Allt - Inget
Nedkast - Uppkast.
Med krydda och en del snygga bilder.
Från en, för många okänd del av Sverige.
Nu!
onsdag, september 30, 2015
Varför gillar jag ...
Men det kanske är den nästan fria horisonten från innerstan.
Telia vågar tänka nytt. |
Eller att höstfärgerna är fina.
För att inte tala om att ta en lur i parken.
Eller något annat. Det finns så mycket, så mycket.
*****
Putsar fasaden
Jag undrar varför.
Vad jag förstått har man manipulerat ett program i bilarna, som visar lägre värden för t.ex. kväveutsläpp när bilen står orörlig med motorn på. Det vill säga, när bilen står på besiktningen och får avgaserna testade. Det falska programmet känner att bilen inte kränger, att ingen vrider på ratten och går då in i ett annat läge som visar felaktiga värden.
Volkswagen har erkänt. Bilindustrin har hicka. Några rodnar.
Men, som sagt ... Vad ska man då göra på verkstan. Gäller det bara att ersätta programvaran med en ny, som inte ställer om värdena.
Gäller det bara att ta bort sminket? Eller kommer man att justera avgaserna till de låga värden som den falska programvaran visar? Och varför gjorde man inte det från början, i så fall.
Hur det än blir, är vi lurade.
*****
Här kan du lyssna till VW-chefen i Sverige.
tisdag, september 29, 2015
Vilken kväll
Hans Rosling, många många andra, samt hela svenska folket (ja - förutom vissa, som förmodligen ligger hemma och kräks, vilket de förtjänar).
*****
måndag, september 28, 2015
Det där med fotboll ...
I helgen har det tydligen varit match, så kallat derby, mellan Hammarby och AIK i Stockholm. De manshopar som kallas supporterklubbar röjde tydligen såväl före som efter och skrämde upp folk lite överallt i stan med sitt grova språk i talkörer.
Måttet rågades väl ändå när den ende målskytten (för Hammarby) i samband med sin insats nockades medvetslös av en annan spelare. En olyckshändelse. Han blev liggande på planen.
Motståndarlagets tomhövdade supporterklack skanderade då Låt han dö, låt han dö.
Efteråt har AIK bett om ursäkt. Jag häpnar. AIK bad om ursäkt. Laget alltså. Ber man om ursäkt är man väl skyldig till att ha gjort något. Det klubben naturligtvis borde ha gjort var att ta avstånd från sin klack. Men icke.
Vet inte om matchen avbröts, men det hade varit det naturliga. Sedan skulle supporterklubben portas. Men det är ingen som vågar ta det beslutet.
Det är sorgligt.
Och jag kommer aldrig att stödja något lag på något sätt.
*****
Bullshit - OBS kan innehålla spår av obehaglighet
Vad återstår? Fram till högen kan man se spår genom gräset. Inget tassande precis. Det är fullt synligt att någon kommit gående bortifrån granntomten.
Nej - ingen bullshit. Björn?
*****
Dagens designpris
För visst blev det snyggt? Hela västra fasaden nymålad i Falurött, fast svart. Det har funderats en hel del på hur vi skulle ha det. Men nu tog vi steget.
Pris nummer två går till den första insekt som invigde fasaden. Lugn och trygg satt den där, harkranken. Något handikappad. Ett ben borta. Men det brukar inte oroa harkrankar.
*****
söndag, september 27, 2015
Litet möte
Snyggt ...
Gomorron
lördag, september 26, 2015
Ut till ...
Till torget ...
fredag, september 25, 2015
Sedan kan man ju undra ...
Du får gärna ge dig till känna.
*****
Finlands skam
Där mottogs en flyktingbuss med stenkastning, fyrverkeripjäser mot bussen och demonstranter, som var mycket aggressiva.
Skämmes!
Här finns Johans inlägg.
*****
Ny trend
Lyssnade till Veteskapsradion härom dagen, som rapporterade om hur naturforskare blir mer och mer fjärmade från själva naturen. De sitter hellre hemma på sin kammare jobbar med bioteknik, och så kallad ekologisk modellering. (Tror det handlar om genmanipulering o. likn. ) Ute i skogen och göra fältarbete, får man inga forskningspengar för. Ingen klassificering, färre nyupptäckter och därmed mindre förståelse för hur vår jord egentligen mår. Tyvärr tror jag att det är en trend vi även ser här hemma. Inga ungar får vara ute i skogen. Snarare skräms de därifrån. Äckligt, smutsigt, farligt.
