Håller vi på att vårda ihjäl oss? Jag bara undrar, när jag läser en debattartikel i gårdagens DN. Den är skriven av två läkare och handlar om antibiotikaanvändandet i Sverige.
Att bakterier bygger om sig och blir resistenta mot fler och fler preparat är väl känt. Ändå verkar det som att vi trampar på i ullstrumporna utan tanke på vad som kommer sedan. Nämligen inget! Nästa infektion du råkar ut för kanske inte går att bota.
Det beror, som de flesta vet, på att vi använder för mycket av medlet. Det är rätt häpnadsväckande siffror.
Riksgenomsnittet är 382 antibiotikarecept per 1000 invånare. Per år! Per år!!!?. Betänk detta. Alltså - Närmare 40% av oss svenskar får penicillin eller liknande preparat utskrivna till sig varje år.
Jag trodde inte ens att 40% av befolkningen gick till doktorn. Det kan i och för sig vara så att samma patient får flera recept på grund av svårbehandlade infektioner. Å andra sidan tror jag inte jag knappt känner en enda människa som behövt antibiotika i år.
Men jag har min teori. Grundad eller ej. Men nog är det väl så att vi "inte har tid att vara sjuka". Minsta lilla förkylning måste motas i grind, eller gå över på en kvart. Här ska inget immunförsvar tränas, eller användas. Inte ens barnen får vård i hemmet. Nä - Kvickfix är det som gäller. Och iväg till skolan. Man måste ju vara produktiv. Tjäna pengar och shoppa. Annars får vi ju ingen tillväxt i samhället. Eller hur?
Så hur ska det nu gå, när ett nytt mål satts upp för att minska förskrivningen. Det långsiktiga målet är satt till "bara" 250 recept per 1000 invånare. Bara var fjärde medmänniska i din omgivning ska får ett recept utskrivet. (Är folk verkligen så illa däran?) Vart tredje recept ska alltså bort. Av nödvändighet, för att bakterierna även någon gång i framtiden ska överraskas och dö av preparaten istället för att försvara sig.
Tillåt dig vara sjuk, när du är sjuk. Det blir du oftast friskare av än av piller.
Annars kan du dö av en sticka i fingret.
*****
DN debatt om antibiotikamissbruket.
Andra inlägg i ämnet: Överkonsumtion, Fel spår II.
Andra bloggar om: Infektioner, Antibiotika, Sjukdom, Penicillin
Jag är en av bovarna som håller upp statistiken ;)
SvaraRaderaJag har en kronisk sjukdom som gör att jag kan behöva en speciell antibiotikakur. Min läkare skriver ut den åt mig och jag har den med mig vid resor utomlands. Receptet har blivit förnyat då bäst-före-datum passerats eller texten nötts bort (har även bytt efternamn vid ett tillfälle). Just vid resor så vill jag gärna att namn och personnummer syns och överstämmer med passet.
Jag har hittills under dessa ca. 6 år aldrig behövt använda denna antibiotikakur (vilket jag är tacksam över) men det är en enorm trygghet för mig att veta att jag har den att ta till om akut läge uppstår.
Det kanske finns fler som mig i statistiken?
V: Det där låter ju inte kul. Och precis som jag skriver, så är det förmodligen så att det finns "multianvändare". Då är det ju naturligtvis en helt annan sak, än när småbarnsföräldrar tvingar läkare till antibiotikautskrift för första bästa öronont, eller snuva. Vilket jag tror förekommer i alltför stor utsträckning.
SvaraRaderaJag tror inte att fall som ditt är någon majoritet i statistiken. Dessutom tar du ju den bara vid behov. Så du bidrar nog inte speciellt mycket till resistensuppbyggnaden. ;)
Många har faktiskt inte råd att vara sjuka och måste därför kurera sig på de sätt de känner till. Kanske dags för en allmän upplysning om gamla huskurer, att penicillin inte hjälper mot virus, att uppmuntra folk att vara mer ute, sluta använda bactercider i tandkräm, diskmedel, mm? Jag tror att många sätter en hög tillit till medicinerna och därför kräver dem vid olika symtom.
SvaraRaderaNej, man får väl hoppas det iaf.
