 |
| Klipp från NSD |
Det finns saker som jag skarpt ogillar. Här är ett exempel som upprör mig. Det ger ett klart underbetyg till Sverige.
Denna lilla familj har invandrat till vårt land 2013. I tio år har de bott här, skaffat arbete och låtit barnen gå i skolan, förstås. De har skapat sig en tillvaro, som de är nöjda med. Jobbet gillar de och barnen har förstås blivit stora.
Nu är de utvisade och har nu hamnat i Frankrike och strör lovord över det landet, även om de inte riktigt kommit in i samhället. Språket är väl en hämsko.
Jag tycker att invandrare som kommit för tio år sedan och har skaffat sig ett sammanhang med orten de bor på, ska få stanna om de vill.
Underbetyget gäller Migrationsverket. Har man inte lyckats att på 10 år besluta om de asylsökande ska få stanna, så borde en automatik gälla. Förutsatt att övriga saker fallit på plats. Arbete, skola etc.
En gräns på högst fem år, kanske till och med tre år borde gälla. Har man inte lyckats slutföra ärendet på den tiden bör de sökande få stanna. De bidrar ju också till samhället. Kvinnan jobbade i hemsjukvården som skriker efter folk.
*****
8 kommentarer:
Håller med dig fullt Bert
Det är inte bara språket som är en hämsko för den här familjen, nu i Frankrike. Där har man betydligt tuffare krav på integration: lär dig språket ögonblickligen, sök jobb, vilka som helst, visa genom ditt eget engagemang och det för barnens att du har för avsikt att stanna, försörja dig själv och inte gå på eller söka bidrag. Vilka för övrigt är långt ifrån de som ges i Sverige.
Sverige är på en naiv skämslista och har varit länge - det är väl inga konstigheter för någon idag att man släppt in fler människor hit än man kunnat ta hand om och hjälpa in i samhället. Än mindre samordna byråkrati så att de får stanna kvar när de visat att de åtminstone gjort försök att etablera sig här. Att återvända till den här sortens Sverige har varit bland det svåraste för oss…
Ja, jag kan förstå att 2015 blev början på några år då det var svårt att hinna med alla ansökningar och prövningar - och så ska det ju också vara, så vi inte får in människor med onda avsikter - men människor som kommit på fötter och skaffat arbete och försörjer sig och har kommit in i samhället, att då säga tack och hej, det tycker jag är underligt. Nu vet man ju inte allt bakom, i alla all inte jag, men i stort sett håller jag med dig.
Ps. Nu ser jag att enbart 2022 kom 102000 människor till vårt land och så har det varit under många år. Då vill det till att det finns handläggare så det räcker och blir över och några år 3 år som gräns, det tror jag inte på. Ds.
(Allt enligt Statistiska Centralbyrån).
@Monet
Såhär berättar de i artikeln:
"Här har den franska motsvarigheten till socialtjänsten hjälpt till med bostad och kontakt med franska migrationsverket. Hela familjen får språkundervisning och juridisk hjälp i kontakt med myndigheterna."
Inte verkar det så dåligt, ändå.
@Elisabet
Okej - men tio år. Det är lång tid. Hm...?
Bert: Ja, det är förfärligt lång tid. Kollade sedan hur många anställda migrationsverket har, fördelat över hela landet. Sex tusen. Så många trodde jag inte att det var!
Ingen av oss vet ju faktiskt vad som ligger bakom den här typen av beslut. Framförallt inte varför de nu utvisas efter tio år i Sverige. Så långa är inte handläggningstiderna på Migrationsverket - i snitt 22 månader uppger man på hemsidan. I Frankrike har man sedan flera år, till skillnad från i Sverige där det är frivilligt med SFI, obligatoriskt franskundervisning så det är inget konstigt alls. Man är också, som gammalt kolonialland, sedan länge van vid att hantera invandringsproblematik och är ett av Europas största invandringsländer. Men med ett växande motstånd mot detta - stödet för Le Pen är i huvudsak grunden för detta. Över 65% av fransmännen tycker att invandringen till Frankrike är för hög.
Att familjen upplever att man får hjälp med nödvändiga kontakter är ett resultat av det jag skrev tidigare - man har sedan länge väl fungerande rutiner för de första integrationsstegen. Till skillnad från i Sverige där vi överraskats och inte förmått komma ikapp när det gäller att integrera de som av olika skäl sökt sig hit. Vi har själva varit invandrare och också sett oss som sådana i ett nytt land. Utan mina franskkunskaper hade det aldrig fungerat de som i den fria EU-rörlighetens namn sökt sig till exempelvis Frankrike får just ett skärt helvete med myndigheter och övrig administration och tvingas ofta anlita advokater eller ta annan kostsam hjälp för att ens kunna skrivas in i sovialförsäkringssystemet eller deklarera.
Skicka en kommentar