Kerstin Ekmans bok handlar om motsatsen till bioteknik och genhokuspokus. Här berättas om Clas Bjerkander, som i sitt landskap observerade och rapporterade till sin läromästare. Han var nöjd med det. Jag hoppas boken blir en ögonöppnare.
Och ja - jag läser pappersböcker. Äger ingen läsplatta. Därmed följer jag en annan trend. Försäljningen av traditionella böcker ökar tydligen igen. Hittar inte källan till det påståendet, men det var en rapport som berättar att e-boksförsäljningen minskar och pappersboken ökar i USA. Och därifrån kan vi väl apa efter åtminstone det som inte är helt intelligensbefriat (vilket är det vanligaste).
Dessutom sägs det att man bättre minns det man läser i pappersböcker, jämfört med e-böcker.
*****
Uppdatering: I fredagseftermiddagens Spanarna i P1 berättar Göran Everdahl samma sak. Pappersboken ökar.
Det är inte utan ...
Men så är det det där med bilen. För några år sedan bytte vi till en sprillans ny bil. Miljöklassad. Diesel. Skattebefriad och allt. Nu visar det sig att vi blev lurade. Allt tyder nu på att den inte alls är det goda exempel som vi trodde. Inte för att vi köpte en VW. Pust! Men nu visar det sig att just precis den modell av Audi som vi köpt, har manipulerats på exakt samma sätt. Må vara att vi inte vet om just vårt exemplar är "drabbat", men osäker blir jag förstås.
Tysk teknologi och framförallt tysk grundlighet har fått ett förstört rykte. Vem kan man lita på?
Tack och lov är vi inga storkörare. Vi kör ungefär 1000 mil per år. Inte varje dag, utan oftast bara helger.
Kan det vara en tröst?
*****
torsdag, september 24, 2015
Den står där ...
Idag var det dags att tömma den. Jag lyfter upp den. Det är lite krångligt, för den är verkligen "inklämd". Tar upp plastpåsen, som av bekvämlighetsskäl inreder korgen. Knyter igen och ställer vid dörren. Iväg till soporna.
Sätter ny påse i korgen. Då får jag plötsligt syn på den med lite annorlunda ögon.
- Men ... Den är ju riktigt läcker, tänker jag.
Den där korgen. Ärvd från barndomshemmet. Den har alltid funnits, och jag menar verkligen alltid. Varit med i alla flyttar. Boden, Kiruna, Luleå, Kiruna igen, Luleå igen. Den har stått där vid pappas mörka skrivbord, där han ställde sin skrivmaskin när han jobbade hemifrån (Jo, sån't hände redan då.).
Jag tar upp den nya påsen igen. Måste fotografera. Se bara den eleganta rotslöjden som bildar kant. Se flätverket i korgen, av odefinierbart material. Snygg!
Man kanske skulle ta och ställa fram den någonstans. Använda den till något annat.
- Där i hörnet kunde man ju ha en i plast. Den syns ju ändå aldrig.
Tips välkomna!
*****
onsdag, september 23, 2015
Glad att vara till hjälp
Jepp - den 22:a bilden har jag tagit och sökaren kan ha fått en bra uppfattning om vad som egentligen är bättre än en vedtång. Det får man veta om man klickar vidare på bilden. Eller direkt hit.
*****
Tankar kring en resa IV
Men landsbygden var tom. Inga kor. Inte en häst. Inga hjortar, kaniner, får. En åsna. Den såg jag inte. Men den hördes en tidig morgon i den bergsby, där vi bodde några nätter.
Nej - De enda vilda djur vi såg var fåglar, och fiskar. Punkt! De var heller inga överdådiga mängder. Svalor svirrade omkring. Såg till och med en rostgumpsvala (finns inte i Sverige). Men de var inte särskilt många. En svärm biätare flög ovanför vårt hotell en morgon. Runt, runt med sina karaktäristiska läten, fångande insekter i luften. En vaktel spatserade omkring i en skogsdunge vi körde förbi. Små fiskstim av något spiggliknande kunde man få vada igenom, på väg ut i badet. Syrsor, en och annan fjäril, och några ödlor.
Det var det.
Ja, förutom de på bilderna nedan.
Häger av någon sort |
Kohäger. Undrar var de hittade korna. |
Gråsparven såg ut som hemma ungefär. Lite solblekt kanske. Och lite dåligt torkad om munnen efter att ha fått en bit nektarin av mig. |
*****
tisdag, september 22, 2015
Tankar kring en resa III
Trevligast av allt var att inspektera grönsaksutbudet. Gigantiskt. Här fanns förstås mycket bekant. Men i helt andra dimensioner än hemmavid. Större broccolibuketter och blomkålshuvuden. Bönskidor som är två decimeter långa. Där fanns märkliga pumpor och en rotsak som vi inte kunde komma på vad det var, och snygga squash.
