Depressiv humor

Med lite Roy Anderssonsk stil har finländske Aki Kaurismäki fått ihop en kärlekshistoria av den mer ödmjuka sorten. 

Royal, Folkets bio gäller.

Höstlöv som faller är en stillsam historia om udda människor i udda miljöer. Man får se sidor av Helsingfors man aldrig sett. Småtrista miljöer. Trumpna finländare. Tråkiga omständigheter. Handlingen går ut på att två individer (Fick de ens namn....? Jo, mannen hette Hoopola i efternamn, tror jag.) träffas lite slumpvis. Första gången på en karaokebar, men sedan lite mer slumpvis, trots försök att 'få till det'.

Hoopola har alkoholproblem och blir alltså avvisad hos den unga damen, dit han bjudits. Han är lite klumpig också, när han kritiserar hennes säng i den lilla ettan. 

 - Den är för smal, säger han.

De hamnar heller aldrig där efter den middag som hon bjuder på tillsammans med ett glas bubbel.

 - Har du något mer, undrar han.

Men det har hon inte, så han smyger ut i hallen och tar en sup från en fickplunta. Hon kommer på honom och han går hem. Ett hem han för tillfället inte har, eftersom han fått sparken från jobbet, som innebar boende i barack tillsammans med tre karlar. Det blir en parkbänk ett tag. Men han tar in på ett pensionat när han får nytt jobb på ett bygge och där beslutar han sig för att hälla ut spriten. 

 

Kvinnan, som haft jobb på en livsmedelsbutik får också sparken i början av filmen, för att hon smugglat med sig lite bröd som skulle slängas på grund av bäst-före-datum. Men ajabaja - det hjälps inte. Hon får jobb (svartjobb, visar det sig)  på en pub, vars ägare har fuffens för sig och arresteras. Hon är utan jobb igen, men hamnar så småningom på en bullrig fabrik, där hon skottar grus, bland annat. 

Ja, det är inte så mycket muntert varken i miljön eller tillvaron. Den finska pubpubliken verkar surmulen, t.ex. Men humor finns. Man småskrattar lite här och där åt dråpligheterna. Vad som sen händer, får du lista ut själv. För jag vet heller inte. Sevärd är den i alla fall.

*****