat, äta när de är hungriga och inte äta när de är mätta.
SvaraRaderaHur kunde det bli så illa?
leif: Mc D i centrala Luleå?? Då vet du mycket mer än jag. Jag har då inte sett till dem. (Tack och lov.)
SvaraRaderaMaja: Det är precis min undran! Varför?
SvaraRaderaMen jag tror det beror på hur vi framlever våra liv nuförtiden. Kunskapen om hur man lagar mat har förtvinat, trots alla kokböcker och tjusiga kök.
Mjölkudden kanske räknas som ett utkantsområde, avsides åt Boden till? Annars är här kordinaterna. Du passerar väl där flera ggr i veckan om inte annat på väg till och från stugan?
SvaraRaderaTack och lov finns det inte en tillstymmelse till McDonalds här på ön. Det är knappt amerikanska filmer hittar hit, möjligen på lynbesøg. Danska filmer är helt enkelt bättre och mer sevärda.
Många amerikanska turister gillar frånvaron av det amerikaniserade urkommersiella. De föredrar det genuina i det lilla ösamhället "slow community" med gratis bussar och ett förvånansvärt väl fungerande taxisystem. Maten som serveras håller yppersta klass (Marcel instämmer). Prisnivån på den gröna, miljösinnade och förhållandevis avsides belägna ön kanske är hög men det bekymrar dem intet. Däremot nästan svimmar en del svenska turister över att det är dyrt och inte finns någon McDonalds. Samma reaktion visar inte amerikanska turister, de blir tvärtom glada. Undra vad det är som skiljer?
Två amerikanska turister hyrde Marcel en halv dag för de ville gå ut och lufta honom i Ærøskøbing (mest för att fotografera). Marcel fick ha på sig sin kattsele och det gick alldeles utmärkt. Han drog med dem igenom hela köpingen ned till hamnen och fiskrökeriet. Nu gick katten inte särskilt fort för han skulle nosa och hälsa på de flesta de mötte förutom språka lite med dem han känner. Turisterna fick på så sätt se mycket av den lilla staden med hjälp av katten och dessutom äta gott. Mat med kvalitét är nämligen något ytterst viktigt för Marcel och han vet vart öns bästa matställen finns. Mycket populärt.
Leif: Du vet - Mc D har kommit och försvunnit så många gånger här i trakten att jag till slut inte har en möjlighet att hållar rätt på dem. Men som du säger så ligger den i utkant. Jag ser den inte eftersom jag helst förtränger sådana institutioner.
SvaraRaderaJag trodde du menade att du visste något om någon ny etablering i själva centrum. Där har de ju funnits från och till, men har hela tiden fått ge upp för konkurrensen med vårt "lokala" alternativ. MAX regerar här i stan av naturliga skäl, och mer välförtjänt.
Tja, här har jag förvisso fått höra om den svenska främlingsfientligheten uppe i norr, att de inte gillar främlingar och att det görs bål av främmande hamburgerrestauranger.
SvaraRaderaMAX-skylten såg jag för övrigt nyligen i Helsingborg på väg tillbaka mot ön. Det var mitt i natten efter en lång körning från Trollhättan och katten protesterade genast: - Nej, nej vi skall hem och äta.
Kanske Marcel känner igen doften?
Jag tror det är till hälften hobby, till hälften självbestraffning. Skulle det verkligen fungera, skulle nog damerna bli stressade och tycka att de förlorat en fritidssysselsättning. :)
SvaraRaderaSjälv har jag just ätit lyxpytt på entrecote, potatis, paprika och lök, med kokta färska sockerärtor och inlagda rödbetor - allt utom rödbetorna givetvis lagat från scratch! Sunt Förnuft-dieten. Och nu tänker jag äta hallon med grädde. Mums!
Tillägg: Folk åt mycket mer på femtiotalet, men ytterst få var tjocka. Det åts köttbullar med gräddsås, korv och makaroner, leverpastejsmörgåsar och tårtor och kakor (inte samtidigt, förstås) och kroppen tog glatt hand om alltihop, med lagom hög ämnesomsättning. En gång på resa hos släktingar i Norge hamnade jag i femtiotalsätandet igen (de är konservativa), blev proppmätt, och gick snabbt ner i vikt. Där ser man!
SvaraRaderaab: Man åt mer. Men man jobbade också mer med kroppen. Cyklade och gick. Inga fjärrkontroller. Inga självöppnande dörrar. Hissar och rulltrappor sällsynta. Man fick ur sig vad man stoppade i sig. Varken mer eller mindre.
SvaraRaderaDe flesta äter för mycket. Det är hela felet. Dra ner på portionerna. Det är vad det borde handla om.
Fast problemet med att äta lite är att man inte får i sig allt man behöver i vitamin- och mineralväg, och att ta det i tablettform verkar skumt. Så lösningen borde vara att röra sig mer i vardagslag. Gå i trappor, promenera. För du har rätt, även folk som jobbade på kontor rörde sig mer förr än vi gör i dag. Framför allt rörde sig barn mycket mer.
SvaraRaderaDieter fungerar aldrig, däremot att lyssna på sin kropp. Jag äter allt i rimliga mängder, jag gillar inte godis speciellt mycket men till och med det ibland. Däremot har jag lyssnat på min kropp och börjat inmundiga mat i mindre portioner, tidigare tog jag alltid en gång till vid middag nu äter jag en portion men tar istället en nattmacka...jag mår mycket bättre av detta då det inte blir så långt mellan måltiderna och jag inte känner mig så tung efter maten. Men som jag sa man ska lyssna på sin kropp, detta är en sak som jag har behövt ändra och kanske inte funkar för andra.
SvaraRaderaDe två största problemen med dieter är
1. Att de oftast helt tar bort något som man inte får äta, vilket är mycket svårt i längden och även kan ha negativa fysiska effekter.
2. De föreskrivs som fungerade för alla när sanningen nog snarare är att alla behöver en egen diet som passar för deras ålder, livsstil samt genetiska förutsättningar...vilka vi ju vet är unika..
vi hörs,
Oskar
Oskar: Uttömmande och klokt. Tack för den kommentaren. Du har helt rätt.
SvaraRadera