Nog för att vi har en del stora grönsaksdiskar här hemma också. Men de här tog priset.
Lätt avundsjuk blev jag.
Observera! Kollaget visar det som fanns på den ena halvan av grönsaksavdelningen |
*****
O ve dig, svensk
Nu gnys det från den politiska oppositionen. Budgeten är åt helsike, tycker alla. 30 miljarder extra ska in i kassan.
Stackars, stackars svenska folk. Nu får vi betala för de 120 miljarder som borgarna sänkte skatterna med för att vi skulle konsumera istället för att investera.
Blev du lyckligare?
Blir du olyckligare nu?
*****
måndag, september 21, 2015
Tankar kring en resa II
Men varför och hur det hela gick till, och orsakerna till det, svävade jag i okunnighet om. Det hade jag kunnat ta rätt på.
Cypern är ett rätt välmående land med hög levnadsstandard. Har historiskt varit ett mineralland. Koppar har brutits. Namnet Cyprus (engelska), Kýpros (Grekiska) Kıbrıs (Turkiska), kommer därifrån. Ön är den tredje största i Medelhavet, efter Sicilien och Sardinien, och har knappt 900 000 invånare. Limassol är största stan i Republiken Cypern, dvs den södra delen. Men Nicosia (Lefkosia) är störst om man räknar invånare på båda sidor den gröna zonen, dvs den gräns, som skiljer grekcyprioter och turkcyprioter.
Den norra delen kallas Turkiska republiken Nordcypern , men erkänns bara av Turkiet som ett eget land. Att färdas mellan öns två huvuddelar kräver pass. Det behövs även inne i Nicosia om man vill gå över i den norra delen av stan. Vi gjorde aldrig det, men vi stötte på staket och hinder ibland, när man rundade något gathörn. Märklig känsla.
Vi besökte ön både till väster och öster. I väster ligger bland annat Paphos, som är en populär turistdestination, men också historiskt intressant. Vi åkte inte dit, utan hade bokat ett hotell uppe i bergen. Den lilla byn Lysos på 540 meters höjd med en svindlande utsikt över bukten en dryg mil bort. Här blev vi kvar i tre nätter, söndag till onsdag. Lite svalare än vid kusten. Trivsamt hotell. Tror jag det - Det hette ju Paradisos Hills. Personalen trevlig och inte ett dugg tillgjord. Det var både moderliga madamer och unga släktingar till dem som jobbade här. Ägarfamiljen med släktingar kunde ofta räknas in bland restauranggästerna. Skratt och trivsel.
Utsikt från restaurangterassen över poolen mot havet en mil bort |
Ödlor spanar och jagar efter insekter på husväggarna |
Sköldpaddorna väntar tillökning. Vi hittade minst ett trettital sådana här "burar" som naturvårdsmyndigheterna satt ut på en av stränderna. |
Kristallklart vatten poolkänsla med fiskar |
Lite hippiekänsla. Trevligt ställe, trots "utseendet" |
Solen går ner även här. |
(Alla bilder är klickbara.)
*****
Förmiddag
Samlar ihop mig och ett par kassar med varma kläder. Ett par dunvästar, som inte används, några tröjor, två jackor. Går ner till järnvägsstationen, där frivilliga tar emot och delar ut till ankommande flyktingar. Ett bord uppdukat med vatten och lite annat. Mitt bidrag läggs upp till påseende på "herravdelningen". Här finns mycket, som människor skänkt.
Dagens första tåg kommer om någon halvtimme. Ett hundratal flyktingar väntas. Här finns tolkar och annan hjälp. Många stannar inte kvar, utan visas till busstationen en bit bort. De vill till Finland. Förmodligen irakier - De har lättare asylregler i grannlandet än här i Sverige. Jag hoppas att de inte möts av mänskliga stoppmurar vid finska gränsen. Som i lördags. Skamligt.
Jag går vidare. Gör ärenden. Tar en extra sväng för motionens skull.
På snart färdigrestaurerade Köpmantorget sitter en datakille och programmerar den nya fontänen där. Vattnet ändrar färg, även om det var vitt just när jag passerade. Det blir kanske snyggt, även om jag tycker att den gamla versionen kunde ha fått vara kvar. Grönskan är borta. Men det här är väl "stilrent", förstås.
Dags för lunch.
*****
söndag, september 20, 2015
Tankar kring en resa
Vad sker under molnen? |
Att Cypern ligger ett stenkast från Syrien med allt sitt elände gjorde väl också sitt till för att förstärka den där känslan. Det är 14 mil från turistghettot Ayia Napa (Svenskfavorit. Men inte min.) till den syriska kusten. Men till Ayia Napa skulle vi inte.
