Rackarns fint gammelskogsfoto behagligt drömlikt med insipprat solljus, frihetskänsla och tystnad. Man spejar efter en lavskrika, mård, (trädkramare utifall..) eller några tyst framglidande renar, storskogens egna andeväsen.
Vad som väntar vid stigens slut vete sjutton. Men du vet. Ljusnar det inte därbortöver?
Lindorm visste på sitt sätt betydelsen av skogar och stigar för oss nordbor. Och han talade om det också, i en kärnfullt kort strof:
Rolös blir jag i min grav vid ett yppigt sydländskt hav under pappegojors pladder och ett susande blomsterfladder. Jag vill bo under mossa och lav.
7 kommentarer:
Ja, vad finns där? Det är bara att låta fantasin flöda.
Precis. Jag vet ungefär vad som finns där. Men jag berättar inte.
Rackarns fint gammelskogsfoto behagligt drömlikt med insipprat solljus, frihetskänsla och tystnad.
Man spejar efter en lavskrika, mård, (trädkramare utifall..) eller några tyst framglidande renar, storskogens egna andeväsen.
Vad som väntar vid stigens slut vete sjutton.
Men du vet. Ljusnar det inte därbortöver?
Lindorm visste på sitt sätt betydelsen av skogar och stigar för oss nordbor. Och han talade om det också, i en kärnfullt kort strof:
Rolös blir jag i min grav
vid ett yppigt sydländskt hav
under pappegojors pladder
och ett susande blomsterfladder.
Jag vill bo under mossa och lav.
Erik Lindorm (1889-1941)
Min grav, 1939
Lavskrika får vi nog speja förgäves efter. Tyvärr. Det är en favorit för mig, men den trivs inte här vid kusten. Men renar kan förstås passera.
Skog,skog och så ännu mer skog!
Rätt svar!
😉
😁
Skicka en kommentar