Ibland ska man ha tur. När jag backade ut bilen från garageplatsen för att skjutsa vår nyårsgäst till flygplatsen, slog det mig att plånboken låg kvar hemma i lägenheten.
- Men jag har pengar, sa Birgitta.
Hon tänkte på parkeringsautomaten.
- Okej. Då kör vi, sa jag, medveten om att jag då inte heller hade något körkort med mig.
I snöyran närmare flygplatsen stod polisen. Förstås!
Men de hade redan vinkat in fyra, fem bilar för kontroll.
Lugnt och världsvant körde jag förbi.
*****
Gjorde ingen Juholtare väl och vände?
SvaraRaderaMin pappa brukade alltid hälsa så belevat på poliserna när han mötte dem.
SvaraRadera"Känner du dom ...?" frågade jag.
"Nä, men då tror dom att dom känner mig ...",. sa han och loooog så glatt.
Han trodde väl att det räckte.
Leif: Nej - Men jag undrade så var de skulle stå när jag åkte tillbaka samma väg. Men de stod kvar. Nu på "fel" sida av vägen. :)
SvaraRaderaJag vet inte vad böterna är om man inte har körkortet med sig. Men det är så onödiga pengar om man skulle ertappas.
Elisabet: Bra taktik, tror jag.
SvaraRaderaPrecis som för Juholtarn då. Han vänder tillbaka men åker ju också aldrig dit.
SvaraRaderaVad ska du göra med alla pengarna?
SvaraRaderaGod fortsättning förresten!
"Lugn och värlsvan" ja jag säger då det, fina egenskaper som är bra att ha.
SvaraRaderaPrecis som för Juholtarn då. Han vänder också tillbaka men åker ju aldrig dit.
SvaraRadera