Sandlådan

Tar det aldrig slut? Drevet. Nu har tydligen fler "skandaler" kring Juholt grävts fram. Själv har jag ledsnat för länge sedan och slutat läsa om affären. Tycker att journalisterna i soppan fullständigt tappat fokus och mest verkar se sig själva som gudar. Hybris, kallas det.

Jag är ingen större anhängare av Juholt och hans parti. Men jag försöker ändå se det mänskliga i röran. Vad skulle du själv svara om du i en blankett fick frågan "Vad är hyran för din bostad?"

Visst kunde man tänka sig att sosseledaren kunde tänka till lite, men om kvaliten på Riksdagens administration inte når högre höjder än så, tycker jag att det finns än större anledning för pressen att istället ägna sitt grävande åt den. Herregud - Så dåliga rutiner tillåts inte vi ha i det företag där jag jobbar.

ETC:s Johan Ehrenberg slår huvudet på spiken i denna krönika:

Så vad har vi lärt av förra veckans mediedrev som fick namnet ”Juholtaffären”? Att det som ropades ut inte var sant utan överdrivet, att det ”glasklara” var väldigt dimmigt, att huvudpersonens ursäkt var orimligt stor, att riksdagens byråkrati är ett skämt där man inte ens kollar utbetalningar trots att blankett och namn på övernattningsboende finns att läsa på bordet? Riksdagens kontor klarar inte det som varje småföretagares ekonomiassistent måste klara vid månadens kvittoredovisning till de anställda.

Smalt allt samman till en axelryckning när drevet misslyckades och den förväntade mediala segern inte blev av? Nej, det vi sett är en ny nivå av maktspel där medier öppet tar på sig en aktiv roll för att skapa politik. Uppdraget var inte att skildra en nyhet om en svag partiledares problem, uppgiften var att skapa en svag ledare och skapa osäkerhet och kris.

Det gör man genom att skvallra, överdriva, inte granska läckors påståenden och hela tiden klistra dit egna ”sanningar”, som till exempel att ”det blir omöjligt för honom att få ut sin politik nu”.

Men varför är det omöjligt? Jo, för att medierna bestämt sig för att vägra sprida politiken, det alla dessa politiska journalister påstår när de säger att ”ingen” vill lyssna på politiken är egentligen bara att de själva vägrar lyssna.

(Hela krönikan hittar du här.)

Och jag undrar - När ska drevet mot drevet gå? På allvar!

*****