Vi blev mötta av vår värdinna C på flygplatsen i Larnaca lördagskväll. Hon jobbar i Lefkosia, eller Nicosia som är den mer bekanta benämningen för oss. Motorvägen tog oss dit på 40 minuter. Ön är inte så stor. Hos henne skulle vi också få bo. Generöst, i vacker lägenhet mitt i stan.
Välkomstdrink under balkongen |
Nicosia är en svårgripbar stad. Jag fick intrycket av att en massa byar vuxit ihop mot mitten. Ingen struktur. Svårorienterat. Jag var glad att jag inte körde bilen själv. Moderna byggnader samsades med gamla små hus. Centrum verkade ligga överallt och ingenstans, förutom den riktigt gamla stadskärnan. Trafiken intensiv, mycket intensiv. Här gällde det att hålla tungan rätt i mun och veta var man hade bilens fyra hörn. Att det dessutom är vänstertrafik ... Ja, det avskräckte mig från att erbjuda mig att köra.
Första kvällen övernattar vi här. Redan på söndagen drar vi vidare mot väster.
*****
lördag, september 19, 2015
En dag på stan
fredag, september 18, 2015
När vi passerat gränsen ...
Fredag blir en dag ...
.. på stranden. Det är för hett för andra aktiviteter. Det får vänta till kvällen. Då byter vi också land.
Termometern är nu uppe i 34 grader. Vindstilla, så gott som.
*****
torsdag, september 17, 2015
Träffade ...
.. en gammal bekant på kvällens restaurang i gamla stan.
En svensk klassiker tronade på ett sidobord. Knappast funktionsduglig, men snygg som inredningsdetalj. Det fanns flera.
Men maten var förstås huvudsaken.
Den var god.
onsdag, september 16, 2015
Hemåt ...
tisdag, september 15, 2015
måndag, september 14, 2015
Jag på badstranden
Det händer att jag tar mig ett bad. Men jag är egentligen ingen strandmänniska. Att ligga och sola är absolut inget för mig.
Men nu är det lite för varmt för andra aktiviteter, så då får det bli som det blir. En dag på stranden, alltså. Under parasollet. Eller i vattnet. Andra alternativ gives icke. En slummer efter lunchen. En promenad längs vattnet. Vi ser konstiga getingar (???), ödlor och ett femtontal sköldpaddsbon, märkta och skyddade av en stålkorg och en skylt som manar "Stör ej".
Vi drar hemåt till vår bergsby, bara för en snabb dusch och ny färd till havet igen för att äta middag. Hamnar på en väldigt trevlig krog med mycket fisk, en personal som gör allt för att vi ska trivas med professionalitet och bus.
Det slutar med att vi bjuds på cognac.
- No, we did'nt order that, säger vi när servitören närmar sig med brickan.
- On the house, sa han. Cognac for the gentlemen and Amaretto for the ladies.
En lady är chaufför, så hon blir utan. Hon lotsar oss hemåt på krokiga bergsvägar tills vi intar våra rum på 520-metersnivån. Det är varmt. Det är mörkt. Det är härligt.
Gryningsstjärna
Stiger upp av nyfikenhet när jag ser gryningen komma.
En extremt klar stjärna glimmar högt över bergen i öster.
Smyger ut på balkongen. Luften är varm. En tupp harklar sig på avstånd.
Går in igen. Somnar om.
söndag, september 13, 2015
De där ...
.. cikadorna som "spelar" så fint ... Så särskilt vackra är de inte. Det är väl därför de är så svåra att få syn på.
Idag blev det färd från huvudstaden L ner mot kusten och vidare västerut mot Baf. Men det var inte målet. Vi tog av upp mot bergen och ett trevligt hotell där vi checkade in. Det blev sen lunch och sedan siesta. Det är hett.
Poolen fick besök av oss. Jag slog upp en nagel så att blodvite uppstod i trappstegen på väg upp ur vattnet. Slappar eftermiddag. En brandy sour i solnedgången innan vi återigen gick till bords.
Väldigt trevlig stämning. Bra personal. God mat. Prisvärt.
Godnatt.
Går ut ...
.. i det skarpa morgonljuset men vågar mig inte så långt. Solen är obarmhärtig och jag vänder snabbt tillbaka in igen. Frukosten väntar denna första morgon i landets huvudstad.
I morse ljöd kyrkklockor redan kvart över sex. Och nu hördes böneutroparen från en avlägsen minaret.
*****