SvaraRaderaJag har faktiskt varit med om att läkare skrivit ut antibiotika till mitt barn för att han trodde att hon "nog kunde ha öroninflammation också", han kunde inte se i öronen ordentligt (trånga hörselgångar).
Han blev inte så lite irriterad på mig heller när jag ifrågasatte diagnosen och sa att jag ville avvakta till dagen efter innan jag påbörjade antibiotikakuren eftersom jag inte tyckte hon uppvisade några tecken på öroninflammation. Dagen efter var hon på bättringsvägen utan hjälp av Kåvepenin.
Men det här är många år sedan så jag trodde (och hoppades) att dom blivit mer restriktiva med utskrivning av antibiotika nu men tydligen går det åt fel håll och det är ju tråkigt, det håller jag med om.
Maja: Och läkarna böjer sig?
SvaraRaderaJobbade tidigare på ett stort läkemedelsföretag som självklart ville sälja så mycket som möjligt, dock fick jag där ta del av en del intressant marknads statistik kring läkemedel och vård. Den gjorde gällande att västvärldens befolkning kunde delas upp i 3 grupper. Underbehandlade, Överbehandlade och personer som fick rätt nivå av vård och behandling. Det konstiga var att den sista gruppen var absolut minst. Jag känner personer som inte har varit hos en läkare (ens för hälsokontroll) de senaste 10åren jag känner även människor som för mig verkar fullt friska men som hela tiden springer hos doktorn och får mediciner och annan behandling för en det ena en det andra.......båda två alternativen känns fel....?
SvaraRaderaHörde också på en läkare för ett par år sedan som sade att de fleste öroninflamationer går över av sig själva och bara botas marginellt snabbare med antibiotika, men när han i ett behandlingssammanhang säger till en patient att du får gå hem och vila ett par dagar så går det över så blir folk rosenrasande för att det inte får någon hjälp.....vi kanske helt enkelt har slutat se sjukdom som en naturlig del av livet och som skall kunna sorteras bort....?
Oskar: Det är precis det jag menar. Självvård är en glömd förmåga hos majoriteten av folket, verkar det som.
SvaraRaderaPå en arbetsplats där jag jobbade för ett antal år sedan, sprang föräldrarna till vårdcentralen för minsta lilla symptom på sig själva, men främst på barnen. Där fick inget immunförsvar en chans att visa vad det gick för.
Utomös i Danmark liksom annorstädes blir det alltmer populärt med ekologiska varor. Tre stycken kunniga inom producentledet har i detalj berättat för mig och visat mig att det inte bara är att sätta upp en skylt ekologi och ge sina varor en grön märkning. Även om det är lockande. Kontrollen är noggrann.
SvaraRaderaEn undersökning som gjordes i DK för att utröna eventuellt antibiotikainnehåll i olika ekologiska produkter gav ett skrämmande resultat, för att inte säga deprimerande. Många varor innehöll höga värden av antibiotika, medicinrester där det inte skall finnas något alls.
Tidigt under försommaren fotograferade jag några av tiotusentals vilda orkidéer som växer här på ön. Det finns bara fyra olika men som sagt till gengäld många tusentals av dem.
Under mina vandringar i mångfalden vid Gråsten Nor hade jag med mig en mycket kunnig naturvägledare och även katten som glatt hängde med. Naturvägledaren visade mig på ett odlat fält där endast fanns en växt, majs (besprutat) och fältet bredvid som var obesprutat och fredat pga alla praktfulla orkidéer och en biologisk mångfald utan dess like.
Under mina besök fotograferade jag bara orkidéer och nu i efterhand ångrar jag mig att jag inte gick tillbaka till det närliggande flygfältet och bad Starling Air om en rundtur så jag från luften kunde fotografera det hela och skillnaden.
Vem är det i samfundet som tjänar alla pengar på just det?
I sammanhanget kan jag tipsa om en läsvärd dansk tidskrift Samvirke.
Leif: Helt rätt! Hur mycket får vi inte dagligen i oss via maten? Antibiotikarester finns i stort sett överallt utom möjligen i den luft vi andas. Havet, livsmedlen.... Överallt har vi källor till tillvänjning.
SvaraRaderaMed tanke på alla små & trendiga köttbarer som poppar upp utomös, kan man berättigat undra över köttets härkomst. Hur mycket antibiotika innehåller det?
SvaraRadera